Förkylningar och tandläkarskräck

Igår kände jag mig lite lätt febrig och stel men tänkte att det nog skulle gå över. Dessutom så hade jag så vansinnigt ont i tanden att jag inte orkade oroa mig alltför mycket om en liten förkylning. Var vaken halva natten på grind av tanden så det gjorde säkert inte saken bättre, var uppe flera gånger och när klockan var sex hade jag så ont att inte ens värktabletter hjälpte. Dessutom hade jag vid det laget både feber, huvudvärk och snuva.

Det var inte direkt någon rolig start på dagen så jag bestämde mig för att stanna hemma idag, eller i alla fall var det så jag tänkt. Men jag fick inse att tanden måste åtgärdas och fick en akuttid som jag tog. Så runt halv elva idag, efter lite pillande och ett par röntgenplåtar, lirkade tandläkaren ut den spräckta visdomstanden som jag haft besvär med hur länge som helst. Som tur var så var den lätt att få ut, lite pillande och sen trilla den ut.

Tandläkaren hittade även ett litet hål (vilket jag redan visste om men jag trodde det skulle vara helt enormt, och det ska lagas nästa månad. Ett tandläkarbesök och åtgärd åt gången är vad jag har råd med så lagning får bli nästa löning. Förhoppningsvis ska det sluta göra så jäkla ont nu när visdomstanden inte längre skär mig i munnen. Det lilla hålet kan hållas efter med rigorös tandborstning så det ska nog inte störa mig heller.

Det enda molnet på horisonten nu är det faktum att min fjärde och sista visdomstand är på väg upp, självklart på samma sida som den spräckta tanden och hålet. På ett sätt är det skönt att allt var på en sida så att jag slapp eländet med att ha ont i hela munnen. Det är som min kompis sa, har man ont i munnen eller käken så är hela dagen förstöd. Jag håller med, ge mig ont vartsomhelst men inte munnen för det står jag inte ut med.

På det stora hela tycker jag ändå att det gick bra, trots att jag var spänd och nervös. Tandläkare tillhör inte min favoritkategori och yrken. En annan kompis sa att det krävs en särskild slags sadist för att utbilda sig till tandläkare och det får jag nog hålla med om. Men jag är ändå glad att de finns. Som sagt, munnen är inte det roligaste stället att ha ont på och jag är glad att sadisterna är villiga att utbilda sig.

Nu ska jag bara vänta på att bedövningen släpper så att jag kan äta något. De senaste dagarna har det blivit lite si och så med maten eftersom tanden gjort så ont att jag dragit mig för att både äta och dricka. I stort sett har jag levt på vatten sedan fredags eftermiddag när jag åt en smörgås på jobbet. Jag åt även en liten portion ris och några salta pinnar igår när brorsan var här och kollade film med mig.

Sista flyttlasset

Idag fick sista flyttlasset till Hjällbo i Göteborg, och brorsans nya lägenhet. Det är en trevlig liten tvåa i ett stort jäkla hus, med stora fönster och direktinsyn till grannarna. Jag måste erkänna, jag föredrar nog min egen lägenhet eftersom ingen kan se in till mig - däremot kan jag se in till några av grannarna. I alla fall de som inte drar ner persiennerna. I övriga nyheter kan noteras att jag håller på att bli förkyld.

Fredag den trettonde

När jag gick och la mig i natt, någon gång efter midnatt så officiellt var det redan lördag, då insåg jag att jag precis tagit mig igenom fredag den trettonde utan minsta lilla missöde. Faktum är att dagen var ovanligt bra. Inte för att jag faktiskt tror på skrock, men jag tror definitivt att jag är något av en olyckskorp. Sällan går en dag förbi utan i alla fall något litet som händer. Spilld mjölk, leriga byxor, tappad mobil eller liknande.

Mycket av det beror på att jag är klumpig, en riktig fumlare som ständigt tappar saker eller trampar snett eller något annat otyg. En del av det faller sig naturligt för mig, en del av det beror på min sjukdom. Den andra delen av det beror antagligen på att jag arbetar med barn, små barn, barn som hoppar i lerpölar, sitter i sandlådan med blöt gallonisar eller viftar med gaffeln när de äter. Jag är förvånad att jag klarade mig oskadd igår.

En vecka klar, sex ziljoner kvar

Första arbetsveckan efter semestern är avklarad och nu ser jag fram emot helgen. Jag hoppas det blir varmt och skönt men det verkar vara delade meningar om detta, som alltid med vädret, men man kan ju alltid hoppas. Idag regnade det hela morgonen, ett väldigt ihärdigt spöregn som sedan slutade bara så där, himlen sprack upp och det blev vaaarmt! Visserligen en kvalmig värme men klart bättre med sol än med regn.

Schemaläggning

Just nu känns hjärnan som mos. Jag tillbringade de sista timmarna på jobbet med att försöka lägga ett nytt schema, med god hjälp av min kära kollega. Efter många timmars slit lyckades vi få till något som faktiskt verkar som att det kan fungera, men jag tänker inte ropa hej än. Imorgon när min stackars hjärna återhämtat sig, ska jag kontrollräkna så att alla tider stämmer. På det stora hela tror jag nog vi gjorde ett rätt bra jobb.

Första dagen tillbaka

Idag var första dagen tillbaka på jobbet efter semestern. Jag ömskar fortfarande att jag kunde haft ännu längre semester, men det var onekligne roligt att vara tillbaka och träffa kollegorna och barnen - även om de inte var så många. Det har spöregnat i stort sett hela eftermiddagen. Chefen tittade in för lite prat och snabbinformation. En telefon glömdes kvar ute i regnet i flera timmar (jag är oskyldig, det var inte ens min avdelnings telefon) och till sist blev klockan halv fem och jag känner mig lagom trött.

Sista dödsryckningarna

Da'n före da'n före domeda'n. Japp, på måndag smäller det, då är det tillbaka till jobbet för min del. Hade allt varit skönt med ett par veckor till... kanske ett år... eller så. Jag har hört flera säga att det är sååå skönt att vara tillbaka på jobbet efter semestern, men jag hade nog hellre flyttat till varmare breddgrader och stannat där ett tag. Så gott som jag har mått i sommar har jag inte gjort sedan förra sommaren, allting känns så mycket bättre i värmen och att bara få rå om sig själv är guld värt.

50-tals rock

Ikväll blir det rock'n'roll när jag åker till Vänersborg med syster och svågern för att se The Baseballs. Det ska bli jätteroligt, jag har sett fram emot det här i en månad nu - även om jag tillfälligt hade glömt det när syrran ringde igår eftermiddag. Men det blir inte förrän senare idag och tills dess har jag sake r att göra, städa undan lite, äta mat och duscha står överst på listan men jag kan säkert komma på fler saker.