Ge mig mera snöbollar, snöbollar

Det snöar igen och har gjort sedan i eftermiddags. Det tycker jag är alldeles utomordentligt trevligt för det började se lite tråkigt ut med all hårdpackad snö i pulkabacken och den fula gråbruna färgen på snövallarna utmed gator och trottoarer. Nu när det kommer mer snö så kommer allting bli så där vitt och rent som det alltid är direkt efter ett snöfall. Jag ska erkänna, jag kan bli helt galen på folk som ska ut och gå i nyfallen snö med sina stora jäkla fotspår. Det förstör ju hela grejen liksom.

Modifierad lista

Hittade en gammal lista som jag fyllde i för ungefär tre år sedan på en annan site. Självklart var jag tvungen att ta med den hit till bloggen och fylla i den på nytt.

TIO FÖRSTA
Första kompisen: Johanna
Första bästa kompisen: Therese
Första husdjur: En katt som hette Gummiröva
Första jobb: Smörgåsläggare på ett ställe som gjorde smörgåstårtor
Första köpta skiva: Minns inte
Första piercing: Naveln när jag var 16 (om man inte räknar 5 hål i öronen)
Första konsert: Minns inte
Första bil: Ingen egen bil än, annars mammas röda Fiat
Första pojkvännen: Bujar
Första kyssen: Bujar

NIO SENASTE
Senaste alkoholdrycken: Dooley's när jag hade ont i halsen
Senaste bilfärd: Med brorsan till mataffären
Senaste filmen du såg: The Chronicles of Narnia: Prince Caspian
Senaste ringda telefonsamtal: Till mamma igår
Senaste bubbelbadet: I somras
Senaste spelade CD: Happyland - Amanda Jenssen
Senaste kyss: Minns inte (sorgligt va?)
Senaste gången du grät: Igår när jag lyssnade på musik
Senaste måltiden: Pasta och tonfisksås

ÅTTA HAR DU NÅGONSIN
Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja
Blivit raggad på av en bra kompis flickvän/pojkvän: Ja
Blivit kär vid första ögonkastet: Ja, några gånger
Fastnat med blicken i någons urringning: Alltför många gånger
Fått ditt hjärta krossat: Ja, trots ihärdiga försök att undvika det
Haft ett one night stand: Nej
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej
Varit kär i någon som redan är upptagen: Några gånger

SJU SAKER DU HAR PÅ DIG JUST NU
1. Röd tröja
2. Vita pyjamasbyxor
3. Svarta trosor
4. Vit BH
5. Grå strumpor med får på
6. Örhängen (fem stycken)
7. Glasögon

SEX SAKER DU HAR GJORT IDAG
1. Ätit två äggmackor till frukost
2. Nästan halkat på vägen till jobbet
3. Varit med barnen i pulkabacken
4. Sovit middag i tre timmar
5. Pratat i teleon med min syster
6. Rökt (ett antal gånger)

FEM FAVORITSAKER UTAN RANGORDNING
1. Mina katter (de får räknas även om det inte är riktiga saker)
2. Min lägenhet
3. Min säng
4. Min dator
5. Mitt mediabibliotek (musik och filmer)

FYRA PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR
1. Therese
2. Min syster
3. Min bror
4. (Jag är sparsam med vem jag berättar saker för)

TRE VAL
Blått eller rött? Blått
Sommar eller vinter? Sommar (fast jag gillar alla årstider, de har alla sin charm)
Choklad eller chips? Choklad

TVÅ SAKER ATT GÖRA INNAN DU DÖR
1. Resa runt i världen i några år och se allt som finns att se
2. Skaffa en egen familj

EN SAK DU ÅNGRAR
Att jag först nu börjar lära mig ta det lugnt

Äntligen fredag

Då var det helg igen och jag har bara en sak att säga; tack och lov! Det har varit en bra vecka på jobbet och dessutom har det gått fort, men det känns ändå skönt när fredagen kommer och man har hela helgen framför sig att göra ingenting alls. Dessutom blir det ju som en tredagarshelg när man slutar så tidigt på fredagen. Imorgon ska jag iväg och storhandla med syrran men i övrigt kommer helgen gå åt till återhämtning.

Någon behagar skämta

Tro det eller ej men jag tror jag är på väg att bli förkyld igen. Halsen känns öm och tjock, det kittlas i näsan så där som det ibland gör innan man blir sjuk (eller i alla fall innan jag blir sjuk) och jag har haft huvudvärk och feber varje natt och kväll de senaste tre dagarna. Jag lever på mantrat att det bara är fyra dagar kvar, tre dagar kvar, två dagar kvar - och imorgon börjar jag inte förrän elva så får en lång, härlig sovmorgon och sedan är det bara en dag kvar.

Snabb mellanlandning

Nu är jag hemma efter min första arbetsdag på en vecka, eftersom jag låg sjuk hela förra veckan. Är rätt så slut efter en sex timmars arbetsdag men den är inte slut än för om ett par timmar är det dags att dra sig tillbaka till jobbet för ett personalmöte. Det ska säkert bli intressant och när jag väl är där brukar det gå rätt bra, men just nu känner jag mig helt slutkörd och skallen är helt tom, som en stor susande boll ovanpå axlarna.

Ännu en vecka

Vart tar tiden vägen egentligen? Det har gått ännu en vecka på det nya året och det är bara en vecka kvar innan det blir en ny månad. Jag undrar vad jag hunnit med denna månaden och det är inte mycket, jobbat lite, fyllt år, fått svar på magnetröntgen och förlängt min sjukskrivning, legat hemma sjuk och fått en ny medicin att testa mot den här förlamande tröttheten. Så okej, det kanske inte var så lite i alla fall...

Tjoho!

Idag ska jag äntligen få äta lite fast föda efter att ha levt på soppa i några dagar nu. Det gör inte längre lika ont i halsen och jag kan svälja utan problem. Dessutom så känns det som att jag har lite mer energi idag än vad jag haft under veckan som varit, och därför tänker jag slå på stort idag. Till frukost/lunch blir det något lätt som jag inte bestämt ännu (trots att magen skriker av hunger) men till middag blir det kyckling tikka masala.

Bläh! för min dag

Det känns rätt så meningslöst att släpa sig iväg till vårdcentralen när man mår skitdåligt, bara för att sitta i väntrummet halva morgonen och sedan petar och tittar en läkare på en i cirka tre sekunder innan de talar om att man varken har öroninflammation eller halsfluss och att man bara ska vila sig så blir det snart bättre. Är det allt svar man ska få så kunde jag lika gärna stannat hemma i sängen och vilat istället.

Det onda i halsen dök upp igår kväll och imorse så kunde jag knappt prata för att det gör så ont, än mindre svälja. Har fortfarande ont och magen kurrar av hunger så jag ska försöka mig på att svälja lite soppa eftersom det brukar gå ner även när man har ont. Febern verkar ha gett med sig i alla fall och huvudvärken hoppas jag kunna kurera med ett par tabletter och lite vila. Jag vill bara veta, varför måste jag bli sjuk?!?!

Aj, aj, aj

Har ju haft feber från och till i några veckors tid nu och så igen denna helgen, men nu har jag även ont i örat. Har inte haft öroninflammation på säkert tio år men jag tycker mig känna igen värken i örat. Har det inte gått över tills imorgon så går jag till vårdcentralen och tar reda på vad för jäkelskap det är. Det som oroar mig mest är att det här är startskottet för ännu en vår av att tillbringa större delen hemma sjuk.

Idag är jag en hob

Ni kanske kommer ihåg att hoberna i Sagan om Ringen inte bara har en frukost, utan två (breakfast, second breakfast). Jag har så klart tagit fasta på detta koncept, om än inte i fråga om frukostar eftersom jag knappt kan få i mig en frukost, än mindre två. Istället har jag tagit detta och gjort om det till inte bara en födelsedag , utan två. Så idag firar jag min 'second birthday'. Min enda fundering är varför jag måste baka kakan och laga maten när det är jag som fyller år...

Grattis till mig

Idag har jag nog fått mer grattis önskningar och kramar än på någon annan födelsedag i mitt liv. Än så länge har det varit en riktigt bra födelsedag men nu ska det bli lugnt och stilla resten av dagen. Firandet ska skötas imorgon när jag får besök av mamma, brorsan, syrran, svågern och en kompis. Det vankas födelsedagsmiddag också ska jag baka en äpplepaj som ska serveras med vaniljsås. En liten fågel sa att det vankas presenter.

Sista dagen

Idag är sista dagen i mitt liv då jag kan säga att jag är tjugosju år gammal. Imorgon fyller jag år, hela tjugoåtta år. Så vad gör jag då den sista dagen i mitt liv som tjugosju-åring? Jo, jag städar häcken av mig, bildligt talat och kanske rentav bokstavligt också för visst är det bra motion att kånka runt på dammsugaren, skura golven och plocka i och ur diskmaskinen. Ja, jäklar, det är nästan så att jag vill unna mig den där chokladkakan.

Städa, städa, varje fredag... och torsdag

Egentligen borde jag inte sitta här för jag har en väldigt lång lista som börjar med att rengöra katternas sandlåda och sedan fortsätter med helskurning av badrummet och köket, samt dammsugning och våtmoppning av alla golv, med lite dammning, disk och allmänt stök inkastat i mixen för att verkligen göra min eftermiddag till en toppendag... Mm, ni kunde känna av ironin va? Den slog nästan omkull mig i all sin intensitet.

Tänk att det ska vara så jobbigt att få besök, inte bara ska det bakas och lagas mat på lördag, allting måste dessutom städas och diskas och plockas undan. Jag är glad att det är vinter och fortfarande väldigt kallt, annars hade jag säkert känt mig tvungen att tvätta fönstren också. Nu kan jag dock med gott samvete vänta med det i ytterligare några månader. Även om jag faktiskt tycker om att tvätta fönster, betydligt mer än diskning.

Allt väl

Pratade med min läkare idag och fick veta att inga nya plack tillkommit sedan min senaste magnetröntgen, det har faktiskt inte skett några förändringar alls och jag har inga aktiva inflammationer. Där drog jag en lättnadens suck. Kommer även bli sjukskriven ytterligare tre månader eftersom jag ska få testa en ny medicin mot tröttheten. Den här är en anti-depressiv tablett som tydligen även hjälper mot trötthet...

Tjugondag Knut

Idag kom jag till jobbet i tid för att hjälpa barnen på med deras ytterkläder och sedan gick vi iväg till skolan för att dansa ut julen tillsammans med förskoleklassen och förstaklassarna. Det blev dans runt granen i en timmas tid innan det var dags att gå tillbaka till förskolan för att låta barnen ruscha av sig ytterligare en stund i pulkabacken. Kan ju säga att det var otroligt skönt att få komma in i värmen och äta gott efter det.

Vad är det för fel egentligen?

Nu önskar jag att den här förkylningen eller vad det är som har legat på lur i kroppen den senaste månaden bara vill bryta ut någon gång. Är förbaskat trött på feber och huvudvärk på kvällarna, förbaskat trött på värken i nacken och axlarna. Nu ska man väl inte säga något dumt, men jag önskar verkligen jag kunde bli rejält förkyld i en vecka och sedan vara frisk.

Fast med min tur så är jag väl antingen fortsätta vara halvförkyld i några månader till, eller också bli förkyld och sedan inte blir frisk mer än ett par dagar i taget under de närmaste månaderna. Det är fasiken svart eller vitt när det kommer till mina förkylningar - och vitt betyder aldrig att jag är helt frisk, bara inte helt sjuk heller.

Telefontid

Imorgon mellan två och tre på eftermiddagen kommer jag gå och vänta på ett telefonsamtal som förhoppningsvis kommer. Min läkare ska nämligen ringa för att berätta om resultatet av den magnetröntgen jag gjorde i december, också ska vi prata sjukskrivning och ny medicin mot tröttheten. Det dumma är så klart att det måste ske på telefon för jag hade mycket hellre kommit på besök. Men jag antar att man inte kan få allt.

Det ska kännas att man lever

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det absolut värsta symptom jag har är den här förlamande tröttheten. Idag jobbade jag från sex till elva och sedan var jag kvar på jobbet till strax efter tolv för att äta lunch. Kom hem och lyckades hålla mig vaken i ungefär en timma innan jag blev tvungen att lägga mig ner för att inte trilla omkull. Somnade så snart jag lagt huvudet på kudden och sov, fullt påklädd, i fyra timmar.

Nu märks det att jag börjat jobba igen och vad det tar på kroppens energinivåer. När jag är hemma, ensam och bara rår om mig själv, så kan jag många gånger klara mig utan att sova. Har under julledigheten knappt sovit middag mer än ett par gånger och då en timma eller två högst. Men så har jag ju gjort minsta möjliga ansträngning, både fysiskt och psykiskt och då är det kanske inte så konstigt att jag inte blir helt utmattade.

Idag däremot har jag stått, gått, pratat, varit social med föräldrar, barn och kollegor, burit barn som gråtit, burit barn som sparkat och skrikit, sprungit upp och ner i pulkabacken, åkt pulka flera gånger om, nästan blivit påbackad av en bil utan förare (förälder som ställde bilen på tomgång medan jag var ute och rökte) och allt det där andra som man hinner med - och det bara på sex timmar vilket göra det hela så mycket värre.

Förr brukade jag klara mig rätt så bra, har aldrig i hela mitt yrkesverksamma liv behövt sova middag innan jag fick det där skovet sommaren 2007 när allt det här drog igång på riktigt. Nu sover jag minst tre av fem arbetsdagar, många många timmar och sedan är jag lika slut när kvällen kommer. Tack och lov att jag arbetar deltid för det är inte roligt när man sover bort så mycket av sin fritid varje dag.

Vilken jävla cirkus

Som boende i Trollhättan just nu handlar mycket om Saab och GM och vad som kommer hända härnäst. I min förbannade mening så styrs GM av ett gäng skurkar som aldrig haft för avsikt att sälja Saab, vad de än sagt hittills. Varför skulle de annars meddela att de börjar avvecklingen av fabriken innan de ens hunnit gå igenom de sista buden från intresserade köpare? Det känns ju inte som att de har rent mjöl i påsen.

De kan snacka hur mycket de vill om att de tänker gå igenom de inkomna buden under tiden som de avvecklar, men det känns ju som en sådan uppenbar lögn att man nästan skäms å deras vägnar. Allt snack om att de säljer till vem som helst som kan visa upp pengarna, och sedan ändå säger nej gång på gång medan de febrilt kämpar för att starta avvecklingen så snabbt som möjligt, verkar det som att de någonsin menade att sälja?

Visst, Saab har gått med förlust och GM vill inte behålla företaget, men det är ju faktiskt inte det som den här affären handlar om längre. Nu handlar det om att de inte bara vill göra sig av med Saab, de vill inte att någon annan ska få det heller - och det är precis det jag sagt hela tiden medan den här cirkusen pågått. Det är nog tyvärr så att Saab kommer gå i graven eftersom GM inte vill att någon får Saab på fötter och skapar en konkurrent.

Det är det som detta handlar om. Just nu kanske Saab inte är konkurrenskraftiga så jag förstår de som anser att detta argument är löjligt, men saken är ju den att Saab faktiskt har potential. Personligen tror jag att det är detta som GM är rädda för, att de om ett par år ska få en konkurrent värdig namnet om de säljer Saab idag. De har ju inte direkt råd med dalande försäljningssiffror med tanke på deras redan dåliga läge.

Mörk choklad

Jag kommer aldrig förstå människor som föredrar mörk choklad. Ge mig mjölkchoklad när helst ni vill, söt, len och underbar, och jag kommer äta den med glatt humör. Mörk choklad är inte ens gott, man äter en halv bit och sedan vill man bara slänga resten - och vad är det för mening med det egentligen? Dessutom så tycker jag inte den vidriga smaken kan ursäktas med uttalanden som "det är ju inte meningen att man ska äta mycket".

För mycket jävlar anamma

Egentligen är det väl lite väl sent för att sätta mig och skriva det här inlägget men jag blev inspirerad - eller heter det irriterad kanske? Min tolerans för skitsnack har verkligen blivit mycket låg under de senaste åren, särskilt när det gäller saker som bland annat rör min sjukdom - ja, alltså in min sjukdom, utan snarare andra med samma sjukdom. Fast det är kanske inte nya irritationsmoment så mycket som gamla i ny form.

Det som detta inlägg ska handla om är människor som blåser upp saker, gör allting stort och svårt och hemskt och man undrar hur det egentligen kan vara så att de har haft det så fruktansvärt kämpigt. Efter ett tag börjar man undra om de kanske inte överdriver, i alla fall en liten aning, och till sist så hoppar man över stadiet där man undrar och går direkt till att bli irriterad och en gnagande känsla av att vilja strypa någon.

De senaste månaderna har jag läst om flera som fått kämpa för att få sina diagnoser, som efter obskyra symptom sökt till neurologmottagning, som tjatat sig till magnetröntgen och diverse andra undersökningar för att få diagnosen multiple skleros. De har helt enkelt övertygat sig själva om att detta är den diagnos de borde ha och sedan tänker de inte ge sig förrän en läkare skriver ner det på ett papper att de har MS.

Som om en MS-diagnos skulle vara något att sträva efter, som om det inte duger när man gång på gång för höra att det inte är MS man har (eller vilken annan diagnos som helst som man försöker kämpa sig till) och jag tror faktiskt inte på att sjukvården är så blind och dum att de inte kan sätta diagnos om man nu har det så hemskt och jobbigt och kämpigt som de här människorna vill få det till att låta att de faktiskt har.

Ja, jag erkänner, jag är en tvivlare. Jag tvivlar på att någon kan komma till en neurolog och säga att de har alla de här symptomen och läkaren inte ens skulle misstänka MS. Och om MS skulle misstänkas men den ena undersökningen efter den andra visar att så inte är fallet, så förstår jag att läkaren avskriver det hur mycket patienten än försöker tvinga sig till diagnosen. Neurologer råkar ju vara utbildade läkare!

Dessutom tycker jag det är märkligt att någon som jag, med precis lika obskyra och diffusa symptom som alla de här människorna, kunde komma till en neurolog, få en akuttid till röntgen baserat på att jag nämnt för allmänläkaren på vårdcentralen att jag haft konstiga domningar och stickningar, få ett snabbt svar och en tid att göra ryggmärgsvätskeprov och sedan få en diagnos inom loppet av några veckor.

Och det utan att tjata eller försöka tala om för läkarna en enda gång hur de skulle sköta sitt jobb. Utan att överdriva mina symptom - faktiskt kan jag till och med ha "underdrivit" dem, på grund av ren glömska eller eftersom jag inte tyckte att det var så farligt att vara totalt bortdomnad från halsen och ner till fötterna. Jag fick den bästa tänkbara behandlingen och snabbast tänkbara diagnos utan att kräva något.

Märkligt hur det kan bli ibland, att man faktiskt inte behöver göra saker värra än de verkligen är, att man inte behöver kämpa som en idiot i motvind när det ibland inte ens finns någon motvind att tala om, allt för att bli ett offer, en stackars liten, den lilla människan som ställde sig upp och sa ifrån. Är det någon slags svensk mentalitet? Att gå i strejk vid minsta motgång, att göra sig själv till ett offer som kämpar i motvind?

Jag har alltid varit en sån person som tycker att jag har gott om jävlar anamma, som inte ta skit och som säger ifrån om jag tycker något är fel. Men tydligen finns det något som heter att ha för mycket jävlar anamma, när man inte bara säger ifrån, man tvingar sig till saker bara för att man måste ha rätt. Kanske om alla tog ett steg tillbaka och slutade vara så jävla jobbiga, så skulle jag vara mindre irriterad!

Det är kallt, bruden

Idag har jag varit ute i pulkabacken med barnen på jobbet. Vi var ute i kanske en halvtimma men det räckte gott och väl för även om man rörde på sig så fick man inte riktigt upp värmen. Jag hoppas snön ligger kvar tills solen bestämmer sig för att komma fram igen och vi kan åka pulka i strålande solsken. Efter pulkaåkandet var det riktigt skönt att få komma in, värma rumpan framför fläkten och sedan äta en god lunch.

Efter maten ville några av barnen vila sig och det kan jag säga direkt var livsfarligt för även om jag satt på det hårda golvet så lyckades jag ändå slappna av tillräckligt för att nästan nicka till ett par gånger. Som tur var så var det nästan dags att dra sig hemåt efter vilan, jag kom innanför dörren för tio minuter sedan och håller fortfarande på att frosta av baken. Tänk att det ska vara så kallt bara för att man är ute och går i några minuter.

Ledig - igen!

Det är både konstigt och rätt så skönt att ha en ledig dag så här mitt i veckan. Jag förstår verkligen vad min kollega menar när hon säger att hon behöver sin lediga onsdag för att ladda batterierna. Själv laddar jag till tusen och ser fram emot att börja jobba igen imorgon - och kanske framför allt ser jag fram emot måndagen när allt har återgått till det normala. Just nu är det lite stökigt eftersom vi har "besök" av en annan avdelning.

Det betyder att på fredag när allting återgår till det vanliga igen och alla är på sin egen avdelning, så kommer det förhoppningsvis inte vara lite uppskruvat som det varit de senaste två dagarna. De besökande barnen är på allting, vrider och vänder och sliter sönder (bokstavligt talat!) medan barnen från min egen avdelning bevittnar skadegörelsen utan att veta vad de ska göra för att få stopp på den innan den går överstyr.

Igår kom en av "mina" tjejer springande och ropade "Fröken, fröken, S. tar på Jennys burkar som man inte får!" och mycket riktigt, där har ett av våra besökande barn lyckats dra ner plastburkarna där vi har vårt matematikmaterial och som min kollega Jenny införskaffat. Barnet fick en tillsägelse och blev utskickad ur rummet och jag vänder mig om och där sitter flickan som kom och sa till mig och försöker städa upp i röran.

Första dagen tillbaka

Idag var första dagen på jobbet efter julledigheten, en lugn och skön dag som ändå på något sätt lyckades suga musten ur mig. Jobbade bara fem timmar men lyckades ändå på något sätt vara helt slut efter att jag varit hemma i någon timma och med tanke på att jag sov väldigt lite inatt så var det kanske inte så konstigt att jag slocknade och sov i tre timmar. Vaknade med huvudvärk och feber men den försvann efter en stund.

Imorgon ska jag jobba eftermiddag istället för förmiddag som det var tänkt från början. Är inte riktigt säker på varför men antar att det beror på att vi har en jäkla massa barn och inte tillräckligt med plats för dem alla om vi samtidigt vill kunna täcka upp över hela dagen. Jag undrar i mitt stilla sinne vart alla de här barnen kom ifrån, de poppade upp ur snön som små krokusar under hela morgonen och förmiddagen...

Blandning

Jag älskar verkligen musik, särskilt när det är en bra text som man kan leva sig in i - kanske mest eftersom jag inte har någon särskilt vidare taktkänsla eller musiköra och alltså inte bryr mig alltför mycket om musiken. Nej, det är texterna som gör det för mig, som får mig att stanna upp och lyssna och kanske le en aning. Ju mer en text säger, ju tydligare den berättar en historia eller förmedlar en känsla, desto mer gillar jag den.

Jag tycker om när en låt väcker minnen, från första gången jag hörde den eller kanske för att den påminner mig om en person eller en händelse. Så idag medan jag satt och lyssnade på på musik medan jag surfade, med låtlistan på blandning, spelade en låt jag inte hört på säkert ett år. Jag brukade lyssna på den varje dag när jag åkte buss till jobbet, så diskret som möjligt mimade jag med i refrängen för den är så himla bra!

Time - Timbaland feat. She Wants Revenge

She's too invested in the hours that pass her by
I'd pay attention if I thought it was worth the time
I tell her easy but her hands they find a way
Confusing passion for the love he never gave
Fall back on reasons that we know won't stand a chance
Watching our shoulders like a memory from the past
I tell her easy but her hands they find a way
Confusing passion for the love he never gave

Snö, snö, snö!

Folk som inte uppskattar snö vet inte hur man lever, så enkelt är det. De som klagar på att det kommer några millimeter, centimeter eller decimeter snö, de hade nog inte en särskilt lycklig barndom. Antagligen fick de aldrig åka pulka eller kasta snöbollar eller sitta och mysa med en mugg varm choklad och en ostmacka medan de tittade på snön som föll utanför fönstret. Jag vet att jag är äckligt positiv, men snö är den bästa nederbörden.

Inte ens den mest pessimistiska personen i världen kan titta ut på all den vackra snön och bara se något negativt med den - och en annan sak. Det verkar faktiskt som att folk med körkort är de som hatar snö mest av alla. Jag kan förstå att det inte alltid är så roligt att köra när det är halt och absolut inte när det är moddigt, men det är väl ändå ingen anledning att hata snö och önska att den försvann så snabbt som bara möjligt?

Nu tycker jag att alla ska vara extra positiva resten av vintern, hur länge den än varar, och uppskatta det faktum att vi fortfarande får se en riktig vinter då och då. Alla tråkmånsar som bara tycker snö är fint på julafton men önskar sig gröna gräsmattor resten av vintern, de borde ge sig ut i pulkabacken för några timmars skoj. Eller åtminstone koka sig lite varm choklad och njuta av allt det vackra, vita som lyser upp.

Årets först lista

Årets första inlägg blir en lista eftersom jag älskar listor. Den här listan har jag högst skamlöst stulit från Blondinpappas blogg. Så från mig (alla) till er alla...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Inte som jag kan komma på

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga löften att bryta eller hålla

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Två av mina kollegor fick varsin dotter

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej

5. Vilka länder besökte du?
Spanien (reste genom Danmark, Tyskland och Frankrike)

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Någon att tillbringa året med

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Inget som sticker ut

8. Vad var din största framgång 2009?
Att jag överlevde året relativt oskadd och fortfarande har ett jobb

9. Största misstaget?
Tror inte jag gjort några i år faktiskt

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Halsfluss, bihåleinflammation och förkyld hela våren

11. Bästa köpet?
Lila klänning, vit vinterjacka, USB-minne och extern hårddisk

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder och film

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att det blev en vit vinter och en vit jul

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Ayo Technology (med Milow), Halo (med PCD) och Shy (med Sonata Arctica)

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med mina vänner

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat över saker jag ändå inte kan kontrollera

18. Hur tillbringar du julen?
Med familjen hemma hos min syster och svåger på landet

19. Blev du kär i år?
Självklart! Precis som alla andra år

20. Favoritprogram på TV?
Kollar nästan aldrig på TV, men True Blood fastnade jag för

21. Bästa boken du läste i år?
Det är alldeles för många för att minnas

22. Största musikaliska upptäckten?
Milow

23. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag fyllde år i januari så minns inte

24. Något du önskade dig men inte fick?
Samma svar som ovan

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Jag jobbade på min födelsedag, födelsedagsfikade med familj och bästa vännen på helgen

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En solig och varm sommar utan en massa regn

27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Same procedur as last year, same procedur as every year

28. Vad fick dig att må bra?
Att umgås med familj och vänner, att ha pengar att spendera

29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen aning. Antagligen Alexander Skarsgård

30. Vem saknade du?
Ingen, jag har allt och alla jag behöver

31. De bästa nya människorna du träffade?
Alla sjuklingarna från MS-Portalen som jag fikat tillsammans med