En lättnadens suck... nästan

Idag är jag hemma med en läskig förkylning och hög feber, men tro int att det sätter käppar i hjulet för mig när jag har tretusen samtal att ringa och alla måste ringas idag. Bland annat har jag hunnit prata med min handläggare på Försäkringskassan och enligt henne verkar det som att chansen är stor att jag kan bli beviljad permanent sjukersättning. Jag är helt skakig med lättnad men tänker inte bli alltför optimistisk.

Det är fortfarande kvar att göra innan jag kan få något sådant. Först ska min handläggare lägga in ett förslag om att jag ska få det, sedan ska en annan person göra en utredning och baserat på den utredningen kommer en tredje person fatta beslutet. Det lär nog ta ett litet tag och som sagt, jag tänker inte ta ut något i förskott, men på min handläggare verkade i alla fall som att det finns en stark möjlighet att det kommer gå igenom.

Hon nämnde bland annat att beslutet baseras på mitt eget och läkarens utlåtande (vilket betyder att hon kommer göra en slags intervju med mig för att få en massa uppgifter), samt huruvida det finns en möjlighet att det kommer komma ett botmedel. Som hon sa så verkar det ju inte som att något sådant är på gång och eftersom de inte ens vet vad som orsakar MS så finns det inget som säger att det någonsin kommer finnas en bot.

... ja, okej, jag ska erkänna att lite optimistisk känner jag mig efter det samtalet. Det känns som att det i alla fall finns en chans nu att de inte kommer försöka få ut mig i annat arbete. Min handläggare verkar förstå att det inte är arbetsuppgifterna utan tiden som är den avgörande faktorn, så det spelar ingen roll vad jag sysslar med, jag kommer ändå inte klara av att jobba heltid. Jag klarar ju nätt och jämnt deltid med medicinering!

Renovering

Idag börjar jag klockan elva och jobbar till åtta ikväll (fast för ett par veckor sedan jobbade vi till nio så man vet ju aldrig). Därför tänkte jag ta sovmorgon imorse, men tror ni det gick? NEJ! För de startade renoveringen av våra balkonger igår och tio över sju imorse började nån jävla idiot borra i betongen. Jag försökte med öronproppar men de stängde bara ute det värsta ljudet. Jag lyckades falla i någon slags dvala och vaknade igen strax före nio.

Ibland kan jag vara extremt ljudkänslig, speciellt på morgonen och sent på kvällen, och eftersom jag inte kunde somna förrän klockan var nästan fyra inatt så är jag extra känslig idag. Nu när borrandet hållit på i tre timmar mår jag illa, har spänningshuvudvärk och känner mig uppskruvad, för att inte tala om det faktum att jag fått tre timmars riktig sömn inatt. Hur jag ska klara nio timmar på jobbet, det vetefan.

Vilket jävla jippo

Ja, ett PR-jippo, för vad annars kan man kalla det faktum att samtliga 20 Sverigedemokrater marscherade ut ur Storkyrkan igår då riksdagen öppnades. För den som levt under en sten och ännu inte hört talas om spektaklet, så var anledningen att biskop Eva Brunne i sin predikan talat om rasism och hur detta inte bör få finnas i en demokrati, varpå SD som ett gäng tjuriga småbarn stoampade ut ur kyrkan i samlar trupp.

Jag läste om det redan igår på nätet och reagerade inte bara på hur löjligt självgod partiledaren såg ut när han ledde sitt lilla gäng från kyrkan, utan även hur några av hans hejdukar försökte lägga fram det som att de alla tjugo hade känt sig utpekade av biskopens tal och att politik inte borde blandas med kyrkan. Det enda jag undrade var hur länge de planerat det här lilla skådespelet och om de klappade sig själva på axeln nu.

Det vore ju inte första gången SD ställt till med en uppståndelse, allt för lite fler spaltmeter i tidningarna, men det här var ju ynkligt till och med för dem. Först att ha partiledaren strutta runt i sin folkdräkt och tala om hur man ska ju vara fiiin när man är bland kungligheter, och sedan skämma ut sig själv och hela sitt parti genom att bete sig som småbarn när biskopen talade om hur vi inte kan acceptera rasism i vårt land.

Inte för att det tar mer än en halv hjärncell för att folk ska börja kolla ihop alla uttalanden om främlingsfientlighet med SD, men jag har lite svårt att tro (som en av hejdukarna försökte påstp) att samma tanke dök upp i tjugo olika huvuden trots att de satt utspridda i kyrkan. Nej, jag tror fortfarande det var ett jippo och vad SD än säger om sin politik så är de helt klart medvetna om vilka rasistiska skitstövlar de verkligen är.