måndag 25 oktober 2010

En lättnadens suck... nästan

Idag är jag hemma med en läskig förkylning och hög feber, men tro int att det sätter käppar i hjulet för mig när jag har tretusen samtal att ringa och alla måste ringas idag. Bland annat har jag hunnit prata med min handläggare på Försäkringskassan och enligt henne verkar det som att chansen är stor att jag kan bli beviljad permanent sjukersättning. Jag är helt skakig med lättnad men tänker inte bli alltför optimistisk.

Det är fortfarande kvar att göra innan jag kan få något sådant. Först ska min handläggare lägga in ett förslag om att jag ska få det, sedan ska en annan person göra en utredning och baserat på den utredningen kommer en tredje person fatta beslutet. Det lär nog ta ett litet tag och som sagt, jag tänker inte ta ut något i förskott, men på min handläggare verkade i alla fall som att det finns en stark möjlighet att det kommer gå igenom.

Hon nämnde bland annat att beslutet baseras på mitt eget och läkarens utlåtande (vilket betyder att hon kommer göra en slags intervju med mig för att få en massa uppgifter), samt huruvida det finns en möjlighet att det kommer komma ett botmedel. Som hon sa så verkar det ju inte som att något sådant är på gång och eftersom de inte ens vet vad som orsakar MS så finns det inget som säger att det någonsin kommer finnas en bot.

... ja, okej, jag ska erkänna att lite optimistisk känner jag mig efter det samtalet. Det känns som att det i alla fall finns en chans nu att de inte kommer försöka få ut mig i annat arbete. Min handläggare verkar förstå att det inte är arbetsuppgifterna utan tiden som är den avgörande faktorn, så det spelar ingen roll vad jag sysslar med, jag kommer ändå inte klara av att jobba heltid. Jag klarar ju nätt och jämnt deltid med medicinering!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar