söndag 26 december 2010

Mellandags-rea!

Det blev en liten shoppingtur idag med syrran och svågern, första dagen på mellandags-rean måste självklart hedras med en tur till diverse butiker. Slutnotan hamnade på strax över 1400 kronor och för det fick jag två par jeans, två par leggings, två stycken linnen med bred brottarrygg, samt en huvtröja. Det jag hade tänkt köpa från början var jeans, leggings och skor, så på det stora hela tycker jag ändå att jag lyckades rätt bra.

Alla mina jeans, och jag har en del, har gått sönder under de senaste två månaderna. Inte bara något litet hål som går att laga, utan trasiga utan minsta chans att lagas. Men nu har jag alltså lyckats få tag på två par nya och ska antagligen investera i ett tredje par. Jag behöver dessutom fortfarande hitta något att ha på mig på nyårsafton. Denna underbara rea är ju trots allt inte över riktigt än på ett tag.

lördag 25 december 2010

Årets skörd

Det blev en liten hög med julklappar även i år.
  • sex stycken örhängen, små ringar i silver
  • två stycken shoppingkassar med dragkedje
  • en stor skål med ordet CHIPS på utsidan
  • en liten skål med ordet DIPP på utsidan
  • en godisskål
  • en juldekoration, en tome som sitter på en lussekatt
  • en Paradis-ask
  • en väggkalender med Hälge
  • två stycken pocketböcker skrivna av Janet Evanovich
  • en Wii-konsol

torsdag 23 december 2010

Nu händer det grejer

Igår var jag alltså hos neurologen eftersom förra veckans möte blev inställt då läkaren blev fast på ett tåg mellan Göteborg och Trollhättan. Inte mycket att göra åt och det gick ju snabbt nog att få en ny tid. Vad som inte gick snabbt var att ta sig till sjukhuset med all snö på vägarna och den jävla plogbilen som skulle ligga precis framför oss halva vägen. Jag höll nästan på att missa min anslutningsbuss, men som tur var bara nästan.

När jag kom upp till sjukhuset var det dags att skriva in sig på medicinmottagningen, sedan gå till neurologmottagningen, varpå jag glömde bort att de flyttat och åkte upp till deras gamla avdelning som nu står tom. Så det var bara att fråga om vägen och försöka leta sig fram genom labyrinten. Kom fram med fem minuter till godo och satte mig i väntrummet. På ett sätt var det bra att jag inte behövde vänta så länge, men lite stress kände jag.

Det var en ny läkare, min vanliga läkare är på Sahlgrenska i ett halvår och jag ska definitivt be om att få den jag träffade igår. Han var verkligen helt fantastisk, inte bara lätt att orata med utan även noggrann, kunnig och chef för MS-enheten. Det blir inte mycket bättre än det. Han gjorde en utförlig bakgrundskoll, frågade mig om min sjukdomshistoria, vilka sjukdomar som finns i släkten och vilka symptom jag haft och har.

När min läkare för en månad sedan sa att mina konstiga episoder av att inte riktigt vara närvarande när jag blev trött, inte hade något att göra med MS och att jag skulle gå till vårdcentralen, hade hon endast delvis rätt. För läkaren igår sa att det definitivt hade med MS att göra, om än inte sjukdomen i sig utan som en biverkning av mina vakenhetsmediciner. Det var i alla fall skönt att få veta vad det var som gjorde det.

Nu ska jag vänja mig av med den medicinen under jul och nyårshelgen efetrsom den har slutat ha någon effekt, och istället ska jag få en medicin som egentligen är avsedd för ADHD-patienter. Det verkar som om ingen av de mediciner jag haf i första hand är avsedda för MS-patienter med fatigue, jag har hittills fått både narkolepsimedicin och en för influensa A som de kom på även hade god effekt på folk med Parkinson.

Lite ADHD piller lagt till det kan ju knappast skada, jag är bara glad att de inte gick direkt på amfetamin, vilket är den sista utvägen när inget annat funkar. Även om det bara är väldigt små doser amfetamin det handlar om, så känns det ändå lite konstigt. Men som sagt, det blir i så fall om det inte funkar med den här nya medicinen som jag ska få börja med någon gång under de första veckorna i januari nästa år.

Jag ska även få en remiss till ögonläkaren för att kolla synnerven eftersom jag under sommaren hade problem med blixtar i ögonvrån (vilket min läkare då sa antagligen inte var något) och efetrsom jag haft dimsyn av och till under flera år. Att jag har dålig syn vet jag ju redan, det är ju därför jag har glasögon (de jag har nu är bara ett år gamla), men det verkar som att synen blivit en aning sämre det senaste året.

Den andra remissen som skulle skrivas var till röntgen så att jag ska få genomgå ytterligare en magnetröntgen. När jag gjorde den i december förra året visade den inga förändringar men eftersom jag haft sådana väldiga problem med trötthet under det senaste halvåret så ville läkaren göra en koll för att se om det dykt upp några ytterligare lesioner. Ser inte fram emot en tredje tur in i röret, men vad ska man göra?

Det ska tydligen även tas en massa blodprover för att kolla så att min bromsmedicin fortfarande fungerar som den ska, och om inte ska jag få en ny. Det var i stort sett kontentan av vad som sas och gjordes igår, förutom den mycket grundliga neurologiska undersökning som även gjordes - och nu har jag fått svart på vitt att jag faktiskt har koncentrationssvårigheter och svårt att ta in mycket information och hålla kvar den.

Mina kära kollegor kunde förstås redan ha vittnat om det, jag glömmer saker som sägs och vem jag pratat med och när, jag är snurrig och rörig och antagligen en ren plåga att lyssna på emellanåt. Jag märker det själv att det är tydliga skillnader i minnet nu från hur det var innan diagnosen. Saker som kom lätt för mig då är sådant jag måste kämpa med nu, men som tur är så är det inte så farligt än så länge.

För nu kommer jag sluta tänka på allt vad MS heter och bara njuta av min ledighet, julhelgen som stundar och nyårshelgen efter det. Min magsjuka verkar ha gett med sig helt nu, jag mådde fruktansvärt dåligt igår eftermiddag på bussen hem men det gick över efter en halvtimma eller så och sedan dess har det inte varit något. Jag kunde till och med äta lite igår kväll innan jag åkte och handlade mat med syrran.

Nu är kylskåp och skafferi fyllda, det står två stora papperskassar fyllda med julklappar i klädkammaren som ska tas med hem till mamma imorgon, jag har betalat mina räkningar och till och med kunnat sätta undan en slant på sparkontot, vilket har gapat tomt en längre tid nu. Jag känner att jag definitivt är på väg in i en bra period igen, när allting går bra för mig, problem blir lösta och allt är bara bra.

Jag ska försöka mig på att äta lite mat igen - ja, jag vet, spännande värre - och sedan får det bli en lugn dag för att förbereda mig infär julen. Det blir två dagars firande eftersom syrran och svågern inte kommer förrän på juldagen, och mamma har lovat både skinka och prinskorv (och säkert mycket annat också). Så härligt det ska bli att tillbringa två hela dagar med familjen och bara ha det gott, så ska julen alltid vara.

söndag 19 december 2010

Ännu en meningslös uppdatering

Idag vaknade jag och insåg att jag sovit i tio timmar utan att vakna en enda gång under natten. I vanliga fall brukar jag vakna i alla fall en eller två gånger för att gå på toaletten men alltså inte i natt. Jag antar att det här betyder att jag verkligen behöver lite semester nu för jag har sovit rätt mycket på sista tiden. I fredags när jag kom hem från jobbet sov jag i nästan tre och en halv timma och sedan var jag ändå helt slut.

Jag ska jobba två dagar till och på tisdag slutar jag tidigt så det blir nästan som en extra dags semester. Min första riktiga lediga dag har jag blivit kallad till neurologen men eftersom de inte ens verkar veta varför de kallat mig så lär det nog inte bli ett särskilt långt möte. Jag hoppas även att lönen kommer på onsdag så att jag inte behöver vänta ända tills på torsdag att handla mat. Jag lever på vad skåpsinnehållet, vilket inte är mycket.

fredag 17 december 2010

Illamående och eländig

Det finns en liten chans att jag kommer bli magsjuk. Vi har haft ett par barn på jobbet som blivit hemma under veckan med magsjuka och just nu mår jag skitdåligt. Inte riktigt redo att kräkas än men inte långt ifrån heller. Dessutom har jag en fruktansvärd huvudvärk, men det känns som att den åtminstone är på väg att lätta nu. Ska nog ta min lilla hink och gå och lägga mig om en stund, och hoppas på att det inte är magsjuka.

Slutet på en lång vecka i sikte

Nu är det äntligen fredag och jag börjar sent idag, inte förrän elva vilket är riktigt skönt. Det är också första gången sedan vi gick på det nya schemat som jag faktiskt ska börja elva också. Under hela hösten har det varit diverse möten på fredagarna så att jag börjat redan vid tio-tiden. Det är rätt lyxigt att dyka upp på jobbet och mer eller mindre sätta sig ner för att äta lunch direkt. Sedan blir det förhoppningsvis en lugn eftermiddag.

Nästa vecka jobbar jag bara två dagar och sedan är jag ledig i en och en halv vecka, vilket ska bli otroligt skönt. Det har gått rätt bra att vara tillbaka och jobba 75% nu efter min heltidssjukskrivning för ett tag sedan, men den här veckan har varit otroligt seg. Jag har varit trött mest hela tiden, inte så där bedövande trött som jag kan bli och inte alls så som när jag blev tvungen att vara hemma några veckor, men definitivt väldigt trött.

På det stora hela har jag jobbat, släpat mig hem och sovit i några timmar, ätit middag och sedan mest puttrat runt och städat, slagit in julklappar, funderat på om jag vill julpynta i år (bestämde mig för att strunta i det men det kan bli ändring än) och mest bara tagit det lugnt fast att jag haft en del att sysselsätta mig med. Jag börjar bli riktigt bra på det här att hushålla med energiresurserna vilket är riktigt jävla skönt.

onsdag 15 december 2010

Mitt i skönhetssömnen...

... ringde vad jag antar var en läkarsekreterare och sa något i stil med att jag varit inbokad på ett möte med en läkare i måndags, men att jag ville omboka besäket, och hon ifrågasatte anledningen till att jag ville ha besöket ombokat. För att han var fast i traffiken och aldrig dök upp, sa jag och kände hur jag började surna till. Då visar det sig att vad hon egentligen menade att fråga var varför jag bokat besöket från första början.

Så jag fick förklara att jag faktiskt fått en kallelse av dem, samt ett papper om att min läkare på vårdcentralen skickat en remiss till dem, att jag på inget sätt varit inblandad i den här processen. Jag hade ju till och med tänkt ringa dem och fråga om de skickat kallelsen till fel person men fick brevet med remiss-informationen innan dess. Fast information är väl en överdrift, jag blev i alla fall informerad om att remissen skickats.

Kontentan av samtalet blev i alla fall att allt det jag berättade för henne skulle vidarbefodras till läkaren, jag ska få en ny kallelse skickad till mig, min vanliga läkare är upptagen med sin utbildning (kan hon behöva, det stolpskottet!) och den här nya läkaren är tydligen mycket kunning när det gäller just MS. Tänk vad trevligt det vore om man kunde få en läkare som faktiskt vet skillnad på MS-symptom och en tjock mage.

Nu är det bråda tider

Det är den tiden på året igen, när dagarna på jobbet är fyllda av julsånger, pepparkaksbak och fullt med lim, glitter och målarfärg på händer och kläder. Ute lyser snön skinande vit, i fönstren lyser några adventsljusstakar och imorgon kommer jultomten på besök för att dela ut julklappar på alla avdelningar. Idag på förmiddagen har vi ägnat oss åt julpyssel, vilket vi kommer fortsätta med även imorgon förmiddag.

Varje avdelning har en eller två stationer med olika pyssel och barnen får gå runt till varandras avdelningar, göra julkort och julgransdekorationer. Allas favoritstation är så klart den där man får göra sin egen pappersstrut och fylla den med godis, clementiner och annat gott. Det är min favoritstation också, men bara eftersom det inte är något glitter inblandat i processen och väldigt lite klister.

söndag 12 december 2010

Sömnlös i Göteborg

Idag är jag fruktansvärt trött, vilket antagligen beror på att jag knappt sovit en blund på hela natten på grund av ett ihållande ljud hemma hos brorsan. Ett gällt pip som upprepades med 30-sekunders-intervaller i tio minuter, höll upp i ett par minuter och sedan fortsatte i ytterligare tio minuter. Detta pågick i två timmar efter att jag gått och lagt mig och höll på att långsamt och obarmhärtigt driva mig till vansinne.

Till slut blev jag tvungen att väcka brorsan och be honom att leta fram ett par öronproppar till mig för jag var ungefär två sekunder ifrån att hitta någon annanstans att sova. Jag fick i alla fall öronproppar men som vanligt när jag är tvungen att sova med sådana, så blev det inte så mycket sömn utan jag vaknade titt som tätt. Jag tror klockan var ungefär sju när jag somnade på riktigt och lyckades få i alla fall två timmars sömn.

Jag är alldeles strax på väg att ge upp för dage och hälsa på hos kudden. Imorgon börjar jag redan klockan sex och det kommer bli en morgon med mycket att göra för vi ska fira Lucia, barnen ska lussa för sina föräldrar och det ska bjudas på grötfrukost. I vanliga fall när vi kommit till gröt-stadiet på Luciamorgonen så lugnar det ner sig, men jag ska stressa iväg till läkaren direkt efter så för mig blir det inget lugn förrän på eftermiddagen.

fredag 10 december 2010

Tidig julafton

Den här veckan har verkligen gått otroligt långsamt men nu är det äntligen helg att se fram emot, och mycket roligt att göra. Imorgon förmiddag åker jag ner till Göteborg för att hälsa på hos min bror, så att vi kan handla de sista julklapparna och jag får se hans lägenhet nu när han (förhoppningsvis) kommit iordning. Ska dessutom ta en sväg förbi ett par kompisar för att ge dem deras julklappar när jag ändå är där.

Det ska bli kul att umgås lite med brorsan, det var ett tag sedan nu eftersom han bor i Göteborg och vi båda jobbar. Dessutom var det ett tag sedan jag träffade i alla fall en av kompisarna. Den andra var allt här och hälsade på för inte så länge sedan. Är väldigt nöjd med julklapparna jag köpt till er tjejer i alla fall, hoppas ni också kommer gilla dem. Får kanske komma på ett rim så där på plats om ni så önskar.

söndag 5 december 2010

En känga till chefen

På senare tid har jag börjat iritera mig på människor som inte kan ge ett rakt svar, även om de hävdar att de vill föra en rak och ärligt diskussion. Nu senast var det min chef som på måndagens personalmöte helt undvek att svara på en fråga jag hade. Jag kan ärligt säga att det låg och gnagde i mig hela veckan, ända fram till fredag förmiddag då det var dags för ytterligare ett möte och han snäste åt mig när jag framförde en tanke.

Det var rätt uppenbart i måndags kväll att han reagerade starkt på det jag frågade honom om, han kan ofta reagera väldigt negativt i trängda situationer eller när han känner sig ifrågasatt, men det här är första gången jag faktiskt märkt att han kan vara långsint. Båda tillfällena ville jag säga till honom att han inte behövde använda den tonen, men bestämde mig för att det inte var värt försvarstalet som onekligen skulle komma.

Det som hände i måndags var att vi diskuterade hur vi skulle lösa den förväntade barnkö som kommer komma till hösten. Det är alltså inte säkert att det blir en lång kö men chefen vill inte ta några risker. Hans förslag är att våra redan inskrivna femåringar får vistas i en annan lokal några timmar varje dag, så att vi under de timmarna kan ta in fler barn, de så kallade femtontimmars-barnen som har kortare dagar.

Någon frågade varför vi inte kan återuppta den femtontimmars-verksamhet vi tidigare haft, med en förmiddags- och en eftermiddagsgrupp. Denna verksamhet hör till vår förskola men har egna lokaler cirka fem minuters promenadväg från förskolan. Chefens svar blev då att många föräldrar som söker till vår förskola tycker det är för långt att gå till dessa andra lokaler och vi kan inte begära det av dem att de går dit varje dag.

Min fråga blev då så klart; vad är det som säger att vi måste erbjuda dem en plats i förskolans huvudlokaler när vår femtontimmars-verksamehet och deras lokaler faktiskt tillhör vår förskola. Jag fick inget svar på det men tydligen är det okej för oss att säga till föräldrarna till våra redan inskrivna barn att de kanske blir tvungna att lämna sina barn hos oss på morgonen, och hämta dem någon annanstans.

Chefens förslag är att femåringarna mellan nio och två inte kommer vistas på förskolan, eftersom det är under dessa tider som femtontimmars-barnen vistas på förskolan tre dagar i veckan. Detta betyder att våra femåringar inte får någon slags kontinuitet i sin dag efetrsom de kommer få vistas i tre olika lokaler under dagens lopp (förskolan, lokalen och skolans matsal där de ska serveras lunch).

Dessutom kommer de föräldrar med barn som går halvdagar bli tvungna att lämna barnen hos oss på morgonen, men hämta dem i lokalen, eller lämna i lokalen och hämta dem på förskolan om barnen går eftermiddag. Det kommer bli stressigt och oroligt för alla; barn, föräldrar och personal, men det verkar vara mindre viktigt att vi fortsätter erbjuda våra inskrivna barn en fortsatt trygg verksamhet.

Jag är otroligt negativt inställd till det här rent ut sagt dumma förslaget, och än mer irriterad blir jag av att chefen inte ens lyssnar på oss när vi säger att det inte är bra. Då går han i försvarsställning direkt, glatt påhejad av de av mina kollegor som inte ens berörs av beslutet. Det är jävligt lätt att sitta på sin feta röv och tycka det är ett bra förslag bara för att ställa sig in, när ens egen avdelning inte drabbas.

Jag vill ge en store eloge till alla mina kollegor som tänker på våra barn, på vad som är bäst för dem och som kan med att säga att vår pedagogiska verksamhet inte ska behöva stryka på foten bara för att chefen har tryck på sig uppifrån att få in fler barn på förskolan. Tar han upp det igen tänker jag säga ifrån, och snäser han åt mig igen så tänker jag inte vara tyst en tredje gång medan han beter sig illa.

Det är möjligt att jag överreagerar, men jag anser faktiskt att om det är så jag ska behandlas så finns det andra arbetsplatser där mina insatser kanske uppskattas mer än vad de tydligen gör nu. Jag är trött på att bli behandlad som någon jävla andraklassens anställd bara för att jag inte bockar och bugar och håller med om allt som säga. Jag tänker inte ge upp min yttrandefrihet bara för att få mer i löneförhöjning.

Ja, för det är en annan sak. Jag tycker inte att jag är en sämre pedagog än någon annan och jag anser inte att jag gör mindre än vad någon annan gör. Vad jag däremot inte gör är att hålla med chefen när han försöker tvinga mig att säga att det viktigaste jobb vi har inte är att vara med barnen, att leka, lära och skapa trygghet för dem. Jag tänker aldrig säga att vårt viktigaste uppdrag är just uppdraget.

Jag är lärare, jag utbildade mig till lärare för att jag vill jobba med barn, inte för att kunna läroplanen utantill (tydligen så anser chefen att jag inte kan det) eller för att sitta och ljuga på mina utvecklingssamtal om hur duktig jag är på saker som på inget sätt är relevant för barnen. De skiter antagligen heligt i om jag kan citera läroplanen elle rinte, så länge jag leker, utforskar och lär tillsammans med dem. Så det så!

lördag 4 december 2010

Dagens händelser (föga spännande inlägg)

Trillade precis in genom dörren, nedtyngd med en matkasse och en burk full med pepparkakor. Idag var det nämligen dags för lite pepparkaksbak hemma hos mamma, tillsammans med syrran. Det blev några burkar fulla med kakor innan det var dags att åka hem, vilket antagligen var på tiden eftersom det vräkte ner snö och värre blir det. Nu är jag skittrött men det är alldeles för sent att gå och vila för jag kommer helt säkert somna.

Jag får föröska hålla mig vaken, kanske se en film. Jag har Trollkarlens Lärling som ligger och väntar så den ska jag se. Sedan måste jag även göra en lista på alla jag ska skicka julkort till och efter det så får vi se vad som händer. Kanske skulle fundera på vad jag ska äta till middag också, även om det just nu känns som att en skål gröt räcker gott och väl. Och det var min dag i sin korthet. Väldigt sviktigt att informera er alla.

Tjuvar och banditer

I gårdagens lokatidning stod det att läsa en insändare skriven av en medlem i Handels, om hur det vore tacksamt om folk använde sina betalkort istället för kontanter nu under veckorna före jul. Detta för att minska mängden kontanter som är i omlopp eftersom Handelsanställda lever farligt under julen, risken för rån ökar och så vidare. Jag tycker det är helt rätt, jag skulle inte heller vilja jobba udner sådana förhållanden.

Idag när jag öppnar tidningen ser jag på förstasidan att en bensinstation i grannstaden har blivit rånad av en man som hotat personalen med ett "pistolliknande föremål2 och det första jag tänkte var att någon verkar ha känt sig inspirerad av gårdagens insändare. Det skulle faktiskt inte förvåna mig det minsta, hur dumt det än verkar. Jag tror inte man kan vara särskilt smart om man rånar en mack och inte ens får tag på några pengar.

fredag 3 december 2010

Kallelse

Idag fick jag en kallelse till Neurologmottagningen dit jag tydligen ska komma den 13 december för att träffa en läkare jag aldrig ens hört talas om. Jag har ingen aning om varför jag ska träffa honom, jag har inte hört något om att min vanliga läkare inte längre kommer ta emot patienter och jag pratade med henne för en månad sedan och då var det inte tal om några ändringar. Om det nu inte är någon som klantat sig och skickat kallelse till fel person, så kommer detta vara min fjärde läkare på tre år. Kul, kul, jättekul.