Nu händer det grejer

Igår var jag alltså hos neurologen eftersom förra veckans möte blev inställt då läkaren blev fast på ett tåg mellan Göteborg och Trollhättan. Inte mycket att göra åt och det gick ju snabbt nog att få en ny tid. Vad som inte gick snabbt var att ta sig till sjukhuset med all snö på vägarna och den jävla plogbilen som skulle ligga precis framför oss halva vägen. Jag höll nästan på att missa min anslutningsbuss, men som tur var bara nästan.

När jag kom upp till sjukhuset var det dags att skriva in sig på medicinmottagningen, sedan gå till neurologmottagningen, varpå jag glömde bort att de flyttat och åkte upp till deras gamla avdelning som nu står tom. Så det var bara att fråga om vägen och försöka leta sig fram genom labyrinten. Kom fram med fem minuter till godo och satte mig i väntrummet. På ett sätt var det bra att jag inte behövde vänta så länge, men lite stress kände jag.

Det var en ny läkare, min vanliga läkare är på Sahlgrenska i ett halvår och jag ska definitivt be om att få den jag träffade igår. Han var verkligen helt fantastisk, inte bara lätt att orata med utan även noggrann, kunnig och chef för MS-enheten. Det blir inte mycket bättre än det. Han gjorde en utförlig bakgrundskoll, frågade mig om min sjukdomshistoria, vilka sjukdomar som finns i släkten och vilka symptom jag haft och har.

När min läkare för en månad sedan sa att mina konstiga episoder av att inte riktigt vara närvarande när jag blev trött, inte hade något att göra med MS och att jag skulle gå till vårdcentralen, hade hon endast delvis rätt. För läkaren igår sa att det definitivt hade med MS att göra, om än inte sjukdomen i sig utan som en biverkning av mina vakenhetsmediciner. Det var i alla fall skönt att få veta vad det var som gjorde det.

Nu ska jag vänja mig av med den medicinen under jul och nyårshelgen efetrsom den har slutat ha någon effekt, och istället ska jag få en medicin som egentligen är avsedd för ADHD-patienter. Det verkar som om ingen av de mediciner jag haf i första hand är avsedda för MS-patienter med fatigue, jag har hittills fått både narkolepsimedicin och en för influensa A som de kom på även hade god effekt på folk med Parkinson.

Lite ADHD piller lagt till det kan ju knappast skada, jag är bara glad att de inte gick direkt på amfetamin, vilket är den sista utvägen när inget annat funkar. Även om det bara är väldigt små doser amfetamin det handlar om, så känns det ändå lite konstigt. Men som sagt, det blir i så fall om det inte funkar med den här nya medicinen som jag ska få börja med någon gång under de första veckorna i januari nästa år.

Jag ska även få en remiss till ögonläkaren för att kolla synnerven eftersom jag under sommaren hade problem med blixtar i ögonvrån (vilket min läkare då sa antagligen inte var något) och efetrsom jag haft dimsyn av och till under flera år. Att jag har dålig syn vet jag ju redan, det är ju därför jag har glasögon (de jag har nu är bara ett år gamla), men det verkar som att synen blivit en aning sämre det senaste året.

Den andra remissen som skulle skrivas var till röntgen så att jag ska få genomgå ytterligare en magnetröntgen. När jag gjorde den i december förra året visade den inga förändringar men eftersom jag haft sådana väldiga problem med trötthet under det senaste halvåret så ville läkaren göra en koll för att se om det dykt upp några ytterligare lesioner. Ser inte fram emot en tredje tur in i röret, men vad ska man göra?

Det ska tydligen även tas en massa blodprover för att kolla så att min bromsmedicin fortfarande fungerar som den ska, och om inte ska jag få en ny. Det var i stort sett kontentan av vad som sas och gjordes igår, förutom den mycket grundliga neurologiska undersökning som även gjordes - och nu har jag fått svart på vitt att jag faktiskt har koncentrationssvårigheter och svårt att ta in mycket information och hålla kvar den.

Mina kära kollegor kunde förstås redan ha vittnat om det, jag glömmer saker som sägs och vem jag pratat med och när, jag är snurrig och rörig och antagligen en ren plåga att lyssna på emellanåt. Jag märker det själv att det är tydliga skillnader i minnet nu från hur det var innan diagnosen. Saker som kom lätt för mig då är sådant jag måste kämpa med nu, men som tur är så är det inte så farligt än så länge.

För nu kommer jag sluta tänka på allt vad MS heter och bara njuta av min ledighet, julhelgen som stundar och nyårshelgen efter det. Min magsjuka verkar ha gett med sig helt nu, jag mådde fruktansvärt dåligt igår eftermiddag på bussen hem men det gick över efter en halvtimma eller så och sedan dess har det inte varit något. Jag kunde till och med äta lite igår kväll innan jag åkte och handlade mat med syrran.

Nu är kylskåp och skafferi fyllda, det står två stora papperskassar fyllda med julklappar i klädkammaren som ska tas med hem till mamma imorgon, jag har betalat mina räkningar och till och med kunnat sätta undan en slant på sparkontot, vilket har gapat tomt en längre tid nu. Jag känner att jag definitivt är på väg in i en bra period igen, när allting går bra för mig, problem blir lösta och allt är bara bra.

Jag ska försöka mig på att äta lite mat igen - ja, jag vet, spännande värre - och sedan får det bli en lugn dag för att förbereda mig infär julen. Det blir två dagars firande eftersom syrran och svågern inte kommer förrän på juldagen, och mamma har lovat både skinka och prinskorv (och säkert mycket annat också). Så härligt det ska bli att tillbringa två hela dagar med familjen och bara ha det gott, så ska julen alltid vara.