Säkert hemma igen

Då var man säker i hemmets trygga famn. Jag har haft det jätteskoj i Göteborg, det hanns med bio (Tom Cruise nya Knight & Day), en omgång bowling och en golftur med Wii, en tur med spårvagnsbåten ut till Eriksberg för lite sol och glassätande på strandpromenaden, och sist men inte minst en fika med mina tjejer. Smörgåsen var väl så där, servicen var under all kritik, men pratstunden var trevlig och planer gjordes för helgen.

Kommande utflykter

Imorgon bär det av till Ullared med syrran och hennes svägerska för en lång dag av shopping. Vi hade även tänkt hinna med en tur till IKEA för lite mer spenderande. Jag har inget särskilt jag tänkt köpa men det är ju alltid kul att komma ut och något hittar man alltid. Efter denna långa dag av fyndande ska jag hem till en kompis i Göteborg och tillbringa ett par dagar med henne innan det är av hemåt igen. Vad vi ska göra vet jag inte, däremot vet jag att jag ska träffa en annan kompis för fika innan jag beger mig hemåt med bussen (går ju inga tåg på sommaren).

Hela grejen är gjord

Då ligger en dag på Liseberg bakom mig. Min hår ser för jävligt ut på grund av vinddraget i vissa åkattraktioner, min klänning luktar lite äckligt eftersom den blev genomblöt och sedan fick lufttorka, mina skor har blivit nertrampade på hälen (inte av mig!) efter att ha stått i lååånga köer och mina fötter har officiellt förklarat strejk mot mig eftersom jag gått och stått så mycket idag, men på det stora hela var det värt det.

Syrran, svågern och jag anlände till den stora staden vid vattnet strax efter klockan elva i förrmiddags och har sedan tillbringat hela dagen fram till halv sju med att åka, äta, gå, stå, köa och spela på hjulen. I år stod jag fast vid mitt löfte från förra året om att inte åka Balder men jag åkte Kanonen, Lisebergsbanan, FlumRide och Kållerado. Syrran var betydligt modigare och åkte både Balder , Uppswinget och HangHai... läskigt!

Hon vann även på hjulen, först en påse Twist och sedan fick hon Stjärnvinsten i chokladhjulet och vann en sådan där jättekartong med Marabou Mjölkchoklad - och var så snäll att hon delade med sig av vinsten efetrsom det var jag som spelade på det vinnande numret medan hon var iväg till bankomaten för att ta ut pengar. Så nu har jag lite choklad att gotta mig med efter att jag vilat upp mig och tagit en väldigt lång dusch.

Stackars fossingar

Idag har jag gått. Och gått, och gått, och gått. Först åkte vi och badade, min syster och jag. Det var superhärligt i vattnet och efter badet låg vi och solade en stund innan det var dags att åka hem och göra oss iordning inför kvällen. Väl i stan så skulle vi hitta någonstans att äta och vi fick gå runt rätt länge innan vi äntligen hittade ett ställe där det fanns ett ledigt bord så att vi äntligen kunde få sätta oss ner och vila fötterna en stund.

Efter en jättegod middag på Shangri-La tog vi en liten promenad längs strandpromenaden och förbi alla öltält innan vi fick ner till slussarna för att titta när de släppte på vattnet vid elvatiden. Efter det helt underbara skådespelet försökte vi än en gång hitta något ställe i stan där vi kunde sätta oss ner men det var milslånga köer överallt så till sist gav vi upp och syrran körde hem mig innan hon och svågern åkte hem.

På det stora hela var det ändå en jättetrevlig dag och kväll men nu är jag glad att vara hem, ha på mig ett par mjuka sköna byxor och ett linne, sminket är avtvättat och jag har äntligen kunnat sätta mig ner och vila mina stackars fötter. Imorgon var det tänkt att jag skulle följt med hem till mamma och målat, men jag kände att jag var tvungen att ändra de planerna. Känner på mig att jag kommer vara helt utslagen imorgon.

Fallens Dagar

Idag är det festligheter här i stan, ja, hela helgen faktiskt. Det är Fallens Dagar och ikväll ska jag med syrran och svågern för att titta när de släpper på vattnet i fallen. Sedan ska vi gå och äta på Butlers och lyssna på något band - som jag nu glömt namnet på - och bara ha det gött på uteserveringen. På söndag, om vädret håller i sig, blir det en tur till Göteborg för att gå på Liseberg och åka Kållerado, min favoritattraktion!

... på det andra gäller det, på det tredje smäller det

Okay! Idag ska det då äntligen ske. Sol, bad, sandstrand, fika och kanske till och med en glass på hemvägen. Det ska bli så gott att bara få lägga sig ner på en strand någonstans och leka strandad val. Ska även försöka mig på att övertala syrran om att grillning vore en bra idé någon kväll snart, samt bestämma en dag när vi ska åka till Liseberg. Om vädret blir fint har vi preliminärbokat söndag i slutet av den här veckan.

Livet med balkong

Det blev inget badande idag. Här hemma är vädret fint men tydligen kommer det fortfarande regnskurar ute hos syrran. Så det får bli balkongen senare idag, om solen tittar fram i mer än några sekunder. Det är svalt och skönt idag men molnigt och lite blåsigt. Eftersom jag har en vindtunnel på min balkong så är det mindre angenämt att sitta där ute på blåsiga dagar. Jag funderar seriöst på att försöka få en lägenhet i söderläge.

Regn, regn, bara regn

På något sätt känns det som att jag borde vetat att det skulle regna halva natten. För självklart är det inte meningen att jag ska få åka och bada och ligga i solen. Det började åska sent i går kväll, men det var så långt borta att jag bara kunde se blixtarna över trädtopparna men jag kunde inte höra något mullrande. Det var fortfarande varmt och kvavt när jag gick och la mig men imorse vaknade jag av att det spöregnade mot fönstret.

Nu börjar solen titta fram igen men det är fortfarande rätt så mulet, inte alltför varmt och eftersom jag ska åka med min syster så har jag en känsla av att dagens sol och bad inte kommer bli av för hon är lite... hm, känslig när det kommer till att bada på dagar då det inte är strålande sol. Jag håller fortfarande tummarna så jag ska börja göra mig iordning, göra hela tjejgrejen med att raka benen och ta på mig bikini under kläderna.

Sol, sol, mera sol

Idag tillbringade jag ett antal timmar på balkongen medan solen gassade ner från en i stort sett klar himmel och nu har jag bättrat på färgen som börjat blekna lite den senaste veckan. Jag vet att det är meningen att man ska underhålla solbrännan men vädret har varit lite si och så den senaste veckan, jag har bara sol på eftermiddagarna på min balkong och jag går helst inte till nån allmänning och lägger mig alldeles ensam.

Imorgon ska jag äntligen få bada för första gången i år. Jag har inte ens doppat fötterna än men imorgon så åker jag, syrran och svågern iväg för lite bad och sol. Planen är att om jag lyckas bränna mig så har jag lyckats rätt bra med att grunda och sedan kan jag ligga på balkongen så fort vädret tillåter för att bättre på det hela. Och innan någon påpekar att detta är en dålig idé, JAG VET! Men ni anar inte hur svårt jag har att få färg.

Det sägs ju att "desperate times calls for desperate measures" och mer desperat än jag kan man inte bli. Så imorgon blir det sol, sand och bad för hela slanten. Jag planerar på att tillbringa ett antal timmar i horisontalläge och inte röra mig ur fläcken förrän jag känner mig lagom stekt. Nu får jag bara hoppas att svågern inte får för sig att det är tråkigt att umgås med två utslagna soldyrkare och vill åka hem alltför tidigt.

Inte värt besväret

Igår var vi då alltså på Westcoast otorshow, jag min bror och en kompis, och det var ärligt talat inte värt vare sig inträdet eller resan dit. Om jag vill se en pimpad Volvo kan jag gå ut på stan istället. Vi hann även med en show med två killar som gjorde tricks med sina crosscyklar, hoppade upp på containrar och biltak, spann runt på bakdäcket, stod på framdäcket och sådana saker. Det var ju i alla fall lite kul men inte roligare än så.

Efter ungefär en timma av närmast outhärdlig tristess åkte vi äntligen iväg, tog en sväng förbi Vargön för att skaffa pizza på vad kompisen svär är världens bästa pizzeria, och sedan hem till brorsan för att äta. Sedan trodde jag i min enfald att eftersom det var en av de få dagar med verkligt fint väder och ingen blåst, så skulle vi äntligen åka och bada, men tji fick jag och det blev en sex timmars tur på motorcykeln istället.

Vi åkte till Fjällbacka, via Munkedal och med en snabb sväng genom Bovallstand och Hunnebostrand, sedan förbi Hamburgsund - och låt mig bara säga, det var inte det lättaste att hitta eftersom inte en enda skylt sa Fjällbacka förrän vi var i Hamburgsund vid campingen. Vi mötte upp med ett par andra kompisar när vi väl var framme och sedan blev det småvgarna upp förbi Tanums Hede till Uddevalla och sedan hem.

Bilar, motorcyklar och fuskbyggen

Idag ska jag till den lilla grannstaden för att ta en titt på den hett debatterade Arenan och för att kolla runt på Westcoast Motorshow som hålls där den här helgen. Brorsan ringde häromdagen och frågade om jag skulle med, samt sa att han var inte så intresserad av själva showen, han var mer intresserad av att kolla runt inne i Arenan och se varför bygget blev så jäkla dyrt. Utifrån ser det ju ut som en stor plåtbunker, ungefär som en ful lada.

Ta saker för givet

Jag tror vi alla tar vissa saker för givet, saker som är så otroligt självklara för oss att vi inte ens kan föreställa oss att förlora dem. Det finns mycket som vi tror alltid kommer finnas där, men det jag tänker på mest nu är hälsan. Jag tog för givet att jag alltid skulle kunna gå i en rak linje, att jag skulle kunna stå på ett ben utan att ta stöd mot något, och att jag skulle kunna hålla mig vaken en hel dag utan att ta narkotikaklassade mediciner.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle få en kronisk sjukdom, att en förkylning skulle få mig att må skit långt efter att febern och hostan försvunnit, eller att jag skulle ligga vaken en hel natt eftersom det bränner som eld i fötter och händer. Jag trodde inte jag skulle ha nästan konstant huvudvärk eller problem att minnas de simplaste saker, som vilken dag det är, vad jag pratade om för en timma sedan, eller mitt eget telefonnummer.

Jag ska erkänna att länge så trodde jag faktiskt att min familj hade rätt och jag var en hypokondriker, att jag inte var omänskligt trött utan bara väldigt lat, att jag inte hade ont utan var en smitare, att jag inte alls mådde så dåligt som jag trodde. Ibland så tänker jag att det hade varit bättre att vara inbillningssjuk istället för sjuk på riktigt. Är man inbillningssjuk blir man i alla fall inte sämre och sämre för var dag som går.

Biker babe

Idag ska jag ut och åka med brorsan. Får se vart vi hamnar den här gången. Sist gång var det McDonald's i Lidköping. Idag ska vi köpa jordgubbar eftersom jag ska baka en födelsedagstårta till min syster som fyller år imorgon, så vi kan ju i stort sett hamna vart som helst där det säljs sådana bär. Det var prat om en tur till Stockholm också men jag kände att 50 mil bak på motorcykeln var lite för långt att åka bara så där.

Min käre bror säger "men så är det att åka motorcykel, man bara sticker dit man känner för" men jag tycker som så att ska man åka 50 mil så får man faktiskt ha ett mål. Min bror föreslog att vi skulle åka till huvudstaden och köpa glass, men sedan ändrade han sig för glass det köper man tydligen i Varberg. Jag tror det kan vara bra att förbereda sig på en tur ner till Varberg, särskilt eftersom jag aldrig får veta vart vi ska åka!

Sommarläsning

Jag läste ut boken jag legat och tummat på en stund varje kväll i en vecka nu, en bok som jag nu läst om för säkerligen tjugonde gången. Detta till trots tycker jag fortfarande den är lika underbar och rolig, vilket jag tyvärr inte kan säga om resten av mitt bibliotek. Jag har två bokhyllor fulla av böcker och inte en enda kändes rätt när jag stod där imorse och försökte välja ut en ny. Så det blev till att ta en tur till AdLibris och beställa nya.

En gåta

- Hur vet man att Anne har gått på semester?
- Det börjar regna redan andra dagen.

Ärligt talat, det är som att jag har en förbannelse över mig. Det här händer vartenda år, jag får en eller ett par dagar av vackert väder, har jag riktig tur blir det en vecka. Men sedan slår det aldrig fel, det börjar regna och sedan fortsätter det regna i två, fyra eller fem veckor, allt beroende på hur lång semester jag har. Förra året fick jag i alla fall en vecka sol innan jag åkte på semester och en vecka sol nere i Spanien, annars var det regn.

Underbart

Jag vaknade inte bara utvilad men extremt glad idag. Efter åtta och en halv timmas sömn låg jag och mornade mig tillsammans med katterna innan jag rullade ur sängen, satte igång en maskin tvätt och startade diskmaskinen utan att det kändes som "fan vad jobbigt, måste plocka ur den sen" och istället kändes det bara skönt att kunna strula runt utan att känna någon stress. För jag måste ju inte tvätta just idag, det var bara tillfälle.

Semester

Nu har jag påbörjat min fem veckor långa semester och börjat varva ner, även om jag är säker på att det kommer kännas konstigt i någon vecka nu, med all den här ledigheten. Jag höll på att skriva att den ska ju fyllas med något också men direkt när jag tänkte det så insåg jag att det var helt fel sätt att tänka. De här veckorna ska inte gå åt till att försöka göra så mycket som möjligt utan till att göra så lite som möjligt.

Att planera några dagar i förväg kan jag väl gå med på, men inga måsten eller borde. Jag får gräva fram min gamla teori att allt känns så mycket lättare om man säger att man ska göra något, utan att sätta en tidsgräns eller ett tvång på det. Jag måste inte dammsuga just nu men jag ska göra det. Det enda måste jag tänker åtlyda den här sommaren är att göra en jordgubbstårta till syrrans födelsedagsfirande på tisdag.

Deprimerande kvällstankar

Vet ni den där känslan man kan få ibland av att ingen egentligen tycker om en, de är bara för artiga för att visa det? Så känner jag mig väldigt ofta, som att folk egentligen inte är så intresserade av mig eller vad jag har att säga, att de egentligen är rätt så uttråkad med mig mest hela tiden och hellre skulle vilja vara någon annanstans eller prata med någon helt annan. Som om det alltid finns någon annan som duger lite mer.

Jag antar att det beror på ett fruktansvärt dåligt självförtroende i grund och botten, eller snarare att det brukade vara dåligt men har blivit bättre, dock fortfarande lite vingligt emellanåt. Det här att inte duga, att inte räcka till och inte vara bra nog är något som antagligen alltid kommer förfölja mig även fast att jag vet nu att jag är bra nog och duger som jag är - och gillar folk inte det så behöver jag inte bry mig om det.

Ändå så sitter den där känslan i bröstkorgen på mig ibland, den där oron över att vara otillräcklig. Men jag vet inte vad som skulle vara värst egentligen, att folk bara låtsas vara intresserade eller att de tycker om mig, eller att de säger rakt ut att de har absolut inget intresse av det jag pratar om. Något sådant skulle definitivt svida i skinnet, men kanske hade det varit bättre än den här gnagande oron och misstänksamheten.

Kan det vara sant?

Det verkar som att det finns en liten, och jag kan inte trycka nog på just bemärkelsen liten, chans att jag faktiskt kommer lyckas på en solbränna i år som inte är reserverad för ansikte, händer och fötter. Jag har annars väldigt lätt för att bli röd, sedan är jag någon slags rödbrun nyans i en dag eller två bara för att blekna lika snabbt igen. Men i år har jag inte bränt mig (särskilt mycket) och det bruna har nu suttit i ett par veckor. Jag har till och med fått färg på benen som annars lyser likbleka oavsett årstid.