Jag tror vi alla tar vissa saker för givet, saker som är så otroligt självklara för oss att vi inte ens kan föreställa oss att förlora dem. Det finns mycket som vi tror alltid kommer finnas där, men det jag tänker på mest nu är hälsan. Jag tog för givet att jag alltid skulle kunna gå i en rak linje, att jag skulle kunna stå på ett ben utan att ta stöd mot något, och att jag skulle kunna hålla mig vaken en hel dag utan att ta narkotikaklassade mediciner.
Jag trodde verkligen inte att jag skulle få en kronisk sjukdom, att en förkylning skulle få mig att må skit långt efter att febern och hostan försvunnit, eller att jag skulle ligga vaken en hel natt eftersom det bränner som eld i fötter och händer. Jag trodde inte jag skulle ha nästan konstant huvudvärk eller problem att minnas de simplaste saker, som vilken dag det är, vad jag pratade om för en timma sedan, eller mitt eget telefonnummer.
Jag ska erkänna att länge så trodde jag faktiskt att min familj hade rätt och jag var en hypokondriker, att jag inte var omänskligt trött utan bara väldigt lat, att jag inte hade ont utan var en smitare, att jag inte alls mådde så dåligt som jag trodde. Ibland så tänker jag att det hade varit bättre att vara inbillningssjuk istället för sjuk på riktigt. Är man inbillningssjuk blir man i alla fall inte sämre och sämre för var dag som går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Människor tänker konstigt. Vi imponeras av tekniska prylar men kan så lite om vår egen kropp. Den ska bara fungera, helst kunna manipuleras så att vi bara tar ett träningspiller och ett snyggpiller om dan för att bli goodlooking. Du vill inte ha sympati eller medlidande för vem vill det? Du har min respekt och kärlek för att du kämpar och vill trots dåliga odds. En vardagshjältinna utan ära eller tid i rampljuset. Det är många som älskar dej men få som vågar visa det men inte våga visa det för en förbannad Ann ;)
SvaraRadera