Lista femhundratrettiotvå, typ

Egentligen borde jag sova men jag hittade en lista på Jontas blogg och som alla som följer den här bloggen vet, så är jag smått beroende av listor. Så håll till godo, här är ännu en meningslös lista som antagligen inte roar någon annan än mig själv att posta. Lev med det!

Reglerna:
1. Du får bara svara ja eller nej på frågorna.
2. Du får inte förklara dina svar annat än om någon ställer en specifik fråga i en kommentar.

Frågorna:
Kysst någon av dina vänner på Facebook/Twitter? Ja
Blivit anhållen? Nej
Kysst någon du inte gillat? Ja
Sovit till kl. 17? Nej
Somnat i skolan/på jobbet? Ja
Hållit i en orm? Ja
Kört mot rött ljus? Nej
Blivit avstängd från skolan/fått sparken fått ett jobb? Nej
Varit med om kärlek vid första ögonkastet? Nej
Krockat din bil? Nej
Sjungit karaoke? Ja
Skjutit med vapen? Nej
Gjort något du sagt att du aldrig skulle göra? Ja
Skrattat så det du druckit sprutat ur näsan? Ja
Fångat snöflingor på tungan? Ja
Kyssts i regnet? Ja
Varit nära döden (din egen)? Ja
Sett någon dö? Nej
Har du sett någon död person i verkligheten? Nej
Lekt Sanning eller konsekvens? Ja
Sjungit i duschen? Ja
Rökt en cigarr? Nej
Suttit på ett tak? Ja
Smugglat något över landsgränsen? Nej
Blivit knuffad med kläderna på ner i en pool? Nej
Brutit något ben i kroppen? Ja
Skolkat? Ja
Ätit någon insekt? Ja
Gått i sömnen? Nej
Gått på stranden i månsken? Nej
Kört/åkt motorcykel? Ja
Dumpat någon? Ja
Glömt din födelsedag? Ja
Ljugit för att inte åka fast för en kriminell handling? Nej
Flugit i en helikopter? Nej
Rakat ditt huvud? Nej
Förlorat medvetandet efter att ha druckit för mycket alkohol? Nej
Lurat (drivet med) någon? Ja
Gjort mål i någon sport? Ja
Känt att du skulle vilja ta livet av någon? Ja
Klätt ut dig till kvinna (om du är man)/man (om du är kvinna)? Nej
Fallit omkull då du varit full? Ja
Fått din pojk-/flickvän att gråta? Nej
Ätit vildsvin? Nej
Gått i tåg (t.ex. protestmarsch)? Ja
Haft vandrande pinnar som husdjur? Nej
Kräkts av att åka karusell? Nej
Ärligt och uppriktigt bojkottat något? Nej
Spelat i ett band? Nej
Stickat? Ja
Varit med i TV? Nej
Badat naken i havet? Nej
Skadat någon som fått sys? Nej
Surfat (på surfingbräda)? Nej
Druckit direkt ur spritflaskan? Ja
Blivit opererad? Nej
Visat dig naken offentligt? Nej
Åkt ambulans till sjukhus? Nej
Tuppat av utan att ha druckit alkohol? Nej
Kissat på träd/i buske? Ja
Plankat till en konsert? Nej
Lämnat blod (blodgivare)? Nej
Tagit i ett elstängsel? Ja
Ätit cheesecake? Ja
Ätit ål? Nej
Kissat på dig offentligt? Nej
Gjort graffiti? Nej
Älskar fortfarande någon du inte borde älska? Nej
Tänker du på framtiden? Ja
Tror du på kärlek? Ja
Sover du på specifik sida av sängen? Ja

Hemma här, hemma där

Plötslight och oväntat drabbas jag av hemlängtan och för en kort sekund undrar jag varför, jag är ju redan hemma. Sedan inser jag att det inte är Trollhättan jag längtar efter, det är en liten byhåla flera mil bort som får det att suga i magen, som ett osynligt ankare som försöker dra mig i den riktningen. Jag vet inte varför, jag har nog aldrig mått så eländigt som jag gjorde under alla de år jag bodde där uppe i Dalslands skogar.

Trots det vill jag tillbaka, jag vill se samhället där jag växte upp, jag vill gå på de välbekanta gatorna och titta in i de små butikerna i centrum. Jag vill veta om luften luktar som den gjorde då, om sommarvärmen fortfarande dallrar i böljor över asfalten, om människorna låter på samma sätt. Jag vill se skogen igen, inte den lilla fjuttiga ursäkten jag kan se från mitt fönster nu utan en riktig skog, en skog som stått där i tusen år.

Det finns så mycket historia där jag växte upp, inte bara mitt eget sorgliga livsöde utan historia, det där som det skrivs i historieböckerna om. Träden är desamma som för hundratals år sedan, där ligger sjön och ängarna, där kan man nästan ana att luften man andas har andats av tusen och åter tusen människor sedan urminnes tider. Jag längtar dit nu, till en plats som sett så mycket och som stått oförändrad kvar.

Jag undrar om andra människor känner på samma sätt. Hemma är alltid hemma, så är det nog för de flesta människor, men känner de att de är en del av något större? Jag vill gärna tro att i min nya hemstad känner folk så, här andas luften också historia på samma sätt som den gör i skogarna och under bron vid bäcken där jag lekte som barn. Mitt nya hem är vackert och har sin egen historia, men ikväll saknar jag lugnet i skogarna.

En dag ska jag återvända dit men bara för ett besök, det fridfullt vackra landskapet och den sömniga lilla hålan kan aldrig gottgöra för hur olycklig jag var där. Tills dess ska jag njuta av mitt nya hem, av hur vackert det är vid slussarna en sommarkväll och hur solen skiner ner på Nohab-loket och gamla Rysskranen. Jag må vara född här och återinflyttad sedan flera år, men nu är det dags att komma hem.

Så ser det ut när jag badar också

Fräknarna på min arm

Sjön var precis så varm som jag vill ha den, vi stannade i vattnet precis så länge att det var lagom, och sedan tog vi en lång biltur innan vi satte oss på en uteservering och slickade i oss varsin glass. Det är alltid under sommarmånaderna som jag mår bäst, kanske på grund av värmen, kanske på grund av att jag har semester. Vad anledningen än är så är det just under dessa veckor jag glömmer att min MS finns.

Glömmer kanske är ett för starkt ord. Förtränger är nog mer passande. Inte bara vill jag förtränga att det finns något jag inte kan kontrollera i min kropp, jag kan för en tid i alla fall låtsas som att det inte finns där. När min kropp i kallaste december månad skriker efter vila och omtanke, kan jag nu i juli för några timmar i taget vara så som jag var innan jag invaderades av den här själadödande farsoten som lever inom mig.

Jag tittar på fräknarna på min arm och önskar för en liten stund att de kunde få stanna där, att de inte kommer blekna bort igen om några månader när den lilla solbränna jag lyckats få i år försvinner. Ibland tänker jag att jag borde flytta utomlands, bo någonstans där det är varmt året om, där jag kan förtränga. Där skulle mina händer göra som jag ville, där skulle min trötthet inte vara lika påfrestande, där skulle den gamla Anne komma tillbaka.

Jag är inte en olycklig människa, men jag tror att jag skulle vara lyckligare om jag kunde få slipppa alla mina symptom, slippa allt det som begränsar mig. Jag skulle kunna lära mig ett nytt språk, träffa nya människor, och varje dag skulle jag titta på fräknarna på min arm och vara glad att se dem. Det är så långt jag kommer i dagdrömmerierna innan verkligheten smyger sig på, innan rädslan för det okända sätter in.

Man vet vad man har men inte vad man får. Jag vet att jag skulle kunna göra det, flytta långt bort till varmare breddgrader, men hur skulle det bli då? Min familj skulle bo långt borta, de som är så viktiga för mig. Tänk om något händer med dem. Tänk om något händer med mig. Kanske när jag blir modigare, när jag känner mig säkrare och lyckligare, kanske kan jag flytta då. Eller så får jag vänta till nästa sommar när fräknarna kommer åter.

Sol, bad och fortsatt lata dagar

Jag njuter i fulla drag av min sista tid i frihet innan jag börjar jobba om en vecka, envist förnekar jag att det är dags att börja ställa om dygnet och att jag inte längre kan skjuta på saker som måste göras. Istället gör jag saker som jag vill göra, går upp när jag vill på morgonen, struntar i att jag borde starta en maskin tvätt eller dammsuga golven. Latmasken i mig har fått göra som den vill den här sommaren och det tänker den inte ge upp.

Idag bär det iväg för en dag av sol och bad tillsammans med syrran och svågern. Kanske åker vi till deras sjö, kanske hamnar vi i Uddevalla tillsammans med hundra andra människor. Jag hoppas så klart på den mysiga sjön. Vattnet må vara gult men man slipper trängas med massor av folk och det enda som simmar i varrnet är fiskar, inga läskiga maneter som lindar sig runt ens ben... ja, i alla fall om man ska tro min syster.

Min svåger vill åka någonstans där det finns en kiosk och en parkering, något som deras sjö saknar. Där ställer man bilen utmed vägkanten och hoppas på det bästa, och vill man ha glass eller en dricka så får man ta med det själv. Jag kan i och för sig hålla med om att en glass kanske hade varit gott, men jag gillar att det är privat och lugnt vid sjön. För att inte tala om att det är betydligt varmare där än det är vid havet.

Våt, våtare, våtast

Fredagen gick i ett blött tecken, eller kanske ska jag säga töcken. Festen hemma hos kompisen började runt åtta-tiden och jag minns inte ens hur mycket jag drack men det blev en del. Det var partystämning med mycket roligt folk och gött snack, chips att mumsa på och drinkar att sörpla i sig. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle bli på lyset, i vanliga fall blir jag lite lullig, men efter ett par timmars ihärdigt drickande var jag bra i gasen.

Någon gång efter midnatt bestämdes det att vi skulle dra oss in mot stan och gå på nattklubb. Det tog kanske en halvtimma att gå in till Avenyn, antagligen eftersom vi alla tog så där ett halvt dussin kisspauser på vägen. Tänk om farbror polisen kommit då. Efter denna strapats hamnade vi till sist på dansgolvet på Park Lane, hopklämda som sardiner; hoppande, sjungande, gungande sardiner. Det var en av de roligaste utekvällar jag haft på länge.

Ingen utekväll värd namnet kan ju vara utan ett besök på MacDonald's så självklart blev det ett par hamburgare och flottiga pommes frites vid kvällens slut innan jag och kompisen vandrade hem till henne. Efter att ha sörplat i mig stora mängder alkohol och sedan svettats ut hälften på dansgolvet, bestämde sig vädergudarna för att se till att jag inte kom hem torr. Promenaden i störtregnet kändes som två timmar i duschen.

Jag tror klockan var runt fem när vi väl kom i säng och sedan släpade jag mig upp någon gång innan klockan elva då min energiska kompis redan varit uppe i flera timmar och städat lägenheten. Jag tackar min lyckliga stjärna att bakfylla är något jag endast upplevt en handful gånger i mitt liv och det här var inte en av de gångerna. Mitt enda bestående men var värken i fötterna efter allt promenerande och dansande.

Ensamvarg nu, partypingla sen

Nu sitter jag här hemma hos min kompis i Göteborg, men oroa er inte, jag ignorerar henne inte. on är nämligen på jobbet och har lämnat mig alldeles ensam i lägenheten hela långa dagen. Vi får se vilka jävelskap jag kan hitta på. Översvämning i badrummet kanske. Klipulver i sängen. Eller så kanske jag bestämmer mig för att vara snäll och hålla mig på mattan tills hon kommer hem. Ikväll ska mattan däremot klivas av ordentligt.

Det är fest på gång, ett dussin folk som jag inte känner - ja, förutom min kompis, hennes bror och hans fru då. För övrigt är det bara för mig nytt folk så det ska onekligen bli spännande. Om en kort stund ska jag provsmaka en av de jelloshots som kompisen gjort och sedan får vi se. Mitt jävelskap kanske blir att äta upp all jellon, dricka all spriten och ligga utslagen när hon kommer hem från jobbet ikväll.

Förberedelser inför helgen

Idag måste jag packa min väska för imorgon bär det av till den stora staden i väst, närmare bestämt Göteborg dit jag blivit bjuden på fest. Egentligen borde jag börja ordna med packningen redan nu men kom precis hem från en fullspäckad eftermiddag med fika, skoshopping och matinköp så nu tänker jag bara ta det lugnt ett tag. Packningen får vänta tills efter jag ätit middag och duschat helt enkelt.

Dagens planer

Av en eller annan anledning, mestadels det faktum att jag har vänner i USA som jag chattar med, kom jag inte i säng förrän klockan var efter fem imorse. Därför var det mindre roligt när syrran ringde och väckte mig strax efter klockan elva men jag släpade mig upp ur sängen eftersom det utlovades fika på en uteservering nära havet. Sådant får man ju bara inte missa så om en liten stund bär det iväg till en fikastund med mamma och syrran.

Veckan i punktform

• Måndag eftermiddag kom min syster hem till mig och hjälpte mig möblera om i vardagsrummet. Hon är stark min syster, så hon skruvade ihop den nya bokhyllan i ett litet nafs och sedan klädde vi om sofforna med de nya överdragen jag köpte på Ikea förra veckan

• Tisdag var jag helt slut så då var det bara att ta det lugnt och vila.

• Onsdag åkte vi och badade i Grindhultsjön. Vattnet var varmt, gult men varmt. Det enda smolket i bägaren var att det låg en gubbe uppe på klipporna och glodde på oss medan han tafsade sig i skrevet. Efter en stund började han tugga på ett grässtrå och försökte väl se sexig ut. Det funkade inte så bra för honom, mest tyckte vi han var rätt äcklig så istället för att lägga oss att sola där åkte vi hem till syrran och la oss på en filt i hennes trädgård. Vi hann även med att grilla korv och äta glass innan vi åkte till Uddevalla för att hämta upp hennes svägerska vid tåget.

• Torsdag var det dags för lite arbete. Mamma behövde hjälp med att olja in sitt altangolv, staketet runt trädgården och utemöblerna. Efter några timmars målande åkte vi till Pizzeria Italia i Vänersborg och käkade pizza. De har fått riktigt fint där efter renoveringen men pizzan var inte lika god som jag mindes den. Jag föredrar nog pizzan från min egen pizzeria nere på hörnet, bakad av min alldeles egna pizzabagare.

• Fredag förmiddag, ja idag alltså, har jag donat här hemma. Sängen är ordentligt bäddad för första gången på ett par veckor, i vanliga fall sparkar jag bara av mig täcket också drar jag det över mig igen när jag ska sova. Men eftersom jag kommer på fint besök så var det bäst att bädda. Min kompis från Göteborg ska dyka upp här om ett par timmar och ikväll blir det utgång tillsammans med syrran och svågern eftersom det är Fallens Dagar här i stan den här helgen. Allt jag behöver göra nu är att ta en tur till Systemet för att handla på mig lite gott att dricka, och även bestämma vad fasiken jag ska ha på mig.

• Lördag kommer det förhoppningsvis bli fint väder (yr.no, jag litar på dig nu!) så att kompisen, syrran och jag kan åka och bada. På kvällen blir det utgång igen, bland annat ska kompisen få se när de släpper på vattnet i slussarna, ett imponerande skådespel som jag hoppas hon kommer gilla nu när jag höjt det till skyarna.

• Söndag blir en vilodag, kompisen åker hem någon gång på eftermiddagen och sedan lär jag vara helt slut i ett par dagar. Men det kommer det vara värt efter en så händelserik och bra vecka som jag kommer ha haft vi det laget.
  

Eld! Eld! Eld!

Strax före klockan två i natt när jag varit på snabbvisit till toaletten och precis återvänt till sängen hörde jag något som lät som poff! och det slog upp ett starkt eldsken utanför mitt sovrumsfönster. När jag tittar ut ser jag att någon tänt eld på bänken som står intill husväggen och även hällt ut bensin på stenläggningen under bänken. Jag ringde 112 och fick antagligen en av deras mest oengagerade operatörer på tråden.

Op: SOS Alarm. Vad är det som hänt?
Jag: Det brinner nere på gården!
Op: Brinner? På gården?
Jag: Ja. Under mitt sovrimsfönster, jag såg när eldslågorna slog upp.
- tystnad -
Op: Är det så mycket att du inte kan släcka det själv?
Jag: ... eh, det brinner i parkbänken därnere och jag tror de hällt ut någon slags vätska på marken.
Op: Vad är adressen?

Jag gav henne min adress, vilken hon upprepade, jag gav henne mitt namn vilket hon upprepade, jag gav henne mitt telefonnummer och hon sa att en bil var på väg. Det tog kanske tio minuter innan brandmännen dök upp tillsammans med två poliser. Vid det laget hade det nästan slutat brinna men det stank bensin, bänken hade brännmärken och ett par rutor i vår inglasade entré hade spruckit av trycket.

Jag bor i ett område i stan som har rätt dåligt rykte och ja, jag medger att det händer saker här som ofta får mycket uppmärksamhet i media, men jag har aldrig oroat mig för att på här. Däremot är jag inte så dum att jag försöker släcka en eld anlagd av en idiot med bensin på flaska som han eller hon kånkar runt på. Kan man tända eld på gården utanför ett flerfamiljshus så kan man göra vad som helst.

Efter-bilden

Efter mycket möda och stort besvär har vardagsrummet nu kommit i ordning. Det blev ungefär tre timmars slit men det var det värt. Jag är supernöjd och precis som utlovat så har jag även dokumenterat hur det ser ut efter ommöbleringen. Det går ju aldrig att säga exakt hur det kommer bli även om man skissat upp en bild, men jag gillar att rummet är mycket öppnare nu. För att inte tala om att alla mina böcker fått en egen plats.

Det blev helt klart en förbättring och det bästa av allt är att det fortfarande finns gott om utrymme till nya böcker. Det kommer helt klart behövas eftersom jag nyligen skickat efter åtta nya böcker och jag håller dessutom på att läsa en bokserie där jag endast köpt hälften av böckerna ännu. Katterna verkar för övrigt också nöjda, de har redan börjat nosa runt sofforna, antagligen i hopp om att håra ner de nya sofföverdragen.

Bästa semestern någonsin, eller?

Min semester för i år börjar officiellt idag men eftersom jag tog ut ett par dagars komp förra veckan så har jag varit ledig sedan i torsdags. På torsdag kväll hade jag redan glömt vilken veckodag det var och meddelade n vän att det var den bästa semestern någonsin. På fredag var jag på Ikea vilket igen ledde mig till att säga att det var den bästa semestern någonsin. Söndag kväll var jag inte lika stursk när nacken började värka.

Som jag skrev i gårdagens inlägg så ska ju idag alltså ägnas åt att möblera om i vardagsrummet, samt skruva ihop min nya bokhylla. Förhoppningsvis kommer nacken inte ge mig några problem även om den just nu känns stel och varje gång jag vänder på huvudet så strålar smärtan ner längs ryggraden. Det värsta är att jag inte ens vet varför jag har ont, någon gång i går kväll började det bara göra ont som helvete.

Det påverkar mitt nervsystem också, mina armar har börjat domna bort och just nu är det lite svårt att skriva för mina händer känns knappt som att de tillhör min kropp längre. Tänk egentligen vad man blir medveten om när man har MS, de där bortdomnade armarna hade jag nog knappt uppmärksammat för tio år sedan men nu är det det första jag märker. Ja, i alla fall det första efter hur jävla ont det gör i nacken.

Eftersom syrran ska komma hit och hjälpa mig med ommöbleringen kan jag kanske övertala henne att ge mig massage. Jag har försökt knåda de stackars spända musklerna själv men det är en knstig vinkel ochnacken protesterar ljudligt. Det är väl som min mamma brukar säga, alltid är det nått. Det är nog mer sant än jag trott, särskilt när jag tänker på alla skumma symptom som blossar upp i min kropp i tid och otid.

Att ha MS är lite som att spela på ett av de där hjulen på Liseberg, man vet aldrig vad man får från gång till gång. Bortdomnade armar en dag, kliande fingrar nästa, brännande fötter den tredje. En gång har jag svårt med balansen och nästa gång är synen suddig. Man vet aldrig från dag till dag vilka symptom man kommer uppleva, men till skillnad från Lisebergs-hjulen så får man aldrig känna sig som en vinnare.

Förhandsvisning

Imorgon ska jag möblera om i vardagsrummet men först ville jag så klart dokumentera hur det ser ut nu. Jag är smått besatt av att möblera om, ett helt liv av att leva mer eller mindre i en flyttlåda har gjort mig lite knäpp och om jag inte regelbunder ändrar om här hemma så börjar tankarna gå till till att skaffa nytt boende och det är faktiskt inget jag har lust med just nu. Istället blir det ommöblering minst en gång om året.

Vardagsrummet är det enda rum där det faktiskt går att möblera om. Köksbordet har sin lilla plats och sovrummets två fönster gör det omöjligt att flytta sängen, så jag tar ut min frustration över att ha bott i samma lägenhet i mer än tre år på det stackars vardagsrummet istället. Någon gång i framtiden ska jag få tummen ur och tapetsera/måla om här hemma. Man blir snart trött på beige och ljusgrå väggar.

Jag tog filmklippet med min nya fantastiska mobilkamera men tyvärr så förstördes kvaliteten rätt rejält när jag laddade upp det här på bloggen. Det där visslandet ni hör i bakgrunden är min tvättmaskinen som avslutar den sista vattentömningen, men innan jag går för att hänga upp tvätten så ville jag visa er hur jag hade tänkt att det skulle se ut, innan ni får se slutresultatet imorgon.


Jag hittade ett jättebra program online där man kan testa olika slags möbleringar. Som ni ser så kommer jag vända rummet, just nu står TV-bänken i det övre högra hörnet. Den ska få byta plats med bokhyllorna och på kortväggen till höger ske jag ha en av de där stora Expedit-hyllorna med flera fack (20 tror jag) så att mina böcker slipper stå i dubbla led.

Lättfotad

Jag måste se ut som om jag är lätt på foten, för ett tag sedan föreslog en man jag passerade på trottoaren att han skulle komma hem till mig för att ha sex. Idag hände det igen! Jag kom hem och en äldre man höll upp porten åt mig och åkte hissen upp, vi pratade om värmen och han sa att man ska dricka ett svalt vin. Precis innan jag ska kliva av frågar han om jag bor ensam för han kan tänka sig att komma och hälsa på.

Det var inte tal om ensam, äldre herre som känner sig ensam och vill ha lite sällskap. Nej, det här var snarare av den meningsfullt leende och sneglande sorten. Jag blev så jävla ställd att jag inte visste vad jag skulle säga annat än nej och sedan snabbt som attan ut ur hissen och in i lägenheten där jag ställde mig framför spegeln och undrade vad fan det är som gör att folk ger mig dessa snuskiga förslag.

Sista dagen

När klockan blir halv sex i eftermiddag/kväll så lämnar jag jobbet för sista gången på fyra och en halv vecka. Semestern hägrar precis runt hörnet och även om jag knappt vågar hoppas på det, så ser det ut att bli fint väder. Gårdagens molntäcke har försvunnit och solen skiner från en mestadels bå himmel. Det gör mig nästan lika lycklig som att leka med min nya, blanka telefon som jag var och hämtade på posten igår eftermiddag.

Bortamatch

Min svåger fyller år idag, min syster på onsdag, så vi ska fira dem idag på eftermiddagen. Det blir inget stort firande eftersom ingen av dem fyller jämnt, bara syrrans familj eftersom svågerns släktingar firade med dem igår. Min syster var i år så tråkig att hon ville ha pengar istället för presenter, hon visste redan vad hon ville ha och litade helt enkelt inte på att vi skulle köpa rätt. Det brukar vara bäst om hon får sköta sånt själv ändå.

Fatta att jag inte faller för att jag är full

Frestelsen blev för mycket, jag föll för det blanka skalet och de lysande recensionerna, jag försökte stå emot in i det längst men till sist gick det inte. Jag har köpt en ny telefon, den vackraste, den underbaraste, den blankaste. Det blev en Samsung Galaxy S2, precis en sådan jag suktat efter i snart tre månaders tid och efter att ha sett ytterligare en reklamaffisch för den så kunde jag helt enkelt inte stå emot en sekund längre.

Jag vill gärna tro att jag inte låter mig luras av reklambranschens locktoner, att deras glassiga bilder inte har någon effekt på mig, men jag får väl erkänna nu att jag är lika lättlurad som alla andra. Inte för att jag gått och köpt första bästa, jag har gjort min hemläxa och bara blivit mer och mer övertygad om att det är den här telefonen jag vill ha, men trots det så var det reklambilderna som i slutändan fick mig på fall.