Fredagen gick i ett blött tecken, eller kanske ska jag säga töcken. Festen hemma hos kompisen började runt åtta-tiden och jag minns inte ens hur mycket jag drack men det blev en del. Det var partystämning med mycket roligt folk och gött snack, chips att mumsa på och drinkar att sörpla i sig. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle bli på lyset, i vanliga fall blir jag lite lullig, men efter ett par timmars ihärdigt drickande var jag bra i gasen.
Någon gång efter midnatt bestämdes det att vi skulle dra oss in mot stan och gå på nattklubb. Det tog kanske en halvtimma att gå in till Avenyn, antagligen eftersom vi alla tog så där ett halvt dussin kisspauser på vägen. Tänk om farbror polisen kommit då. Efter denna strapats hamnade vi till sist på dansgolvet på Park Lane, hopklämda som sardiner; hoppande, sjungande, gungande sardiner. Det var en av de roligaste utekvällar jag haft på länge.
Ingen utekväll värd namnet kan ju vara utan ett besök på MacDonald's så självklart blev det ett par hamburgare och flottiga pommes frites vid kvällens slut innan jag och kompisen vandrade hem till henne. Efter att ha sörplat i mig stora mängder alkohol och sedan svettats ut hälften på dansgolvet, bestämde sig vädergudarna för att se till att jag inte kom hem torr. Promenaden i störtregnet kändes som två timmar i duschen.
Jag tror klockan var runt fem när vi väl kom i säng och sedan släpade jag mig upp någon gång innan klockan elva då min energiska kompis redan varit uppe i flera timmar och städat lägenheten. Jag tackar min lyckliga stjärna att bakfylla är något jag endast upplevt en handful gånger i mitt liv och det här var inte en av de gångerna. Mitt enda bestående men var värken i fötterna efter allt promenerande och dansande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar