Bästa semestern någonsin, eller?

Min semester för i år börjar officiellt idag men eftersom jag tog ut ett par dagars komp förra veckan så har jag varit ledig sedan i torsdags. På torsdag kväll hade jag redan glömt vilken veckodag det var och meddelade n vän att det var den bästa semestern någonsin. På fredag var jag på Ikea vilket igen ledde mig till att säga att det var den bästa semestern någonsin. Söndag kväll var jag inte lika stursk när nacken började värka.

Som jag skrev i gårdagens inlägg så ska ju idag alltså ägnas åt att möblera om i vardagsrummet, samt skruva ihop min nya bokhylla. Förhoppningsvis kommer nacken inte ge mig några problem även om den just nu känns stel och varje gång jag vänder på huvudet så strålar smärtan ner längs ryggraden. Det värsta är att jag inte ens vet varför jag har ont, någon gång i går kväll började det bara göra ont som helvete.

Det påverkar mitt nervsystem också, mina armar har börjat domna bort och just nu är det lite svårt att skriva för mina händer känns knappt som att de tillhör min kropp längre. Tänk egentligen vad man blir medveten om när man har MS, de där bortdomnade armarna hade jag nog knappt uppmärksammat för tio år sedan men nu är det det första jag märker. Ja, i alla fall det första efter hur jävla ont det gör i nacken.

Eftersom syrran ska komma hit och hjälpa mig med ommöbleringen kan jag kanske övertala henne att ge mig massage. Jag har försökt knåda de stackars spända musklerna själv men det är en knstig vinkel ochnacken protesterar ljudligt. Det är väl som min mamma brukar säga, alltid är det nått. Det är nog mer sant än jag trott, särskilt när jag tänker på alla skumma symptom som blossar upp i min kropp i tid och otid.

Att ha MS är lite som att spela på ett av de där hjulen på Liseberg, man vet aldrig vad man får från gång till gång. Bortdomnade armar en dag, kliande fingrar nästa, brännande fötter den tredje. En gång har jag svårt med balansen och nästa gång är synen suddig. Man vet aldrig från dag till dag vilka symptom man kommer uppleva, men till skillnad från Lisebergs-hjulen så får man aldrig känna sig som en vinnare.