Sjuk, sjuk, jättesjuk

Självklart så skulle förkylningen som legat och lurat i mitt system i några veckor bryta ut. Igår gick jag runt och kände mig väldigt däven hela dagen och när jag kom hem och kunde slappna av så slog det till direkt med feber, frossa, värk i nacken och ont i huvudet. Gick och la mig väldigt tidigt och som som en stock ända till klockan åtta imorse. Har fortfarande febervärk och huvudvärken ligger och lurar bakom pannbenet.

Det känns inte alls något vidare att vara sjuk eller att vara hemma från jobbet. Nog för att jag borde vant mig vid det här laget, att det alltid är jag som ligger hemma och ställer till det för kollegorna. När de är hemma sjuka så 'r det i alla fall för att något av barnen är sjuka. Jag trodde det var meningen att man skulle utveckla ett försvar mot alla förskolebaciller efter ett tag. Jag har ju jobbat på samma avdelning i mer än två år nu.

Vart tog helgen vägen?

Helt plötsligt är det söndag kväll och jag undrar vad jag gjort den här helgen egentligen. Svaret är; ingenting alls. Jag kände mig snorförkyld i fredags och större delen av lördagen så tyvärr blev det inte att jag kom iväg på Bike-dagarna. Jag har mest kollat på film, chattat med vänner, spelat dataspel och försökt hitta ork och motivation till att utföra hushållsarbete, med mycket varierande resultat kan tilläggas, och nu är det snart dags för sängen... Jösses, det får inte gå så fort.

Måndag hela veckan

Den här veckan har det känts som att vakna upp på måndag morgon varje dag. Rent logiskt så vet jag ju att det nu bara är två arbetsdagar kvar, torsdag och fredag denna veckan, men det känns ändå som att det är måndag idag, precis som det kändes som att det var måndag igår. Jag hoppas att jag nu äntligen ska få vila upp mig tills imorgon eftersom jag inte börjar förrän klockan elva. Det ska bli så skönt med en riktigt lång sovmorgon.

Ditten och datten

Det verkar som att det här med bloggandet går i vågor, men nu ska ingen säga att jag inte varnade er. Jag vill helt bestämt minnas att jag i mitt allra första blogginlägg faktiskt skrev att jag antagligen skulle glömma bort att skriva alls. Nu blev det inte så eftersom jag är inne varje dag för att kolla bloggarna som jag följer. Det är snarare orken som inte riktigt finns där och därför blir det ibland långt mellan inläggen.

När det väl blir ett inlägg så blir det inte så mycket vettigt skrivit heller har jag en känsla av, men jag får i alla fall skriva av mig lite. Jag kan ju idag meddela att jag har fruktansvärt ont i huvudet, den nya hårddisken är om möjligt ännu blankare idag, jag har installerat Sims3 på datorn, imorgon är det dags för planering på kvällen och på lördag ska det bli premiär-åkning för mig på brorsans motorcykel när det är Bike-dagar.

Det börjar bli vår nu, fortfarande är det inte särskilt grönt på träden och det är kyligt i skuggan, men solen värmer och himlen är blå och pollen får mina ögon att tåras varje gång jag går ut. Jag vet att jag brukar säga det här om alla årstider, men jag älskar verkligen våren, när hela världen verkar ligga i startgroparna och bara ta sats. Startskottet brukar, i alla fall i dessa trakter, komma runt förste maj när hela världen blir grön.

Nu ser jag fram emot Bike-dagarna, grönskan, värmen, sommaren och semester - i den ordningen. Jag ser fram emot lata sommardagar med mycket värme och sol, kanske en liten motorcykelsemester och definitivt ett par dagar nere i Göteborg (bara så du vet det, Tez) med Liseberg och uteserveringar och annat trevligt. Det är nästan (men bara nästan!) som jag tycker vi kan hoppa över våren och gå direkt på sommaren.

Oj, vad blank den är!

Idag har jag införskaffat en ny hårddisk, en vackert svart och högblank sak som nu upptr en halva av mitt skrivbord där den gör sig extra bra. Fördelar är att den är på 1000gb (ett TUSEN!) och att den är sååå mycket snabbare än min gamla dator. Nackdelar är att den drar åt sig damm som en magnet. Jag tycker helt klart att fördelarna överväger nackdelarna här, särskilt som jag nu också har ett bra nog grafikkort att spela vissa spel.

En sån besvikelse

Jag drömde inatt att min önskan slagit in och det blivit grönt på träden, all alla löv på träden var vackert smaragdgröna. Jag var ganska förvånad att det gått så snabbt eftersom det igår var helt kalt på träden men det var inte förrän jag vaknade och tittade ut som jag insåg att det bara varit en dröm. Hua! Vad besviken jag blev. Jag vill ju att det ska bli vår på riktigt nu men jag får nöja mig med blå himmel och strålande sol ett tag till.

Dödens blå skärm

Då har det hänt igen, dödens blå skärm har tagit över min dator och nu är den i stort sett dött. Den startar fortfarande så antagligen är det något mindre problem som jag borde kunna fixa bara jag ger det lite tid. Fast det orkar jag inte just nu så istället har jag tagit fram den bärbara och krupit upp i soffan här hemma för lite kombinerat bloggande, surfande och TV-tittande. Antagligen inte det optimala med en värkande rygg men ja ja.

Ballongskallar och skitstövlar

Idag känns det som att ha en ballong inne i huvudet istället för en fungerande hjärna. Inte bara är ballongen fylld med luft, den blir dessutom större och större medan trycket inne i skallen växer. Det var en stund precis innan jag slutade jobbet idag som jag trodde att huvudet faktiskt skulle explodera. Trots att jag knaprat i mig fyra värktabletter på förmiddagen så hade jag fortfarande ont i huvudet när jag väl kom hem.

Jag mer eller mindre stupade i säng och lyckades sova i två timmar, trots vissa störningar så som att någon spelade musik med så pass tung bas att mina sovrumsfönster vibrerade. Efter den episoden lyckades jag somna om, bara för att bli väckt av något jävla stolpskott som stod och tryckte på dörrklockan. Nu funderar jag på att sätta upp en skylt på ytterdörren om att jävla dörrknackare och Jehovas Vittnen skjuts på fläcken!

Här ett barn och där ett barn

På vägen hem från jobbet idag blev jag attackerad! En vild anstormning av flickor rusade emot mig och jag fick tre par armar runt mig, plus fyra barn till som skuttade omkring i bakgrunden. De fyra som inte kastade sig över mig går på min avdelning så de träffar mig varje dag, medan de tre som knappt ville släppa taget om mina händer numera går i förskoleklassen på skolan. De skulle kramas och hålla handen och prata, prata, prata.

Jag fick höra talas om hur det är på skolan, och fröken, och gymnastiken som inte blir av om fröken är sjuk, och om pojken som pratar med så konstigt dialekt att en av flickorna "förstååår inte, förstår ingentiiing!" Jag fick höra att två av mina kollegor varit på besök i deras klass idag tillsammans med de blivande sexåringarna och att de ska komma tillbaka på fredag. Det var så mycket att berätta att jag bara inte fick gå hem.

När allt väl var sagt och jag skulle gå så var det en sak till, och en sak till, och en sak till! Ända tills vi stod på trottoaren ute vid vägen där jag skulle gå över och det skulle fortfarande pratas mera. Nu har jag fått stränga order om att hälsa till alla fröknar på förskolan imorgon bitti och tala om för dem att "dagis är mycket bättre!" Ibland tycker jag det är så väldigt roligt att promenera hem, trots att det inte alls är långt att gå.

Ryggsmärtor

Natten till igår hade jag magkatarr, som vanligt till den graden att jag kräktes, gnydde och satt upp i sängen istället för att sova. Somnade gjorde jag istället vid sju-tiden på morgonen och sedan vaknade jag igen strax efter klockan elva med en fruktansvärd smärta i nedre halvan av ryggen och upp mellan skulderbladen. Allt eftersom dagen gick så växlade det mellan att känns bättre och att kännas värre, men ändå helt uthärdlig.

Så blir det då fredag, idag, och jag vaknade på morgonen för att göra mig redo för veckans sista arbetsdag bara för att inse att smärtan i ryggen är tio gånger värre och medan timmarna gick så blir det bara värre och värre. Vid lunch kunde jag inte vrida mig åt sidan för att hjälpa ett av barnen skjuta in sin stol utan att ynka mig, att plocka upp saker från golvet var bara att glömma. Ni förstår mitt dilemma hoppas jag.

Efter lunch bestämde jag mig för att en kvart i massagestolen antagligen vore en bra idé, men även om det kändes bra att sitta i stolen så hade smärtan inte lindrats något när jag väl gick därifrån. Under eftermiddagen blev det bara värre och värre, allting gjorde ont, till och med att andas. Nu, flera timmar senare, har jag fortfarande omänskligt ont, det krampar och pulserar i hela ryggen även när jag sitter helt stilla.

Att böja huvudet det minsta lilla framåt eller bakåt är inte tal om, däremot can jag titta från sida till sida för då gör det bara lite ont i nacken men inget i ryggen. Jag kan inte sträcka på mig eller dra tillbaka axlarna, jag kan inte ligga ner på sidan och försöker jag vända på mig känns det som om axlarna och höfterna sitter ihop med ett alldeles för kort gummiband. Vad smärtan än beror på så får den fanimej ge med sig snart!

Sova, äta, jobba

Jag inser mer och mer hur pass svårt jag har det med min fatigue, min MS-relaterade utmattning, särskilt nu när jag återigen är mellan mediciner för att reglera denna trötthet. Jag fattar inte att det ska vara så svårt för min läkare att få tummen ur röven och skicka mig receptet så att jag kan gå och hämta ut de nya tabletterna. Det är så här med allt. Det tog två veckor (det tar alltid minst två veckor) innan jag fick mitt läkarintyg.

Jag har aldrig varit missnöjd med mitt sjukhus, min MS-sköterska, den vård och omsorg jag fått eller med mina tidigare två läkare på neurologmottagningen. Men det här stolpskottet som jag har nu är en administrativ katastrof som inte borde få behandla patienter. Förutom att hon är långsammare än kola vad gäller pappersarbetet, så verkar hon även vara totalt ointresserad av just multipel skleros och dess symptom.

Tre gånger nu har hon sagt att min trötthet antagligen beror på att jag inte motionerar tillräckligt och behöver gå ner i vikt. Jag har aldrig motionerat tillräckligt. Jag har behöver gå ner i vikt i åratal. Jag har aldrig i hela mitt liv innan skovet sommaren 2007 och de efterföljande åren, varit så trött att jag inte kunnat klara mig genom dagen utan minst två timmars sömn varje eftermiddag och ett allmänt, zombie-liknande tillstånd.

Jag ska ta reda på hur man byter läkare och sedan ska jag se till att få det gjort, innan hon får för sig att jag är frisk nog att jobba heltid om hon bara kan trycka i mig en hästdos medvakenhetsreglerande mediciner. Självklart är det inte så att jag inte vill ha medicinerna, jag vill kunna jobba mina 75% utan alla de här trötthetsrelaterade problemen. Vad jag inte vill är att tvinga upp mig själv i heltid när jag knappt orkar min nuvarande tid.

Batteriladdare

Så sakteliga börjar mina batterier laddas upp igen. Jag njuter av det vackra vädret, jag tar mig tid att prata med kompisar från världens alla hörn, jag ser på filmer jag velat se i evigheter, jag sover när jag vill och hur länge jag vill. Det finns inga tider att passa och medan dagarna går så längtar jag mer och mer efter min semester, fyra veckor av den här friheten skulle definitivt göra mig gott. Nu tänker jag fortsätta njuta av ingenting alls.

Nyklippt

Idag fick jag en ny frisör eftersom min vanliga frisör hade råkat bli dubbelbokad med en färgning och sedan hade hon inte kunnat ringa till mig (något om att det inte gått fram några signaler på hemtelefonen). Så när jag dök upp där idag så fick jag välja mellan att vänta en stund eller låta en av de andra frisörskorna klippa mig istället. Som person gillar jag min vanliga frisörska, men hon som klippte mig idag är strået vassare med saxen.