Sova, äta, jobba

Jag inser mer och mer hur pass svårt jag har det med min fatigue, min MS-relaterade utmattning, särskilt nu när jag återigen är mellan mediciner för att reglera denna trötthet. Jag fattar inte att det ska vara så svårt för min läkare att få tummen ur röven och skicka mig receptet så att jag kan gå och hämta ut de nya tabletterna. Det är så här med allt. Det tog två veckor (det tar alltid minst två veckor) innan jag fick mitt läkarintyg.

Jag har aldrig varit missnöjd med mitt sjukhus, min MS-sköterska, den vård och omsorg jag fått eller med mina tidigare två läkare på neurologmottagningen. Men det här stolpskottet som jag har nu är en administrativ katastrof som inte borde få behandla patienter. Förutom att hon är långsammare än kola vad gäller pappersarbetet, så verkar hon även vara totalt ointresserad av just multipel skleros och dess symptom.

Tre gånger nu har hon sagt att min trötthet antagligen beror på att jag inte motionerar tillräckligt och behöver gå ner i vikt. Jag har aldrig motionerat tillräckligt. Jag har behöver gå ner i vikt i åratal. Jag har aldrig i hela mitt liv innan skovet sommaren 2007 och de efterföljande åren, varit så trött att jag inte kunnat klara mig genom dagen utan minst två timmars sömn varje eftermiddag och ett allmänt, zombie-liknande tillstånd.

Jag ska ta reda på hur man byter läkare och sedan ska jag se till att få det gjort, innan hon får för sig att jag är frisk nog att jobba heltid om hon bara kan trycka i mig en hästdos medvakenhetsreglerande mediciner. Självklart är det inte så att jag inte vill ha medicinerna, jag vill kunna jobba mina 75% utan alla de här trötthetsrelaterade problemen. Vad jag inte vill är att tvinga upp mig själv i heltid när jag knappt orkar min nuvarande tid.