På vägen hem från jobbet idag blev jag attackerad! En vild anstormning av flickor rusade emot mig och jag fick tre par armar runt mig, plus fyra barn till som skuttade omkring i bakgrunden. De fyra som inte kastade sig över mig går på min avdelning så de träffar mig varje dag, medan de tre som knappt ville släppa taget om mina händer numera går i förskoleklassen på skolan. De skulle kramas och hålla handen och prata, prata, prata.
Jag fick höra talas om hur det är på skolan, och fröken, och gymnastiken som inte blir av om fröken är sjuk, och om pojken som pratar med så konstigt dialekt att en av flickorna "förstååår inte, förstår ingentiiing!" Jag fick höra att två av mina kollegor varit på besök i deras klass idag tillsammans med de blivande sexåringarna och att de ska komma tillbaka på fredag. Det var så mycket att berätta att jag bara inte fick gå hem.
När allt väl var sagt och jag skulle gå så var det en sak till, och en sak till, och en sak till! Ända tills vi stod på trottoaren ute vid vägen där jag skulle gå över och det skulle fortfarande pratas mera. Nu har jag fått stränga order om att hälsa till alla fröknar på förskolan imorgon bitti och tala om för dem att "dagis är mycket bättre!" Ibland tycker jag det är så väldigt roligt att promenera hem, trots att det inte alls är långt att gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar