Förkylningar och tandläkarskräck

Igår kände jag mig lite lätt febrig och stel men tänkte att det nog skulle gå över. Dessutom så hade jag så vansinnigt ont i tanden att jag inte orkade oroa mig alltför mycket om en liten förkylning. Var vaken halva natten på grind av tanden så det gjorde säkert inte saken bättre, var uppe flera gånger och när klockan var sex hade jag så ont att inte ens värktabletter hjälpte. Dessutom hade jag vid det laget både feber, huvudvärk och snuva.

Det var inte direkt någon rolig start på dagen så jag bestämde mig för att stanna hemma idag, eller i alla fall var det så jag tänkt. Men jag fick inse att tanden måste åtgärdas och fick en akuttid som jag tog. Så runt halv elva idag, efter lite pillande och ett par röntgenplåtar, lirkade tandläkaren ut den spräckta visdomstanden som jag haft besvär med hur länge som helst. Som tur var så var den lätt att få ut, lite pillande och sen trilla den ut.

Tandläkaren hittade även ett litet hål (vilket jag redan visste om men jag trodde det skulle vara helt enormt, och det ska lagas nästa månad. Ett tandläkarbesök och åtgärd åt gången är vad jag har råd med så lagning får bli nästa löning. Förhoppningsvis ska det sluta göra så jäkla ont nu när visdomstanden inte längre skär mig i munnen. Det lilla hålet kan hållas efter med rigorös tandborstning så det ska nog inte störa mig heller.

Det enda molnet på horisonten nu är det faktum att min fjärde och sista visdomstand är på väg upp, självklart på samma sida som den spräckta tanden och hålet. På ett sätt är det skönt att allt var på en sida så att jag slapp eländet med att ha ont i hela munnen. Det är som min kompis sa, har man ont i munnen eller käken så är hela dagen förstöd. Jag håller med, ge mig ont vartsomhelst men inte munnen för det står jag inte ut med.

På det stora hela tycker jag ändå att det gick bra, trots att jag var spänd och nervös. Tandläkare tillhör inte min favoritkategori och yrken. En annan kompis sa att det krävs en särskild slags sadist för att utbilda sig till tandläkare och det får jag nog hålla med om. Men jag är ändå glad att de finns. Som sagt, munnen är inte det roligaste stället att ha ont på och jag är glad att sadisterna är villiga att utbilda sig.

Nu ska jag bara vänta på att bedövningen släpper så att jag kan äta något. De senaste dagarna har det blivit lite si och så med maten eftersom tanden gjort så ont att jag dragit mig för att både äta och dricka. I stort sett har jag levt på vatten sedan fredags eftermiddag när jag åt en smörgås på jobbet. Jag åt även en liten portion ris och några salta pinnar igår när brorsan var här och kollade film med mig.