söndag 15 juni 2014

Leva som MS-sjuk

Jag brukar inte göra det här men jag måste få skriva av mig, även om det bara är i några få meningar. Jag mår så jävla dåligt just nu, fysiskt och psykiskt. Jag känner mig stressad, orolig, konstant illamående och med en nervös slags energi som är ständigt närvarande, som en svart klump inuti mitt bröst. Det gör mig ledsen på ett sätt sm inte går att beskriva eller förklara, det bara är så och har varit ett tag nu.

Jag tror att en stor del av det beror på min nuvarande sjukskrivning på heltid på grind av skovet jag skrev om för ett tag sedan. Jag mår fortfarande inte bättre samtidigt som min sjukskrivning är på väg att gå ut och jag känner stressen och oron inför vad som väntar härnäst komma krypande. Förhoppningsvis kan jag få sjukskrivningen förlängd men oron finns ändå där att jag kommer tvingas åter i arbete.

Jag vill ju bara bli bättre och få känna mig normal igen, eller i alla fall få känna mig MS-frisk. Att vara MS-sjuk tär fruktansvärt hårt på psyket eftersom det inte går att förutse hur länge man kommer vara sjuk eller när man kan börja må bättre. Jag har aldrig gillat känslan av att vara maktlös, att släppa på kontrollen och tvingas låta någon annan fatta besluten. Det är än värre när mitt liv dikteras av min egen kropp och sjukdom.

De dagar då jag mår lite bättre är fortfarande guld värda men jag vet inte längre om jag vågar hoppas på att de tyder på en förbättring och inte bara är tillfälliga ljusglimtar. Den pessimismen är vad som känns värst, den och att inte veta vad som kommer hända nästa vecka eller imorgon eller om en timma. Det är frustrerande och skapar en känsla av sorg som jag har svårt att ta mig ur.

Jag är bara glad att jag fortfarande kan distrahera mig själv genom att prata med människor i min omgivning, genom att umgås med min syster eller besöka jobbet i ett par timmar, genom att  prata en stund med min mamma på telefon eller läsa ett par kapitel i en bra bok. Små stunder av glömska som gör att jag kan ladda batterierna och orka fortsätta en stund till, sakta sätta en fot framför den andra och leva.

3 kommentarer:

  1. Det är tillräckligt jobbigt som det är att vara sjuk att du dessutom behöver oroa hur det blir med sjukskrivningen tar massor av onödig energi. Även om det känns tröstlöst så ge inte upp hoppet om att du ska bli bättre!

    SvaraRadera
  2. Hej! Vi är två sjuksköterskestudenter som ska skiva ett examensarbete. Vi vill gärna komma i kontakt med dej, för att se om du är intresserad av att delta i en intervjustudie om att blogga om sin MS. Hör gärna av dej så sänder vi ytterligare information via mail. Med vänlig hälsning Jenny och Cecilia
    cecilia.mattsson@student.sophiahemmet.se

    SvaraRadera
  3. Hej igen!
    Vi lyckades sända dej fel e-post adress.. så om du är intresserad av att delta i intervjustudien så kontakta oss på denna adress: cecilia.mattsson@stud.shh.se
    Med vänlig hälsning Cecilia och Jenny

    SvaraRadera