Långvarigt skov

Det är pinsamt länge sedan jag skrev något här trots att jag använder bloggen varje dag för att läsa andra bloggar, hitta länkar och söka bland gamla inlägg. Faktum är att jag är inne på den här bloggen minst två gånger om dagen men trots det har jag inte skrivit något på väldigt länge, antagligen eftersom det inte funnits så mycket nytt och spännande att skriva om och när jag haft något att skriva har orken istället brustit.

Men en liten uppdatering kanske vore på sin plats för den som kan tänkas vara intresserad, även om jag mestadels använder den här bloggen som en dagbok för att påminna mig själv om saker som hänt. Inte för att det har hänt så fasligt mycket på sista tiden då jag mestadels gått och puttrat här hemma. Jag har nämligen varit sjukskriven på heltid sedan början av april på grund av ett vid det här laget irriterande skov.

Det hela började i mars redan då jag först åkte på en förkylning och var hemma i några dagar innan jag gick tillbaka till jobbet, fortfarande lite sjuk men utan feber så jag tänkte att det skulle gå bra. Det hela utvecklades till halsfluss som jag efter några sömnlösa nätter äntligen sökte för på vårdcentralen och fick en penicillinkur. Jag gick fortfarande på penicillin när jag den 28 mars klockan 14 drabbades av svår yrsel.

Anledningen till varför jag har koll på både datum och klockslag är eftersom jag var i affären med min syster för lite veckohandling och någonstans runt barnmatsburkarna började det snurra rejält i huvudet och jag fick en fallande känsla som gjorde att jag fick luta mig på kundvagnen en stund. Eftersom jag haft yrsel och balansproblem tidigare så tänkte jag inte så mycket på det utan avslutade mitt matinköp och åkte hem.

I vanliga fall när jag fått sådana här yrselattacker så sitter de i under några timmar men fram på kvällen när jag var ute med mina kollegor tyckte jag att det fortfarande snurrade och det blev inte bättre under helgen så jag var hemma från jobbet ett par dagar, jobbade onsdag och halva torsdagen innan jag blev tvungen att hasa mig hemåt igen och på fredagen fick jag en akuttid för att träffa en läkare på vårdcentralen.

Eftersom jag varit både förkyld och haft halsfluss verkade det inte helt osannolikt att något triggat igång ett skov och jag blev sjukskriven i två veckor, och sedan ytterligare två och så vidare ända fram till den 19 juni även om det i dagsläget inte känns som att jag blir bättre. Vissa dagar är det värre och ett par dagar i förra veckan trodde jag faktiskt att jag var på bättringsvägen, men sedan i söndags är yrseln, den fallande känslan och illamåendet tillbaka.

I början var det ganska skrämmande att helt plötsligt känna det som att man var på väg att falla omkull och fick gripa tag i första bästa, vare sig det var en vägg eller en person, men efter mer än två månader så är jag mest bara arg och ledsen och extremt trött på att ha det så här. Dessutom håller jag på att långsamt bli galen av att vara hemma hela dagarna, även om jag försöker komma ut i verkliga världen så mycket som möjligt.

Det har blivit några besök på jobbet dit jag kan ta mig för egen maskin eftersom den ligger så nära och även en hel del umgänge med min syster och Lilla Stjärnan som gjort att jag ändå inte känt mig helt isolerad. Rent allmänt skulle jag nog inte ha något emot att vara heltidspensionär men att vara fast hemma utan att våga gå ut eftersom man hela tiden är rädd för att falla omkull, det skulle jag nog inte klara av i det långa loppet.

Om allt går vägen så komer jag förhoppningsvis att bli pensionär på deltid dock, bara min läkare kompletterar sitt utlåtande och Försäkringskassan nöjder sig med det hon har skrivit. Min handläggare verkar rätt optimistisk dock så jag hoppas att det hela kommer lösa sig till sist. Under tiden försöker jag att inte stressa upp mig för mycket utan istället ta det så lugnt som möjligt och hoppas att jag kommer att må bättre snart.