Imorgon ska mina fina, härliga, sprudlande glada, upproriska, tykna, tålamodsprövande, underbara, vackra, snälla, kaotiska skitungar tåga in till rummet där deras föräldrar, syskon och kanske en och annan morfar eller farmor sitter i spänd förväntan. Efter två veckors intensivt övande sitter Lucia-sången och de andra tradiotionella sångerna som en smäck. Åtminstone när det inte är någon som tittar på.
Det blir upp till bevis imorgon vem som är blyg, nervös eller helt enkelt redo att skita i allt det där och bara köra på. Någon kommer sjunga för högt eller för snabbt eller för lågt, några kommer inte sjunga alls och vill det sig riktigt illa så kommer någon liten kille eller tjej vägra att överhuvudtaget ställa sig där längst fram i rummet och sjunga trots att de gjort det med hjärtans lust i två veckor nu.
I vanlig ordning kommer alla vara lika glada och nöjda när den sista sången är sjungen och barnen tågar ut ur rummet igen, stolta familjemedlemmar och barn som sträcker på sig lite extra när de fladdrar omkring lite smått uppskruvade när allt det där härliga, spännande, farliga, läskiga adrenalinet får en chans att gå ur deras små kroppar. Efter det börjar prövningen för oss i personalen, precis som den gör varje år.
Frukost ska serveras men inte under de gamla vanliga rutinerna utan med alla de där barnen och deras gäster, med risgrynsgröt och pepparkakor och termos efter termos med rykande hett kaffe. Skålar ska fyllas på och smörgåsar ska serveras, det blir stökigt och svettigt och mitt upp i allt detta ovana kaos ska man hinna sitta ner en stund, prata med gästerna och äta sin egen frukost.
När de sista föräldrarna droppat av och frukosten är undandukad kan lugnet åter lägga sig över avdelningen. Några barn kommer envisas med att ha på sig sina tomtekläder och lucialinnen hela dagen, ett helt gäng med lekande, busande, skrattande, stojande små bråkstakar med glitter i håret eller en röd luva lite käckt på sned. Med andra ord kommer det vara en av de bästa dagarna på hela året precis som alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar