På samma spår

Äntligen börjar det verka som att jag och min läkare är på samma spår. Hon ringde nu på kvällen (mitt i min tupplur kan tilläggas) och vi pratade lite om hur jag tycker mina nya vakenhetspiller fungerar och sedan kom vi till det som jag funderat på så länge, nämligen det här med sjukskrivningen och om jag någonsin kommer orka gå upp i heltid. Svaret jag har kommit fram till, efter mycket möda och stort besvär, är... nej.

Ingen är överraskad antar jag, även om det kändes surt ett tag efter att jag kommit fram till detta. Nu känns det som att 75% är alldeles lagom, så lagom att jag börjar känna mig lite som Guldlock i björnarnas hus. Ge mig lite vakenhetspiller, lite mindre arbetstid och lugnet att veta att jag inte behöver oroa mig för vad chefer och läkare och handläggare ska säga, och jag kommer sova lika sött som Guldlock i min alldeles lagoma säng.

Vad chefen tycker vet jag redan, han har accepterat att jag inte kan jobba mer än 75% och skulle jag någonsin stå där utan läkarintyg och sjukskrivning, så är han med på att jag i så fall tar tjänsteledigt på de resterande 25% och så får jag lite mindre inkomst. Nu är även min läkare ombord på deltids-tåget, efter att för första gången sedan vårt första möte tillsamman, frågat hur jag känner och hur mycket jag tror jag orkar.

Jag blev alldeles paff men till sist kom vi fram till att med tabletterna så klarar jag 75% (utan dem så skulle halvtid antagligen varit bättre) och planen är nu att hon ska skriva ett utlåtande som Försäkringskassan sedan ska få ta ställning till, om huruvida det här ska bli permanent. Eftersom jag inte fyllt 30 år ännu kommer det inte kallas sjukersättning men är i princip samma sak - om det går igenom vill säga.

För min del känns det som en enorm lättnad. Jag har blivit sjukskriven fram till slutet av september eftersom min läkare menade att det antagligen kommer ta så lång tid innan Försäkringskassan kan hinna titta igenom alla papper och fatta ett beslut. Sedan får vi ta ställning till hur vi ska gå vidare efter att de fattat sitt beslut. Jag tänker i alla fall luta mig tillbaka med vetskapen om att nu är de flesta med på tåget.