Mors Dag

Idag blir det middag hemma hos mamma så jag borde egentligen börja göra mig i ordning eftersom jag blir hämtad om ett par timmar. Det är bara det att just nu känns det inte som att jag vill göra något annat än sitta här och vegetera. Varje helg är det samma sak, jag tänker göra så lite som möjligt men det är hela tiden något som dyker upp. Jag antar att Mors Dag i alla fall är en bra anledning att göra något mer än slappa i soffan.

Nu äntligen!

Idag blev det då äntligen dags för en premiärtur med brorsan på hans motorcykel, vilket av en eller annan anledning blivit uppskjutet i några månader nu. Det var lite nervöst de första fem minuterna men sedan blev det mest lite pirr i magen i vissa kurvor. Vi tog en lång tur förbi Gärdhem och hela vägen till Vargön innan vi for hem till mamma och fikade i några timmar innan det var dags att bege sig hem igen. Med andra ord, kul eftermiddag.

Det var då som själva...

Fick hem mitt senaste läkarintyg idag vilket var en glad överraskning eftersom det i vanliga fall brukar ta två veckor innan jag får hem det och nu har det endast gått en vecka sedan jag pratade med min läkare på telefon. Redan när jag såg kuvertet ligga där innanför dörren borde jag ha vetat att något inte stod rätt till, och mycket riktigt. Läkaren har sjukskrivit mig fram till sista september, på HELTID!

På något sätt verkar hon ha missuppfattat mig när jag sa att jag utifrån dagsläget inte orkar arbeta heltid och att jag fortfarande har svårt med 75% men att det blir bättre tack vare den nya medicinen som jag håller på att trappa upp med just nu. Nu måste jag ringa till henne snabbt som attan på måndag så att hon kan ändra detta till att endast gälla 25% precis som tidigare. Uj, uj, uj!

Avstämning

Var på möte med chefen idag för att stämma av den rehabiliteringsplan vi gjorde upp förra året. Det blev väl inte så mycket nytt sagt, annat än att jag nu ska gå ner permanent på 75% (om Försäkringskassan beviljar att jag får aktivitetsersättning) och att min tjänst i så fall kommer göras om från heltid till en deltidstjänst. Just nu avvaktar vi tills jag träffat min läkare och efter sommaren är det dags för ett möte med personalkontoret för att diskutera tjänstens omfattning. Allt lugnt med andra ord.

Ilningar

Idag har jag ilningar i tänderna. De kommer och går, alltid på samma sida och det gör alltid lika jäkla ont i ansiktet. Nu har jag i alla fall skaffat en ny tandkräm som ska hjälpa mot ilningar i tänderna så jag hoppas att det går över för det är verkligen inget kul. Dessutom är jag hungrig nu men känner inte direkt för att äta något. Om en stund kanske jag ger mig på det där med matlagning i alla fall. Pasta och laxsås idag. Mums!

Men vad fan?

Igår kväll (eller inatt snarare) när jag gick och la mig visste jag knappt var jag var eftersom jag var så trött, men eftersom det är helg så gjore det inte så mycket. Jag kunde ju sova hur länge jag ville på morgonen - trodde jag, ja. Prick klockan åtta imorse vaknade jag av ett jävla oväsen utanför, någon spelade albansk(?) musik på högsta volym och när jag tittar ut genom fönstret står det minst tio bilar parkerade på gården utanför och en massa folk som står och pratar och skrattar utan minsta tanke på oss grannar.

Jag stoppade ett par öronproppar i öronen och försökte somna om men det gick inte för tio minuter senare började det spelas på ännu högre volym och alla bilarna mullrade igång och började tuta. Det höll på ett tag innan alla hade hunnit köra iväg och sedan trodde jag att jag äntligen skulle kunna få sova lite till. Men tji fick jag för det dröjde inte länge innan hela karavanen av bilar hade hunnit ut på vägen utanför och körde förbi i tutande procession. Det är inte kul en lördag morgon klockan åtta!

Är det sommar nu?

Vi sitter ute på trappen medan barnen leker och cyklar, vi pratar om hur varmt det är och att nu är sommaren här. Ett av barnen stannar sin cykel bredvid oss. "Är det sommar nu?" frågar han med en glatt överraskad min. "Ja, det är sommar nu. Känner du hur varmt det är?" svarar jag och pojken nickar och cyklar vidare. För nu är det verkligen sommar, på bara några veckor har det slagit om från vinterkyla till sommarvärme.

Alla känner det, det hänger liksom i luften att nu är det dags att ta av sig alla varma kläder och springa runt i linne och sandaler. Allt är grönt och skönt och underbart. Vi äter mellanmål ute på gården efter att vi släpat in ett av picknickborden i skuggan vid väggen och efteråt får vi vattenmelon. Det är gott att äta när det är så varmt säger min kollega. "Är det sommar nu?" frågar en av flickorna och vi svarar "JAAA!" i kör.

På samma spår

Äntligen börjar det verka som att jag och min läkare är på samma spår. Hon ringde nu på kvällen (mitt i min tupplur kan tilläggas) och vi pratade lite om hur jag tycker mina nya vakenhetspiller fungerar och sedan kom vi till det som jag funderat på så länge, nämligen det här med sjukskrivningen och om jag någonsin kommer orka gå upp i heltid. Svaret jag har kommit fram till, efter mycket möda och stort besvär, är... nej.

Ingen är överraskad antar jag, även om det kändes surt ett tag efter att jag kommit fram till detta. Nu känns det som att 75% är alldeles lagom, så lagom att jag börjar känna mig lite som Guldlock i björnarnas hus. Ge mig lite vakenhetspiller, lite mindre arbetstid och lugnet att veta att jag inte behöver oroa mig för vad chefer och läkare och handläggare ska säga, och jag kommer sova lika sött som Guldlock i min alldeles lagoma säng.

Vad chefen tycker vet jag redan, han har accepterat att jag inte kan jobba mer än 75% och skulle jag någonsin stå där utan läkarintyg och sjukskrivning, så är han med på att jag i så fall tar tjänsteledigt på de resterande 25% och så får jag lite mindre inkomst. Nu är även min läkare ombord på deltids-tåget, efter att för första gången sedan vårt första möte tillsamman, frågat hur jag känner och hur mycket jag tror jag orkar.

Jag blev alldeles paff men till sist kom vi fram till att med tabletterna så klarar jag 75% (utan dem så skulle halvtid antagligen varit bättre) och planen är nu att hon ska skriva ett utlåtande som Försäkringskassan sedan ska få ta ställning till, om huruvida det här ska bli permanent. Eftersom jag inte fyllt 30 år ännu kommer det inte kallas sjukersättning men är i princip samma sak - om det går igenom vill säga.

För min del känns det som en enorm lättnad. Jag har blivit sjukskriven fram till slutet av september eftersom min läkare menade att det antagligen kommer ta så lång tid innan Försäkringskassan kan hinna titta igenom alla papper och fatta ett beslut. Sedan får vi ta ställning till hur vi ska gå vidare efter att de fattat sitt beslut. Jag tänker i alla fall luta mig tillbaka med vetskapen om att nu är de flesta med på tåget.

Vi hade i alla fall inte tur med vädret

Det blev en väldigt lyckad familjekväll trots att det regnade i stort sett hela tiden. Medan vi fick fyr på grillarna utomhus så fick alla titta runt inomhus på allt material och alla bilder från det gångna året som vi plockat fram. Sånt här tycker föräldrarna är roligt, särskilt alla bilder på just deras barn och barnen berättar så glatt vad som händer på varje bild. Efter vår lilla vernissage var det dags att gå ut och börja grilla.

Det är tur att vi har det utskjutande taket ute på gården så att vi i alla fall kunde sitta torrt och det var varmt och skönt, en del antagligen tack vare grillarna som stod och glödde men också eftersom det var ett varmt regn som föll. Barnen hade jätteroligt och sprang runt på gräsmattan och lekte med sina kompisar mellan mattuggorna. Det här kommer bli något som de kan minnas och parat om en lång tid framöver misstänker jag.

Familjekväll

Klockan fem idag är det dags för vår familjekväll då föräldrar, syskon och kanske till och med en och annan mor- eller farförälder, dyker upp för att ta en titt på vad vi arbetat med under året som gått. Dessutom ska vi grilla, mumsa på popcorn och dricka saft medan vi gottar oss i det underbara vädret, både soligt och varmt är det. Det får bli att vika upp byxbenen på jeansen och ta på sig en tunnare tröja innan det bär av till jobbet.

Muntorrhet och synrubbningar

Nu har jag kommit upp i maxdosen av min nya vakenhetsmedicin och även om jag inte känner någon direkt skillnad när tröttheten väl slår till, så tar det betydligt längre tid innan jag blir trött. Nu klarar jag mig genom hela dagen och större delen av eftermiddagen innan jag säckar ihop någon gång vid sex-tiden på kvällen. Det brukade vara runt två-snåret men den nya medicinen verkar ha lite bättre effekt än de två jag prövat tidigare.

Biverkningar har jag nästan inga heller, i alla fall inga jag inte kan leva med. Märker att jag är fruktansvärt torr i munnen när jag vaknar på morgonen och nu i helgen har jag upptäckt att jag har lite prblem med synen, särskilt avståndsbedömningen. Jag förstår varför den där lilla röda triangeln sitter på pillerburkens etikett. Jag hade inte velat vara ute på vägarna i det här tillståndet. Tur att det är nära till jobbet säger jag bara.

På det stora hela så tror jag nog att den här medicinen kan hjälpa även om den inte tar bort problemet helt och hållet, men man kan inte få allt här i världen. Jag är bara glad att jag faktiskt börjar fungera som en någorlunda normal människa, en som blir trött på kvällen och sedan sover gott i åtta timmar och är redo att möta en ny dag. Har jag tur kanske jag slipper sova middag var och varannan dag, som en annan barnunge.

På tisdag ska jag prata med min läkare, har fått en telefontid på eftermiddagen så att vi kan prata om min sjukskrivning. När jag ringde till neurologmottagningen förra veckan fick jag även veta att jag blivit uppsatt i kö för att komma på återbesök, vilket känns skönt. Det händer grejer i den här kaputta kroppen och jag vill veta om det är jag som är knäpp eller om det faktiskt skett en försämring trots att senaste MR inte visade något.

En helg av ingenting

Åtminstone hoppas jag att det kommer vara en helg av ingenting, av egentid och återhämtning. Sova när jag vill och hur länge jag vill, se en film, spela ett spel på datorn, läsa en bok, lyssna på musik - och inte en människa som stör. Hade det inte varit för eventuella krissituationer som kan tänkas dyka upp i familjen, så hade jag gärna stängt av samtliga telefoner. Nu tänker jag istället hoppas att ingen ringer på hela helgen.

Nu tänker jag sätta mig i soffan och se en film, Avatar kanske, dricka läsk och äta choklad och bara ha det gott. I alla fall ska jag göra det om en stund. Middagen ligger fortfarande och mättar i magen, pasta och laxsås, men så fort jag känner mig mindre mätt och mer sugen på nått gott så vet jag var godsakerna finns att hämta. Hoppas alla får en trevlig helg, oavsett vad ni ska göra, eller inte göra.