Fattiglappar är vi allihopa

Det har skrivits mycket om barnfattigdom på sista tiden, att fattigdomen bland barn ökar, men det var faktiskt först idag som jag läste vad som räknas att vara fattig i Sverige och det är inte att bo undermåligt eller ha ont om mat, det handlar om att inte leva i samma materiella standard som andra. Det betyder att man inte har senaste mobiltelefonen, dator hemma eller kan köpa kläder när man har lust med det.

Jag har alltid antagit att barnfattigdom, eller fattigdom överhuvudtaget, är när man inte har råd med mat, eller hyra till en tillräckligt stor bostad för familjen. Kanske för att jag minns hur min mamma sov på en säng i vardagsrummet, en säng som på dagarna stod i en klädkammare. Kanske för att jag minns när allt som fanns att äta var bröd köpt på extrapris, bröd man fick äta mycket av för det var allt man fick.

Jag gillade aldrig det brödet, lika lite som jag gillade potatisen som var den andra basfödan hemma hos oss. Min mamma säger att jag aldrig gillat potatis, inte ens som riktigt liten, och inte heller kokta grönsaker. Jag var nog runt sju år gammal tror jag, jag minns att jag var riktigt sjuk och hade ont, så hungrig att magen svällde upp som en ballong. Jag grät och grät och allt jag ville ha var lite bröd som inte smakade som en sko.

Det där minnet hänger sig kvar och det blir lite som ett slag i ansiktet när man läser definitionen av vad barnfattigdomen är, att det inte bara är de som lever under existensminimum utan också de som inte har råd med en sprillans ny mobil. Det är väl klart att med sådana vida definitioner så ökar fattigdomen, den innefattar fler människor, och det är tydligen bara då som den faktiskt räknas och blir ett problem.

Jag ser på jobbet, alla barn som kommer från fattiga hemförhållanden, där föräldrarna antingen är arbetslösa eller går i skolan, där det viktigaste blir att se till att barnen har mat och kläder, där allting annat får stå tillbaka. Att kalla det för barnfattigdom för att en annars välklädd, välgödd unge inte kan få en iPhone i julklapp, det känns inte bara som ett hån utan också ett symptom av vårt materialistiska samhälle.