Björn, broderi och sexleksaker

* Anna, denna är till dig, för att du gett mig dille på den här låten.

Av en eller annan anledning så har jag börjat lyssna på Björn Rosenström när jag sitter och broderar (ja, för i helvete, försök nu få ihop den ekvationen) och har större delen av veckan haft diverse låttexter i skallen som jag bara inte kan bli av med. För det är inte bara när jag handarbetar som jag sjunger, det är hela tiden, överallt. I bilen, på toaletten, på vägen till jobbet, då går Johanna och Sven går på repeat i mitt huvud.

Nu när jag berättat det så kanske ni undrar över det här med broderandet, att denna blott 29-åriga tösabit handarbetar, men det ska ni veta att det är riktigt nyttigt för mig. Inte bara involverar det en av de saker jag tycker bäst om, nämligen att sitta på häcken, det är även rätt bra hjärngympa, inte alls lika monotont som till exempel att sticka. Ja, sedan så har jag ju aldrig lärt mig sticka heller så det är en annan förklaring.

Det känns lite som att mitt liv har gjort ett varv och jag har kommit tillbaka till intressen jag inte ägnat mig åt på säkert tio år, och nej, att brodera är inte det enda jag börjat med efter att ha hållit upp i nästan ett decennium. Jag har även börjat måla, inte bara kladda ner lite blyertsteckningar i hörnet på ett papper utan verkligen måla. Mitt första projekt är ett bakstycke på en hylla på jobbet där jag målat en trädgård.

Projekt nummer två, även det på jobbet, kommer att bli en scen från Lejonkungen som ska smäckas upp på en vägg så snart jag listar ut ur jag ska få dit motivet. Trädgården jag målat (och ja, bildbevis kommer inom kort) har jag målat för fri hand, med lite hjälp av från datorn utskrivna bilder. Men jag vågar inte ge mig Lejonkungen på en vägg som är 1,5 gånger 2,5 meter. Man måste ju tänka på proportionerna.

Förvarning: Tankehopp i antågande.

Just nu så kan jag inte få mig själv att tänka på proportionerna, jag tänker på Raggarkungens Son och att äta mat för jag är vrålhungrig. Kanske äter jag en kaka till efterrätt, en kaka jag hoppas är riktigt god. Den har bakats i köket på Villa Herne i Vänersborg, där jag var på Tjejkväll igår tillsammans med min syster och några av hennes kollegor. Man är lite VIP när man har en syster som är bundis med en av utställarna.

Det var en riktigt trevlig kväll, en jättegod Ceasarsallad med brödkrutonger (krukonger, krutoner, min syster fick det inte riktigt rätt) och sedan ett gäng utställare från diverse butiker runt om i området. Jag köpte en jättesnygg tunn kofta från Zalza i Vänersborg, och sexbutiken More Than Love hade fiskedamm där jag fiskade upp en påse innehållande en vibrator med tre utbytbara huvuden. Resekit står det på lådan.

Syrran fick en påse med helt värdelösa grejer, bland annat en kedja med två öglor som man kan hänga på bröstvåtorna... ja, fråga inte mig! Eftersom hon hatar att förlora och är smått spelberoende (ni skulle se henne vid hjulen på Liseberg) så gick hon tillbaka för att fiska igen och fick en dildo som ser ut som en tjock flaskrensare, en sån där borstig sak ni vet, fast självklart var den mjukare... ja, mer eller mindre.

Det var min kväll, vibratorn har åkt upp på en hylla tillsammans med Kålmasken som numera inte vill starta när jag tar fram honom för att visa upp honom. Folk brukar visserligen inte tro mig när jag säger att han aldrig är använd så ni får tro vad ni vill. Jag tror att anledningen till att han gick sönder var för att det blev batteriläckage medan han låg på hyllan... och sedan kanske jag råkade peta sönder batterirännan...

Nu känner jag att jag har kommit av mig. Det var ju lunch jag skulle göra, lasagne (herregud, jag hoppas jag inte dör av hunger innan den är färdig) och sedan en liten kaka med chocklad. Vad jag gör med resten av min dag är fortfarande oklart, antagligen blir det Björn Rosenström och ett tappert försök att bli färdig med den korsstygnstavla jag menade att ge till syrran och svågern på deras årsdag. I början av februari...