Kålmasken

Det här inlägget kom väldigt tätt inpå det förra men jag kom på att jag tänkt lägga upp en bild på Kålmasken. Så här är han nu, i egen hög person. Hans riktiga namn är Patchy Paul II, men jag gillar Kålmasken bättre för det är så han ser ut.

Kålmasken var en födelsedagspresent från några kompisar när jag fyllde 25 för några år sedan. Ett halvår tidigare hade en kompis visat mig en bild på Kålmasken och jag blev kär. Hans gröna färg, hans läckra form, hans söta lilla flin.

Jag tjatade antagligen hål i huvudet på mina vänner. Så fort jag fick chansen så skickade jag en bild på Kålmasken och suckade om hur väldigt söööt han är. Tyvärr var han alldeles för dyr för att köpas när jag bara tänkte titta på honom ändå.

Så jag köpte honom inte, men det behövde jag inte. När jag hade födelsedagsfest när jag fyllde år, så hade kompisarna lagt samman pengar och köpt Kålmasken, den underbara, vackra, fina, söta Kålmasken. Jag var så glad att han fick batterier direkt.

Sedan fick han ligga på köksbordet och surra en stund. Sedan dess har han nog varit ur lådan tre gånger för att visas upp. Jag är för tråkig för det här med leksaker, har aldrig riktigt förstått meningen med saker som Kålmasken.

Fast det tänker jag inte berätta för honom för då blir han så ledsen. Så nej, Kålmasken får ligga i sin låda och ibland bli tittad på och få höra hur otroligt söt han är. Fast nu verkar han vara trasig. Tog fram honom för att ta kort på honom och han vägrade surra, trots att han fick nya batterier. Stackars, stackars Kålmasken. Jag tror han är död...