Det började ju bra

Igår kväll var jag och fikade med tre av mina kollegor, för att fira att vi varit anställda i ett år. Vi hade jätte trevligt och satt och pratade i flera timmar om allt möjligt, fast mest blev det om jobbet så klart. Fick skjuts hem av Anna och vi satt och pratade i bilen en stund innan jag vandrade hem till mig vid nio-tiden på kvällen. Jag mådde jättebra när jag kom hem, grejade lite och satte mig sedan en stund vid datorn.

Efter någon halvtimma kom jag på att jag glömt ta min injektion så ordnade det och sedan gick jag och la mig strax före midnatt. Tre timmar senare var jag fortfarande vaken, glödhet och med värk i hela kroppen. Det gjorde ont att röra sig, att andas, ligga på sidan gick inte för då kändes det som att höftbenet skulle smulas sönder. Ligga på rygg gick inte heller för nedre delen av ryggen var glödhet och det kändes obehagligt.

Till sist fick jag gå och hämta ett gäng handdukar som jag blötte ner med iskallt vatten och sedan lindade jag dem runt fötterna, handlederna, la en över knäna, en i ryggslutet och en bakom nacken. Det var inte det trevligaste de första trettio sekundrarna men kroppen vänjer sig snart vid kylan och sedan började nervsystemet fokuser sig på att skydda kroppen från kylan, istället för att fokusera på smärtan.

För självklart, som det alltid är med mig, så hade jag ju inte ont för att jag börjar bli sjuk eller för att jag ansträngt mig på något sätt. Nej, självklart har det här med MS:n att göra och ett nervsystem som får spader emellanåt. Kyla är det enda som fungerar, och ibland kan jag faktiskt njuta av en iskall handduk hoprullad vid ryggslutet. Men inatt hade jag alldeles för ont för att njuta av något alls, kunde inte ens somna förrän vid sex-tiden.