Kvällsmöten och uppåttjack

Jag glömmer verkligen allt. Idag när jag kommer till jobbet inser jag tre saker jag totalt glömt bort. Det första att vi idag skall till en annan förskola på besök. Det andra att jag idag bestämt med en annan kollega att ha verksamhet med våra femåringar - och det tredje, att jag imorgon ska ha föräldrasamtal. Så här dåligt minne har jag aldrig haft, även om jag så klart alltid varit lite glömsk av mig. Men det här är verkligen extremt.

Men som sagt, imorgon blir det föräldrasamtal. Det första för i år. Har gått och skjuitit på det eftersom jag varken haft ork eller tid. Var sjuk större delen av december och halva januari och sedan tar det ju lite tid att komma in i saker och ting på jobbet igen. Men nu har jag bokat in möten med alla föräldrarna till mina ansvarsbarn. Ska bli skönt att äntligen få det gjort, även om det kommer bli lite intensivt med sju samtal.

Mötet för 5-årsverksamheten sköts upp tills på tisdag nästa vecka, när det är sportlov, och mötet ikväll... Ja, det får jag väl helt enkelt leva med. Tänkte försöka lägga mig en stund nu och vila så att jag orkar med kvällen. Ska träffa Emelie strax före sex så vi kan åka tillsammans dit. Jag har ju ingen aning om vart det ligger, så det lär ju bli spännande om inte hon heller vet. Men någon gång lär vi ju hitta fram.

Det här med tröttheten, ja. Jag ska få medicin mot det, det har jag insett. Skulle testa först utan och istället gå ner i arbetstid, men nu får det bli lite uppiggande substanser. Vet att många har Modiodal så det ska jag prata med min läkare om. Verkar som en bra medicin med få biverkningar. Sedan kan man ju aldrig veta hur det kommer påverka mig, men hellre pröva än att fortsätta leva som en zombie.

Skrev lite på siten för MS:are och frågade lite om vad andra har för medicin mot sin trötthet (eller fatigue, som det så fint heter) och väldigt många rekommenderade Modiodal. Men självklart så ska ju någon alltid vara negativ. Den här gången tyckte någon att Modiodal är ju en sorts amfetamin och det kan man ju bli beroende av i ett litet nafs och sedan så blir man typ heroinmissbrukare efter en vecka.

Jag tror inte han riktigt förstår hur det är att ha fatigue. Det är ju ett vanligt symptom men alla har det inte - och om han slipper ska han bara vara glad för det. Han pratade om att omprioritera och planera sina dagar istället, men vad tror han att jag gjort de senaste två åren. Planera och omprioritera är ju allt jag gör. Det är ju inte så att jag vill arbeta deltid, eller försaka mitt privatliv. Det är skit att behöva göra det, rent ut sagt.

Jag är kanske fast besluten att inte bli min sjukdom, eller för den delen låta sjukdomen styra mitt liv, men ibland går det inte att undvika. Men då tar jag hellre lite amfetamin och kan leva ett någorlunda normalt liv, än att som den här personen föreslog; sluta arbeta helt och hållet och göra så lite som möjligt. Vad för jävla liv är det, att ligga hemma och tycka synd om sig själv? Jag skulle bli helknäpp om jag inte fick jobba.

Sedan är det inte alltid så skoj att behöva gå på AT-möten och ha kvällsplaneringar och allting man gör utöver sin arbetstid, när man egentligen bara vill sova. Men kanske om jag kan börja med Modiodal, eller någon annan medicin, så kommer jag orka. Det är så små mängder amfetamin det handlar om att man inte ens får ett rus av dem och risken att bli beroende är försvinnande liten - om man nu inte äter sju om dagen och då lär man ju aldrig sova.