Städningens vara eller icke vara

Det här med städning är inte riktigt min grej. Faktum är att jag misstänker att jag kan hata det. Inte bara så där lätt ogillande eller en vag motvilja till att ta fram dammsugaren, utan verkligen hata allt vad städning heter. Hemma hos mig tillåts därför dammråttorna att frodas till jag en dag får ett ryck och skurar hela lägenheten från tak till golv - då åker varenda pinal ut ur skåpen och varenda grej sorteras.

Mellan dessa städryck så gör jag minsta möjliga. Dammsuger när dammråttorna blir för stora och börjar krypa ut ur hörnen. Diskar när högen tallrikar växer sig för stor - fast oftare nu när jag har diskmaskin än innan. Diskning är nog det jag avskyr mest med hushållsarbete, hyser en starkavsky mot detta fenomen. Fönsterputs är det jag gillar mest, men hur ofta kan man putsa sina fönster tror ni?

Allt annat som har med städning att göra, görs men högst motvilligt. Som det här med att ta ut soporna, det måste jag verkligen tvinga mig själv att göra och dessutom vara smart så att jag verkligen vet att jag ändå kommer gå ut när jag väl ska slänga soppåsen. Jag vill verkligen inte gå ut bara för sopornas skull, då tar jag dem hellre när jag ska gå till jobbet eller om jag ska iväg till affären och handla eller nått.

Nu undrar säkert någon vad det är för en Lort-Maja som sitter här och skriver, och tro mig, det skulle i så fall inte vara första gången. Min syster blir helt stirrig om hon kommer hit och hittar en dammråtta eller lite utspridd kattsand i något hörn. Jag brukade tycka att min mamma var knäpp och övernitisk när det gällde städningen, men min syster är ungefär trettioåttatusen gånger värre, samt hysteriskt klinisk.

När vi var små brukade mamma dammsuga och skura golven varje dag. Hon gick alltid och putsade och donade med saker, men så hade hon huset fullt av katter, hundar och tre barn. Min syster har inga katter, inga hundar och inga barn. Det är bara hon och fästmannen i ett nästan sjukligt rent hus. Mamma har å andra sidan lugnat sig lite med städningen nu när hon bara har en katt som inneboende och inga ungar i huset.

Jag kommer aldrig förstå mig på någon av dem, ungefär lika lite som de förstå mig. Jag vet verkligen inte hur syrran lyckades ta efetr mamma, medan jag hatar det. Snacka om att vara på två helt olika sidor om samma mynt. Om jag någonsin blir så där fnoskig när det gäller städning så är det fritt fram att örfila mig, jag förtjänar det. Fnoskiga människor kan vara så jävla jobbiga.