Tjurjakt

Nog för att man har hört att danskar ska vara ovana vid och ibland även rädda för vildlivet vi har här i länderna norr om dem, så måste jag ändå säga att dagens lilla nyhet i Aftonbladet tog priset. Den danska jägaren på anordnad jaktresa fick syn på några vildsvin och avlossade tre skott mot dem. Det visade sig vara hornförsedda tjurar på vardera 800 kilo, betydligt större än ett vildsvin.

Tydligen hindrar inte det faktum att folk inte kan se skillnad på tjur och anka dem från att vilja ha en bössa och skjuta hej vilt omkring sig tills de träffar något. Jag antar ju ändå att den här mannen hade för avsikt att skjuta vildsvin, att det var målet med jaktresan. Borde han inte då, innan han lämnade hemmets trygga famn, ha tagit reda på hur djuret han ska skjuta ser ut för att undvika misstag.

Fast det är klart, även om han missade denna vitala detalj så borde han väl ändå vetat hur en tjur ser ut. De har boskap även i Danmark och inte kan väl ens den mest inbitne storsdadsbo ha missat böckerna från sin barndom med bilder på hästar och kor. Eller så kanske den danske jägaren tänkte som ett litet barn och gav allting med fyra ben samma namn innan någon rättade honom.

Det är inte roligt att ha katt

Efter att för trehundrafemtielfte gången fått kattkiss på min morgontidning eftersom en av mina katter vägrar gå på toaletten om han inte absolut måste, har jag nu fått nog och lyft av locket från kattlådan. Tyvärr är det inte så enkelt eftersom detta medför sig ett annan problem, nämligen att katt nummer två ställer sig upp under tiden som han kissar och det blir kiss på väggen bakom.

Säkerhetsåtgärder

Innan jag hade lådan med väggar löste jag detta genom att packa in hela området runt lådan med tidningar precis som på bilden ovan men detta betyder bara att jag måste byta tidningar varje dag. Men efter tips från coachen (mamma) ska jag skaffa bokplats och sätta upp på väggarna runt lådan. Då är det bara att torka av och behöver inte bytas lika ofta som tidningarna.

Slutsatsen av min dag är att DET ÄR INTE ROLIGT ATT HA KATT! De är världens goaste, underbaraste katter men de har vissa beteenden som driver mig till vansinne. Skrikandet mitt i nätterna kan jag leva med, deras konstiga matvanor har jag lärt mig förstå och klösandet på tapeterna kan jag parera, men deras toalettbesök är inte roliga att städa upp efter.

Tillägg: Självklart två minuter efter att jag publicerat detta inlägg hör jag ett väldigt krafsande inne på toaletten och när jag går för att undersöka har katten som toalettvägrat varit på lådan, bajsat och sedan krafsat ut ungefär en halv liter sand på golvet. Jag är bara glad att jag la dit extra tidningar på golvet så att jag bara behövde hälla tillbaka i lådan.

Nu drar vi!

Igår kväll slog det mig plötsligt och jag tänkte; Ja, varför inte? Varför inte åka på solsemester till vintern, bjuda med mamma och tillbringa två veckor på sydligare breddgrader för lite sol, värme och avkoppling. Idag pratade jag med henne och det är nu nästan helt bestämt att vi ska åka i januari till Spanien och bo på hotell precis intill stranden och med centrum i närheten.

Några utflykter eller mer äventyrliga saker är vi inte intresserade av så charter passar perfekt och Fritidsresor hade några riktigt bra ställen att erbjuda. Men innan vi bestämmer oss ska mamma prata med mina morföräldrar som tillbringat de senaste fyrtio åren med att åka till Spanien och framförallt Kanarieöarna. Vi får se om de har några bra förslag på resmål som vi kan tänka oss.

Det enda som återstår sedan är att boka resan, ordna nytt pass och tigga till mig kattvakt i två veckor. Mammas grannar kunde eventuellt passa hennes katter och i bästa (eller värsta) fall kan de även se efter mina om jag tar hem dem till mamma. Det är bättre än att de får åka till kattpensionat men självklart skulle jag önska att de fick stanna hemma och slippa umgås med två främmande katter.

Just nu känns det dock inte som att katternas tillsyn får bli ett alltför stort hinder för jag, och särskilt mamma, behöver få komma iväg på semester. Jag har inte varit utomlands på tre år och mamma inte sedan mitten av 90-talet när vi var i Danmark över en helg. Det är liksom på tiden att hon får komma bort lite. Så som sagt, det är bara några detaljer som måste lösas innan vi ålker.

Fantasikrav vs. skambud

Som många av mina läsare säkert är medvetna om vid det här laget är jag utbildad förskollärare sedan snart fem år även om jag arbetat inom barnomsorgen i mer än tio år och inte har några planer på att rikta in mig på en annan yrkesbana. Däremot tycker jag som de flesta av mina kollegor, att det är dags att vi ser någon slags uppskattning för allt vi gör i våra lönekuvert.

De senaste fem åren (längre tillbaka än så kan jag inte personligen uttala mig om) har löneutveckling varit skrämmande långsam och med tanke på den redan usla ingångslön de flesta kommuner redan erbjuder lärare så är det inte så konstigt att Sverige har en av de lägst avlönade lärarkårer i Europa. Jag tror knappast att vi gör ett sämre jobb än våra kollegor i andra länder.

Snarare är nog vårt problem att vi har jävligt tandlösa fackförbund och när de väl kommer med ett kraftfull lönekrav så kräver de fantasisummor på 10 000 kronor i löneökning. Jag skulle inte tacka nej till en sådan ökning över ett par års tid, men nu får vi väl ändå ta och vara lite realistiska. Ja, vi förtjänar högre löner för allt vi gör men det verkar ändå mer logiskt att börja smått.

Kanske inte så smått som SKL erbjöd visserligen, med ett femårigt avtal där vi första året skulle få en ökning på 4%, andra året 2,4% och sedan ingen ökning alls de kvarvarande tre åren. I kategorin skambud tar detta första pris trots att SKL själva ansåg att det var fruktansvärt generöst, ja, jag hörde till och med att de påstått att det var ett av de mest generösa på hela arbetsmarknaden.

Men tydligen insåg de att budet kanske var lite väl lågt och kom istället med ett erbjudande om ett ettårigt avtal med en löneökning på 2,6% vilket även det fick avslag. Nu är vi tillbaka till kravet på 10 000 kronor i löneökning, utan något nytt erbjudande från SKL och med halva lärarlåren i uppror över den eventuella strejken och exakt vad den kommer innebära för höstterminen.

I veckan läste jag ett kommentarsfält på Aftonbladet där flera lärare uttalat sig; grundskollärare som oroade sig för sina elever, fritidspedagoger som påstod att endast de skulle tas ut i strejk så att lärarna inte skulle förlora inkomst (paranoit eller bara bittert?) och förskollärare som klagade på att vi minsann inte omfattas av lönekravet utan det gäller bara lärare i skolan.

Kanske är det för att jag har en relativt ny utbildning som jag inte tror på klagovisorna om att det ska göras skillnad mellan de olika kategorierna av lärare, vare sig man jobbar i skola, förskola eller på fritids. Men så fick vi det också inbankat i skallen under utbildningen att oavsett inriktning så skulle vi alla bli lärare. Det sa de dag ett och det sa de varje dag efter det.

Men det var då och nu är nu, och just nu går vi alla och väntar på vad nästa sanslösa utveckling i denna följetong ska bli. Fantasikravet på 10 000 kronor lär inte försvinna och SKL lär väl fortsätta komma med sina skambud. Så kanske blir det strejk trots allt och som vanligt är det barnen och eleverna som hamnar i kläm. Men så är väl vi verksamma lärare de enda som bryr oss om dem.

Lite fler teckningar

Hector och Andromach från filmen Troy

Ron och Hermione från filmen Harry Potter and the Deathly Hallows part 2

Johnny och Baby från filmen Dirty Dancing

Damon och Elena från TV-serien The Vampire Diaries

Hardison och Parker från TV-serien Leverage

Jägaren och Snövit från filmen Snow White and the Huntsman

Pratkvarnen

I dag blev jag intervjuad per telefon och insåg att jag inte bara pratar, jag pratar mycket. Den där blygheten jag drogs med under min uppväxt är i stort sett borta även om jag fortfarande i vissa sociala sammanhang kan hålla mig lite i bakgrunden. Jag observerar hellre än deltar, i alla fall till en början. Men i slutändan så hoppar jag in i samtalet med fötterna först och tusen samtalsämnen.

I dag handlade det om min blogg. Jag blev kontaktad innan sommaren om detta och idag blev det av så här efter semestern. Om det blev sagt något vettigt vet jag inte, det är problemet med att vara en pratkvarn, efteråt har jag sällan mer än en vag aning om vad jag kan ha sagt som faktiskt var värdefullt att veta. Jag misstänker att jag i slutändan oftast pratar en massa innehållslöst strunt.

Bakgrunden till intervjun är att jag har MS och att jag bloggar, även om jag inte skriver en MS-blogg. Den här bloggen handlar trots allt mer om mig och mitt liv än den här enda aspekten av mig som heter MS. Sedan att jag skriver om min sjukdom emellanåt känns bara naturligt, precis som det är naturligt att skriva om jobbet, fritiden och shopping (även om jag i första inlägget svor att aldrig göra det).

Lite fanart

Indiana Jones och Marion Ravenwood

Under semestern har jag efter ett flera år långt uppehåll, börjat rita igen. Senast i raden är en av mina favoritscener från den första Indiana Jones filmen Raiders of the Lost Ark som jag såg för ett tag sedan. Jag blev rätt nöjd med resultatet och efter uppskattningsvis sex timmars arbete kände jag att jag ville dela med mig. Jag fortsätter rita så det kommer nog dyka upp flera sådana här bilder.