Fantasikrav vs. skambud

Som många av mina läsare säkert är medvetna om vid det här laget är jag utbildad förskollärare sedan snart fem år även om jag arbetat inom barnomsorgen i mer än tio år och inte har några planer på att rikta in mig på en annan yrkesbana. Däremot tycker jag som de flesta av mina kollegor, att det är dags att vi ser någon slags uppskattning för allt vi gör i våra lönekuvert.

De senaste fem åren (längre tillbaka än så kan jag inte personligen uttala mig om) har löneutveckling varit skrämmande långsam och med tanke på den redan usla ingångslön de flesta kommuner redan erbjuder lärare så är det inte så konstigt att Sverige har en av de lägst avlönade lärarkårer i Europa. Jag tror knappast att vi gör ett sämre jobb än våra kollegor i andra länder.

Snarare är nog vårt problem att vi har jävligt tandlösa fackförbund och när de väl kommer med ett kraftfull lönekrav så kräver de fantasisummor på 10 000 kronor i löneökning. Jag skulle inte tacka nej till en sådan ökning över ett par års tid, men nu får vi väl ändå ta och vara lite realistiska. Ja, vi förtjänar högre löner för allt vi gör men det verkar ändå mer logiskt att börja smått.

Kanske inte så smått som SKL erbjöd visserligen, med ett femårigt avtal där vi första året skulle få en ökning på 4%, andra året 2,4% och sedan ingen ökning alls de kvarvarande tre åren. I kategorin skambud tar detta första pris trots att SKL själva ansåg att det var fruktansvärt generöst, ja, jag hörde till och med att de påstått att det var ett av de mest generösa på hela arbetsmarknaden.

Men tydligen insåg de att budet kanske var lite väl lågt och kom istället med ett erbjudande om ett ettårigt avtal med en löneökning på 2,6% vilket även det fick avslag. Nu är vi tillbaka till kravet på 10 000 kronor i löneökning, utan något nytt erbjudande från SKL och med halva lärarlåren i uppror över den eventuella strejken och exakt vad den kommer innebära för höstterminen.

I veckan läste jag ett kommentarsfält på Aftonbladet där flera lärare uttalat sig; grundskollärare som oroade sig för sina elever, fritidspedagoger som påstod att endast de skulle tas ut i strejk så att lärarna inte skulle förlora inkomst (paranoit eller bara bittert?) och förskollärare som klagade på att vi minsann inte omfattas av lönekravet utan det gäller bara lärare i skolan.

Kanske är det för att jag har en relativt ny utbildning som jag inte tror på klagovisorna om att det ska göras skillnad mellan de olika kategorierna av lärare, vare sig man jobbar i skola, förskola eller på fritids. Men så fick vi det också inbankat i skallen under utbildningen att oavsett inriktning så skulle vi alla bli lärare. Det sa de dag ett och det sa de varje dag efter det.

Men det var då och nu är nu, och just nu går vi alla och väntar på vad nästa sanslösa utveckling i denna följetong ska bli. Fantasikravet på 10 000 kronor lär inte försvinna och SKL lär väl fortsätta komma med sina skambud. Så kanske blir det strejk trots allt och som vanligt är det barnen och eleverna som hamnar i kläm. Men så är väl vi verksamma lärare de enda som bryr oss om dem.