För några år sedan, långt innan jag börjat blogga, var jag med på en sida där man kunde publicera diverse literära alster, allt från difter och noveller till debattartiklar och dagboksinlägg. Jag minns att jag skrev en artikel om bristen på självbevarelsedrift bland unga, de där som går med främmande människor hem eller som släpper in främmande människor i sitt eget hem.
Jag vet att jag redan då undrade hur blåögt naiv någon faktiskt kunde vara, hur dessa unga flickor (och pojkar) inte hör den inre rösten varna dem när en chatt-kompis visar sig vara en femtioårig person som dessutom vill bjuda hem dem på en kopp kaffe och lite oskyldigt småprat. Är det inga varningssignaler som går av i deras huvuden och som talar om att det här inte är en bra idé?
Sedan har vi personer, oftast äldre, som drabbas av rån. Det går väl inte en vecka utan att vi får höra talas om i media och ryktesvägen om hur ännu en gammal dam blivit bestulen av någon som frågat om vägen eller som blivit lurad på tusentals kronor av någon som de släppt in i sitt hem. Nu senast i raden hörde jag historien om de "falska barnbarnen" på Ekots hemsida.
Det här är alltså två män som kontaktat ett flertal äldre kvinnor och om jag förstått det rätt, utgett sig för att vara deras barnbarn för att på så sätt lura till sig närmare en miljon kronor. Tydligen var det ingen av dessa gamla damer som undrade var detta mystiska barnbarn kom ifrån och uppenbarligen helt sonika lämnade över allt från kontanter till smycken till bedragarna.
Återigen undrar jag varför ingen av dem hörde varningsklockorna ljuda och återigen undrar jag om vi inte borde vara lite mer försiktiga, lite mer paranoida under vissa omständigheter. Kanske inte lika nojjig som min mamma som ständigt oroar sig för min handväska men helt klart lika nojjig som jag själv är som aldrig släpper väskan ur sikte när jag går i affärer eller på stan.
Hemma har jag handväskan stående på hallbordet precis innanför ytterdörren precis som man ofta läser att de gamla damerna har som släpper in vilt främmande människor i sitt hem och sedan lämnar dem ensamma i hallen med plånboken full av kontanter. Nu skulle visserligen en tjuv i jakt på kontanter bli besviken på min väska, men inte fan lämnar jag någon dörrknackare ensam för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar