Etikettsbrott

Förra helgen var jag middag hos min systers svärföräldrar tillsammans med min syster, svåger och mamma. Några dagar senare ringde min mamma och berättade att on skickat ett tackkort till våra värdar i båda våra namn så jag behövde inte tänka på att ringa och tacka. Sanningen att säga var det inget jag ens hade tänkt på, jag hade ju tackat för maten och sällskapet när jag gick hem.

Men mammas samtal fick mig att börja undra om det fortfarande förväntas att man ska tacka för sådana här tillfällen i efterhand, är det meningen att man ska ringa eller skicka ett kort? I min mening känns det gammalt och förlegat, något man kanske gjorde för femtio år sedan men knappast idag. Eller så har jag fel och det finns en anledning til att etikettböcker fortfarande säljer.

När jag går ut och äter med mina kollegor eller vi ordnar en fest tillsammans brukar vi inte dagen efter ringa till varandra för att tacka för kvällens tillställning, på sin höjd brukar vi ta upp det på jobbet när vi ses nästa gång, prata om hur roligt vi hade det och låta det vara bra så. Men kanske har vi gjort fel i alla år och det är meningen att vi ska skicka ett tackkort till vår värdinna.

I går kväll när jag kom på att jag skulle skriva det här inlägget, kom jag på mig själv med att tänka att om ett par årtionden kommer ingen skicka ett tackkort och herregud, vad skönt det kommer bli. Som jag redan skrivit, det känns gammalt och omständigt, en sådan där onödig social konvention som vi borde lagt på hyllan för länge sedan. Låt det ligga där och samla damm från och med nu.