Kulturkrockar

När jag först började jobba på min nuvarande arbetsplats för lite mer än fem år sedan berättade mina kollegor att en av papporna där inte hälsade på kvinnor genom att ta dem i handen. Några månader senare föll det sig så att jag var och kollade på en lägenhet som tillhörde just den här familjen och vid det laget visste jag med mig att endast skaka hand med mamman i familjen när vi hälsade.

Min bror och mamma var med mig den dagen för att kolla på lägenheten med mig. Pappan i familjen hälsade på min bror med ett handslag men när min mamma höll fram handen avböjde han artigt och vi steg in i lägenheten för att se oss omkring. Efteråt hade min mamma synpunkter på att mannen inte tagit henne i hand och jag blev rätt förvånad att hon reagerade så starkt på denna händelse.

Hon tyckte det var oartigt och förolämpande medan det för mig var mer en fråga om att respektera mannens traditioner och tro. Anledningen till varför jag skriver om detta fem år efter att det inträffade, beror på att jag i dagens lokaltidning läste om en liknande händelse som fick långt mer allvarliga påföljder än en smått irriterad medelålders kvinna som tyckte att man tar seden dit man kommer.

Artikeln i dagens tidning handlar om en man som fått en praktikplats och kom till sin nya arbetsplats för att se lokalerna och hälsa på sina blivande kollegor. Väl där avböjde han att ta den kvinnliga arbetsledaren i hand med hänvisningen at det var emot hans religion. Arbetsledaren meddelade honom då att ett villkor för att få jobbet var att kunna skaka hand med alla besökare oavsett kön.

Mannen kopplade in Diskrimineringsombudsmannen men innan en anmälan hann upprättas betalade kommunen ut ett skadestånd och arbetsledaren fick en skriftlig varning eftersom hon  felaktigt meddelat mannen att han endast kunde få praktikplatsen om han uppfyllde vissa villkor. I slutändan blev två personer kränkta och ingen verkar ha blivit så mycket klokare inför framtida händelser.

Kommunens förvaltningschef menar att det var en självklarhet att betala ut skadeståndet och att utfärda den skriftliga varning medan Kommunals förre lokalordförande som var inblandad i fallet, anser att det är en svår fråga men att ingen varning skulle ha skrivits. Meningar går isär och både kommunen och fackets lokala avdelning verkar tycka att de har valt rätt sida, som om det vore så enkelt.

Samtidigt menar Eva Nikell på DO att det inte finns tvång på att skaka hand med andra människor och att det inte kan anses diskriminerande om en person av motsatt kön inte skakar hand med en annan. Arbetsgivaren ska främja lika rättigheter och jämställdhet men "hur man hälsar har ju mer en symbolisk innebörd" och påverkar på inget sätt verksamheten eller hur man i övrigt bemöter andra människor.

Just detta är själva kärnan av vad jag vill få fram med det här inlägget. För min del och säkert många med mig, spelar det ingen roll om jag hälsar på en person genom att skaka hand med dem eller genom att enbart nicka en hälsning till dem eller bara säga hej. Det är ju faktiskt inte själva utförandet som är viktigt utan att man faktiskt hälsar på varandra och beter sig på ett trevligt sätt mot varandra.

Inom många kulturer och särskilt den västerländska, är det inrotat i oss att man hälsar på nya människor genom att skaka hand med dem. Det är en självklarhet för många av oss vare sig vi är födda i Sverige, Frankrike eller Libanon. Men för alla är det inte lika självklart och jag för min del tänker inte tvinga någon att skaka hand med mig när jag lika gärna kan avstå och istället tala artigt med personen.

Jag tror att vi ibland lägger alltför stor vikt på saker som egentligen är rätt så ovidkommande när det borde vara viktigare att två personer kan mötas på ett trevligt sätt, tala med varandra och hitta någon slags gemensam grund att stå på. Sedan spelar det ingen roll hur vana vi är vid att skaka hand, hålla upp dörren för varandra eller kramas när vi skiljs åt. Respekt är viktigare än löjliga symboliska handlingar.