Sverige är vårt land

Allt jag läser handlar om Husby, upploppen, kravallerna, hopplösheten i förorterna, polisövervåld, attackerna mot brandmännen, stenkastningen. Jag läser om ursäketerna, anklagelserna, predikningarna, lösningarna och vems fel det är. I slutändan. När allt är sagt och gjort och invånarna i Husby, de där vanliga människorna som inte kastar sten, är kvar med uppgiften att börja om från början.

Bygga nytt, bygga upp, sanera, ut med det gamla och in med det nya. Eller så kanske det aldrig kommer bli någon ändring, kanske kommer vi bara få se ett uppehåll i oroligheterna, kanske är det här bara början på vad jag hört kallas ett inbördeskrig. Eller så är det bara en liten grupp unga människor som i desperation och vanmakt gått över gränsen och startat något de inte vet hur de ska avsluta.

Jag undrar vad som kommer att ske när den sista stenen är kastad, den sista unga människan arresterad, den sista bilen satt i brand och den sista polisen har kallat en medmänniska för apa och neger? Eller så kanske det inte finns något slut, kanske är det här den nya världsordningen, ett nytt Sverige som ingen av oss känner igen och som ingen av oss kunnat tro vi skulle få uppleva i vår livstid.

Alla vi som är födda i detta land och som kan spåra våra förfäder många generationer tillbaka i tiden, alla vi som talar arabiska och bosniska hemma och som fortfarande har kusiner och morföräldrar i ett annat land, alla vi som levt och drömt och byggt och hoppats i detta land - är det här slutet på vår dröm och vårt hopp för framtiden? Är det här det Sverige där vi från och med nu kommer leva?

Eller kommer orsakerna bakom oroligheterna att förklaras, kommer de här ungdomarna få göra sig hörda med sina röster istället för en sten kastad mot en polis som försöker hålla allmänheten i säkerhet? Kommer problemen att bli tagna på allvar och kommer våra politiker att faktiskt hitta en lösning tillsammans med de människor som varje dag lever i utanförskap och utsatthet?

Bara tiden kommer att utvisa hur slutet kommer att se ut, vilken värld vi alla kommer att vakna upp till imorgon, eller nästa vecka, eller ett år från nu. Min önskan och mitt hopp är att efter mörkret kommer ljuset. Jag hoppas få se ett Sverige, inte sönderslitet av hat och maktlöshet och frustration, utan ett land där vi alla, oavsett bakgrund och ursprung, kan leva tillsammans och hysa respekt för våra medmänniskor.

Jag vet att det nog är många som skulle vilja kalla mig naiv, peka på problemen som om jag inte själv kan se dem. För jag kan se dem, jag vet att de finns jag vet vilka de är. Jag förstår i så stor grad jag kan, hur det känns när ens nya hemland inte tar emot en. Jag förstår hur man kan tycka att man inte längre känner igen det Sverige man växte upp i som barn. Jag förstår för jag kan ta ett steg åt sidan.

Jag älskar Sverige, det är här jag har mitt ursprung, det är här som min släkt har levt i generationer och jag är stolt över att kalla mig själv svensk och vill inte se detta vackra land förfalla och bli något fulare och hårdare än det Sverige jag växte upp i. Jag är också stolt över det nya Sverige som jag lever i, där människor från många olika kulturer och länder lever tillsammans och strävar framåt.

För i slutändan är det just det som allting handlar om, att utvecklas och fortsätta framåt, att omfamna allt det nya och allt det gamla och göra det till något bra och vackert och underbart så att framtida generationer kan säga att det var så här Sverige kom att bli den nation det är just i den stunden. Ett land som vi alla kan kalla vårt hem, som vi känner stolhet över och som omfamnar oss alla.