Lätt packning är för veklingar!

Nu har jag packat allting jag behöver ta med mig imorgon när jag ska åka ner till Göteborg. Bagen är fullproppad med kläder och jag har tagit fram kläder att ha på mig när jag kommer ner, samt stoppat ner allt jag behöver i necessären så att det bara är att borsta håret och tänderna imorgon och sedan packa ner den i väskan också. Vetefan hur allting ska få plats men på något sätt ska det väl gå - om jag bara kan låna en handduk.

Just nu så skulle medtagandet av en handduk totalt förstöra min packning. Det finns helt enkelt ingen mer plats förutom en liten bit högst upp där necessären och en bok ska få ligga. Dessutom har jag packat med en omgång bromsmedicin så på lördag kommer brorsan och Kaj få höra lite kreativt svärande från min sida eftersom det då är dags att ta en injektion i låret och jag HATAR verkligen att ta i låret för det gör så jävla ont.

Dessutom ska jag ha med migmin vakenhetsreglerande medicin, mp3-spealren, batterier till den, mobiltelefonen och mobilladdaren. Handväskan ska med också får jag se om jag ska ta både gympadojorna och de svarta stövlarna - eftersom jag inte vet vad vi ska göra men stövlarna är snyggare att ha om vi ska gå ut, och gympadojorna är bekvämare att ha på sig om vi till exempel ska ta en sväng i Nordstan och shoppa lite.

Dessutom så ska vi ju tydligen iväg och titta på mororcyklar i Västra Frölunda - och vad ska jag ha för jacka? Och är det kallt nere i Göteborg så jag måste ta med mössa och vatar eller kan jag lämna dem hemma? Och ska jag ta med mig två böcker om jag skulle hinna läsa klart den första? Och jag kom väl ihåg att ta med mig Alvedon så att jag inte får frossa av bromsen på lördag kväll? Och ska jag kanske ta med en handduk i alla fall?

Nä, nu orkar jag inte med alla de här frågorna något mer. Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon är det fredag och fy fan vad skönt! Har utvecklingssamtal med en förälder på eftermiddagen, mitt sista för i vår. Sedan får jag se hur det blir med avslutningssamtalen för de två av mina ansvarsbarn som kommer börja i förskoleklass till hösten. Herregud! Nu börjar det kännas i hjärtetrakten att de snart kommer sluta hos oss.

Sista-minuten resa

Jag älskar sista-minuten planering! Sista-minuten planering innebär att jag vet exakt (ja, nästan) hur jag kommer må de närmaste dagarna och alltså vad jag kommer orka med. Jag som alltid har velat planera allt långt i förväg har nu blivit mer spontan så när jag får ett erbjudande om en skoj helg och jag känner att jag mår bra och kommer orka, då hoppar jag genast på den idén för vad har jag att förlora liksom.

Förr hade jag nog tänkt att det där kan jag ju göra en annan gång, det behöver inte göras nu. Men numera så vet jag att när erbjudandet kommer nästa gång så kanske jag inte kommer orka. Så nu ska jag till Göteborg i helgen, vilket bestämdes för ungefär en kvart sedan när jag pratade i telefon med min bror. Han ska stanna där nere denna helgen istället för att komma hem och frågade vad jag skulle göra denna helgen.

Men jag hade ju ingenting planerat så då blev jag inbjuden att bo med honom och hans vecko-rumskompis Kaj. Så imorgon eftermiddag bär det iväg med tåget till den stora staden för en helg av... ja, det vetetusan men det ger sig väl. Har lämnat ett meddelande på Tez mobil i alla fall, om att vi kanske kan träffas en stund i helgen. Men sova gör jag hemma hos Kaj för Tez's tältsäng orkar jag verkligen inte med när jag kan få en riktig säng.

På vår balkong

Nu njuter vi av våren här hemma, jag och katterna. Idag var vi ute på balkongen en stund för att njuta av solen, även om solen inte riktigt nått fram till min balkong riktigt än. Men den lär komma under den närmaste timman. Då går vi ut igen. Nu när vi var ute tog jag med mig en filt och lite godis till katterna. Jag köpte det sist jag var i affären, något slags köttgodis Lickin's från Purina och Cat-Stick mini från Vitakraft.

Nu kan man säkert tycka vad man vill om näringsvärdet i sådant här godis, men det ska jag säga att det skiter jag heligt i och jag vill inte höra några kommentarer (du vet vem du är). Det finns en anledning till varför det heter godis, det är något man unnar sig, och även en katt ska väl få unna sig ibland. När jag bjuder mina katter på något gott får de godis, eller räkor, tonfisk eller kanske en liten bit kokt torsk som de älskar.

Fast just med godis så är det bara Bast som vill ha det. Knasen vände bokstavligt talat i dörren och sprang in när jag la lite godis framför honom och Chai puttade runt sitt med nosen och slickade på det. De kycklingformade små mumsbitarna Lickin's är det bara Bast som äter. Chai försökte sig även på en Cat-Stcik men slickade mest på den innan det blev Basts tur att försöka och hon mumsade i sig den på mindre än två minuter.

Hon såg väldigt nöjd ut när hon hade glufsat i sig den den kalkon- och lammsmakande godsaken. Jag filmade henne med kameran medan hon åt, men tyvärr så funkade det inte riktigt som det skulle när jag lade över filmen på datorn. Klippet finns där men skärmen är helt svart. Däremot så kom jag på att jag kan spela in med ljud så man hör hennes knaprande. Tråkigt att det inte blev något, men bilder tog jag i alla fall.

Chai var mer intresserad av att gå runt och titta och lyssna på allt. Det måste vara spännande för dem att bo här. Det är alltid en massa människor i rörelse nere på gården och bilarna susar förbi nere på vägen. Så var det sannerligen inte där vi bodde sist. Där fanns det knappt några barn som lekte ute på gården eller mellan husen, och någon trafik att tala om var det inte heller - om man nu inte räknar tågtrafiken som gick förbi utanför sovrumsfönstret men det var kanske en gång i timman.

Bara en dag till

Just nu ber jag om en dag till, bara en dag till, sedan kan jag bli sjuk allt vad jag vill. Jag har hostat i två - eller är det tre? - veckor nu, under den sista veckan har det eskalerat till djupa rossliga hostningar och de senaste dagarna har jag även haft en allmän sjukdomskänsla. Lite ont i halsen, smått snuvig, tung i huvudet och kroppen. Men jag har ingen lust att vara förkyld just nu, och verkligen ingen tid.

Om ni bara visste...

Så nu tänker jag berätta en sak, en sak om hur jag är en sådan där samhällsparasit, en belastning för alla stackars skattebetalare. Om man bortser från att jag är sjukskriven på 25% så har jag ju även en del mediciner. Nu senast när jag var och hämtade ut dempå Apoteket fick jag även med en följesedel i min stora bruna kartong med alla medicinerna listade och deras egentliga kostnad, en kostnad som jag inte behöver betala.

Tack vare att vi har ett sådant fantastiskt skyddsnät här i Sverige, så fnns det ju något som kallas för högkostnadsskydd då man köper receptbelagd medicin. Detta betyder att jag betalar 1800:- för mina mediciner och allting därutöver täcks av detta högkostnadsskydd tills det gått ett år sedan jag kom upp i 1800:- och jag får börja på en ny period - och tro mig, med mina mediciner är det inga problem att komma upp i den summan.

Jag har aldrig tidigare fått med en följdesedel så jag har inte vetat exakt vad mina mediciner kostat, bara att de är jäkligt dyra. Men nu har jag det svart på vitt. Min bromsmedicin för tre månader kostar 26.556:-, alltså 8.852:- per månad. Sedan har jag värktabletter mot biverkningar (har fått Panodil istället för Alvedon nu) vilket går på en struntsumma av 50 spänn för 100 tabletter som räcker i tre till fyra månader.

Tre sådana här paket hämtar jag ut var tredje månad

Nu har jag ju även fått medicin som ska hjälpa mig få bukt på den här övermäktiga tröttheten och en ask med 30 tabletter som ska räcka i en månad, går på 744 kronor och 50 öre. Hela kalaset gick alltså på 27.350:- varav jag inte betalade en krona eftersom jag redan kommit upp i högkostnadssumman vid mitt senaste uttag av bromsmedicin i januari och nu behöver jag inte betala något receptbelagt förrän i januari nästa år.

Ni kan ju tänka er vad det måste svida för vissa att veta hur bra vi har det, vi som är sjuka. Här får vi dyra mediciner helt gratis och dessutom går vissa av oss hemma och dräller och har det gott, vissa hela dagarna och andra delar av dagen. Ja, fy för oss sjuka som vill ha ett drägligt liv men inte har råd att punga ut med 10.000:- i månaden (i snitt). Stryk ska vi ha, jagade ska vi bli, slås med batonger och piskas på ryggen.

Nåja, det får man väl hoppas att det är få som tycker. Personligen så tycker jag nog att vi som är sjuka har tillräckligt att tänka på än att vi på något sätt skulle ligga samhället till last. Tänk bara vad mycket vi får gå igenom varje dag. Min mamma har haft reumatism så länge jag kan minnas och det blir bara värre och värre. Sedan ett par år tillbaka tar hon dagligen 24 stycker tabletter - och det är bara om hon inte behöver ta extra värktabletter.

Själv injicerar jag varannan dag med bromsmedicin. Varje sådan där karton på bilden här ovanför innehåller femton mindre kartonger och varje kartong innehåller ett litet kit med en spruta innehållande spädningsvätska, en liten flaska pulver, en kanyl med adapter (för att skruva ihop hela kitet), samt spritkompresser. Det tar ungefär två minuter att skruva ihop hela kitet till en fungerande spruta.

Sedan tar jag min älskade och trogna autoinjektor i blått och orange, laddar sprutan i den och hittar ett lämpligt ställe att tvätta av och injicera. Räknar långsamt till tio och drar sedan ut nålen, tvättar av med kompress och klipper nålen av sprutan så att ingen ska skada sig på den - och sedan är jag klar att fortsätta leva mitt liv i 48 timmar till.

Man är inte vad man brukade vara

Fan, det är verkligen ingen kraft kvar i mig dessa dagar. Jag började putsa fönstren, glad i hågen och full av energi. Tog ner gardinerna i alla rum och började i sovrummet med själva fönsterputsningen. Fönstren ser för jävliga ut så här efter vintern och dessutom bor jag precis bredvid en rätt så tungt trafikerad väg så fönstren som ligger ut mot vägen är smutsgrå och de övriga är dammiga de också men inte lika illa.

Men i alla fall, börjar med att tvätta av utsidan av det första fönstret. Fick ta tre gånger innan jag kände mig någorlunda säker på att den värsta smutsen var borta. Sedan sprejade jag med fönsterputs och skrapade av med gummiskrapan två gånger. Sedan dela på fönstret och ta mellan, stänga fönstret och ta på insidan - också vidare till nästa fönster som är ännu större och göra om samma procedur igen med det fönstret.

Två fönster avklarade i sovrummet och jag tar med mig alla putsgrejerna för att gå ut till köket och fortsätta med fönstren där. Benen och armarna känns som gummi och huvudet är alldeles tungt. Så här brukade jag känna mig efter att jag storstädat hela lägenheten från tak till golv, bokstavligt talat torkat av varenda tak- och golvlist, putsat fönster, städat i garderoberna och klädkammaren och vartenda köksskåp.

Nu var allt som krävdes två smutsiga fönster och att ta ner gardinerna i tre rum. Skulle nog ha sparat putsandet till helgen i alla fall, så som jag hade tänkt. Men förhoppningsvis så stoppade jag mig själv i tid istället för att ta fönstren i köket och vardagsrummet också. Så nu kommer jag förhoppningsvis inte vara som en levande död imorgon. Nej, usch, sånt har jag inte tid med. Ska ju till Mulle med fem-åringarna, ta mig tusan.

Imorgon blir det gummistövlar och galonbyxor för hela slanten. Ja, på barnen då. Jag ska visserligen ha gummistövlar på mig men äger inga galonisar, däremot ett par överdragsbyxor inköpta av arbetsgivaren. Har även en fin röd jacka med kommunens namn i grått på ryggen, men trots att jag verkar gått ner i vikt så vill dragkedjan inte gå igen utan krångel. Verkar som att kilona flyttat ner runt magen och lagt sig!

Det är ju för jävligt egentligen. Helt plötsligt märker jag att brösten krymper, och hakan blir mindre och kanske har det försvunnit lite från armarna också - och sedan upptäcker jag att de inte alls försvinner utan iställer miggrerar ner till magtrakten! Hur oförskämt är det då? Och de där kilona som jag har gått ner, var satt de någonstans? Nä, usch, jag orkar inte ens tänka på det och den där röda jackan får väl vänta.

Sätt färg på tillvaron

Just nu känns min blogg lite tråkig tycker jag. Det är bara en massa texy och inga skojiga bilder. Eller jo, en del bilder har det ju blivit men det är kanske vart tionde inlägg eller så och kunde definitivt vara fler. Fast i ärlighetens namn har jag inte så mycket bilder eftersom jag har en sådan skräpig kamera. Vill köpa en ny av nyare modell. Den jag har är inte mer än två år gammal men det är en äldre klumpigare modell.

Det här är den kamera jag har nu, en HP Photosmart M425, och den är rent ut sagt skit. Inte bara är den tung och klumpig, bildkvaliteten är inget vidare heller. Den fungerar utmärkt i dagsljus men i vilket annat ljus som helst är den skit, vilka inställningar man än använder. Den har inspelningsfunktion så man kan ta filmsnuttar men filmen blir grynig och till och med sämre på kvällen än bilderna blir.

Jag skulle vilja ha något mindre och mer slimmat så därför kollar jag nu på Sibas hemsida om de har något som faller mig i smaken. Tyvärr så vet jag inte så fruktansvärt mycket om just kameror så vid inköp ska min bror få följa med och tala om vad han tycker. Det jag vet är att den inte får kosta skjortan och att den ska vara i någon kul färg. Silver är visserligen snyggt, men det slår inte en som är mörkt blodröd.

En Nikon L20 kostar nästan 1400:- så det är inte säkert att det blir en sådan, men jag gillar verkligen färgen. Sedan är det möjligt att den är lika tung som den jag redan har och jag vill helst ha en mindre och tunnare. Funderar på om en Canon PowerShot A470 är mer min grej. Inte så dyr, finns i silver/blått och silver/rött och ser rätt så trevlig ut. Fast det är så klart svårt att bedöma enbart utifrån en bild så här.

Nästa helg får det bli en tripp ut till Överby så att jag kan titta in på Siba och se vad mer de har i sortimentet. Det finns säkert andra butiker att gå till också som säljer hemelektronik, men jag tror jag håller mig det den jag känner till. Skulle ju kunna gå till ElGiganten och jämföra priser och så men jag totalvägrar att gå in och köpa något där. Jag kan gå in om jag är med någon annan som ska dit men inte annars.