Nattugglan som flög sin kos

I min familj har jag alltid varit nattugglan, en vana som började i tioårsåldern då jag började sträckläsa kapitelböcker och "skulle bara" så fort mamma sa åt mig att släcka lampan. När jag kom upp i tonåren blev mitt nattuggleri etter värre och jag insåg rätt snart att min dygnsrytm var inställd på att vara en nattmänniska och morgnar avskydde jag.

Det där fortsatte långt förbi tonåren, jag kunde utan problem stanna uppe till tre på morgonen och sedan sova som en stock fram till ett på eftermiddagen, det fanns till och med de gånger jag var vaken till sex, sju på morgonen av ingen annan anledning än att jag inte blev trött förrän då och sedan upprepades mönstret natten därpå.

Ungefär ett år efter att jag fått min MS-diagnos fick jag fatigue som ett bestående problem, jag gick upp på morgonen, jag jobbade, jag kom hem och sov några timmar och sedan var jag vaken till sent på kvällen. Inte för att jag sovit mitt på dagen utan helt enkelt för att det var så min kropp var van att göra och den där extra tuppluren spelade mindre roll.

Så för inte ens ett år sedan föll jag plötsligt och mystiskt in i vad som antagligen kan anses vara en helt normal dygnsrytm, jag vaknar relativt pigg på morgonen (allt är relativt med MS), jag jobbar, jag tar min tupplur vid hemkomst och jag blir trött redan vid nio-tiden på kvällen även om jag oftast  brukar vänta ett par timmar med att gå och lägga mig.

Efter att ha kunnat sova tolv timmar i sträck bara för att, sover jag nu i åtta, nio timmar och sedan är jag uppe och pigg vare sig klockan är sex eller nio på morgonen. Det kan fortfarande vara lite trögt att komma ur sängen ibland för hur klarvaken jag än är så är det riktigt skönt att ligga och gotta sig under det varma täcket och gosa med katterna.

Allt detta betyder så klart inte att jag blivit en fulländad morgonmänniska, jag vill fortfarande helst ha det knäpptyst runt mig den första halvtimman efter att jag klivit upp och jag tänder så få lampor som möjligt. Men efter det är allt som vanligt, jag är pigg och vaken och redo att ta mig an dagen med studs i stegen och ett leende på läpparna...

Faktum är att jag fasar lite för den dagen jag går och lägger mig klockan nio, stiger upp klockan fem och småsjungande önskar alla en goood morgon och underbar dag! Morgonpigga människor har alltid irriterat mig, mestadels eftersom de envisas med att prata. Och tända lampor. Sånt där som man inte får göra alltför tidigt på morgonkvisten.

Oteknisk och smått paranoid

Nu på kvällen bestämde jag mig för att se en film och satte en skiva i DVD-spelaren. Ingenting hände dock, skärmen förblev svart trots att spelaren helt uppenbart var igång och fungerade som den ska. Jag trodde att felet möjligen låg hos en kabel eftersom den svarta skärmen flimrade när jag vickade på kabeln, och jag bestämde mig för att undersöka saken.

Efter att ha dragit fram ficklampan, bytt batterier i den, ryckt och dragit och tryckt till en massa kablar var skärmen fortfarande svart. Aha, tänkte jag och fick för mig att kolla om min Wii fungerade, så jag drog ut de tre småsladdarna (ni, vet, röd, gul och vit) och satte i de som hör till Wii-konsolen. Ja, alltså de som jag trodde hörde till Wii i alla fall.

Det visade sig att de var sladdarna till konsolen som suttit i hela tiden efter mitt träningspass i fredags. Inte så konstigt att DVD-spelaren inte fungerade. Som grädde på moset upptäckte jag även att jag glömt en spisplatta påslagen när jag var i köket och letade efter ficklampan så idag var verkligen inte en av mina mer briljanta dagar.

På ett sätt var det kanske tur att det krånglade med planen att se en film, annars hade nog spisplattan stått på i ytterligare några timmar, i värsta fall hela natten eftersom jag sällan är i köket på kvällarna. Nu kommer jag säkert vara jättenojig ett bra tag framöver, springa och kolla spisen stup i kvarten ända tills jag hittar något annat att oroa mig över.

Påskens under

Torsdag morgon vid frukost försökte jag förklara påskens under för ett av barnen på jobbet. Ja, alltså inte den kristna anledningen till varför vi firar påsk utan snarare slutresultatet - vara på förskolan fyra dagar, ledig fyra dagar, vara på förskolan fyra dagar och sedan ledig i två dagar. För det är väl ett under om något, all denna ledighet.

Både jag och min kollega blev smått förvånade ett par minuter senare när denna pojke som i vanliga fall har väldigt kort minne, återigen tog upp ämnet genom att säga att vi nu ska vara lediga fyra dagar, vara på förskolan fyra dagar och sedan ledig i två dagar innan allt blir som vanligt igen. Ja, sa vi, visst är det underbart och härligt!

Inte direkt vårväder

Det snöar och inte något mesigt lite vårnederbörd som aldrig hinner lägga sig utan ett rejält snöfall med stora tunga flingor. Min mamma ringde runt tolvtiden för att prata lite och nämnde då att det börjat snöa hemma hos henne bara någon mil bort. Visst såg det mörkt och dystert ut här men jag trodde absolut inte att det skulle börja snöa så här mycket,

Jag drog igång mitt träningsprogram (har äntligen varit duktig och tränat idag) men hann inte hålla på mer än några minuter innan jag sneglade ut genom fönstret och det vräkte ner snö. Sedan dess har det bara blivit värre, världen utanför mitt fönster är en vit, yrande vägg. Det känns inte alls särskilt roligt att se eländet och då älskar jag i vanliga fall snö.

Jag tror nog de allra flesta kan hålla med om att det här inte var ad vi räknat med av påskhelgen, vad de än har sagt i väderprognoserna. Det har ju varit sådant härligt vårväder i ett par veckor nu, kanske inte överdrivet varmt och helt klart mer blåsigt än nödvändigt, men solen har lyst från en klarblå himmel och det är ju så den tidiga våren ska vara.

En lat kossa

De senaste veckorna har jag varit extremt trött samtidigt som jag haft en massa på gång både på jobbet och på fritiden och de mesta tiden däremellan har gått till att sova. Tyvärr har det inneburit att jag lagt träningen lite på hyllan den sista veckan och nu känns det nästan lite betungande att dra igång den igen för allt jag vill göra är att sova.

Jag har i alla fall lagt om mitt träningsschema lite, jag tänker fortfarande träna fem dagar i veckan men har upptäckt att jag ofta måste hoppa över måndagsträningen eftersom mycket annat pågår de dagarna. Istället har jag bytt till tisdag men tror ni att jag tränade igår efter sex och en halv timma på jobbet och hemkomst på eftermiddagen? Nej, just det.

Så självklart tänkte jag ju att idag skulle bli min uppstartardag istället men just nu känns det föga lockande. Jag har jobbat fem timmar idag plus ett par timmar för lunch och egenplanering och just nu känner jag att jag måste få sova ett par timmar. Att träna hade självklart gjort mig piggare. I en timma eller två. MS-fatigue är allt ett jävla elände.

En liten, liten kaka

De senaste månaderna har jag gjort ett tappert försök att göra mig av med alla överflödiga kilon och det har väl gått relativt bra. Jag har inte gått ner så där jättemycket även om midjemåttet minskat med ungefär 10 centimeter och jag tycker själv att jag kan se en stor skillnad när jag står framför spegeln och spanar efter förändringar i min kropp.

De senaste veckorna har även andra börjat kommentera att det börjar synas. Min syster synade mig kritiskt en dag i förra veckan och förkunnade att nu börjar resultaten synas på magen och i ansiktet - också har brösten blivit mindre. Det där sista sa hon med ett flin för hon vet ju hur mycket jag inte vill att brösten försvinner trots viktnedgång.

Det bästa med min långsamma resa mot ett smalare liv är att jag inte går på någon läskig diet, jag har alltid varit mycket anti allt vad dieter heter och skulle antagligen bli galen om jag var tvungen att lägga om min kost totalt eller bara leva på Nutrilett eller vad fasiken det heter.  Istället äter jag som vanligt och har koll på intaget av sötsaker istället.

Detta inte sagt att sötsaker är helt ute ur mitt liv, jag kan unna mig en chokladbit emellanåt och är jag bjuden på fika så äter jag en bulle eller muffins. Som jag ser det är allting okej i måttliga mängder och det gäller även kakor och godis. Tyvärr betyder inte bristen på sötsaker i mitt liv att jag inte fortfarande kan bli vansinnigt sugen på en liten kaka.

Så är det just nu, jag vill verkligen ha en jäkla kaka, det är allting jag kan tänka på och hade jag haft några kakor hemma hade jag säkert tryckt i mig en. Eftersom jag inte har några försöker jag istället tänka bort suget men det går inget bra, tankarna har hamnat i en loop och jag börjar så smått känna mig som Kakmonstret. "Kaka! Kaka! Kaka!"

Trappar av

I fredags lyckades jag hålla igång elva timmar innan jag däckade, igår blev det åtta timmar och idag har jag varit vaken i tre timmar och känner redan hur det skriker i kroppen efter att få vila. Om jag nu skulle sova middag idag är det bättre att göra det nu än senare eftersom jag börjar jobba redan klockan sex imorgon bitti och vill ju vara pigg då.

Jag funderar på om lite mat och en kort promenad kommer göra mig piggare och säkert blir det så men som med allt annat som gör mig vaknare så brukar det vara en tillfällig respit innan jag är lika jäkla trött igen. Så det blir nog att vänta på att tvättmaskinen ska bli klar (dagens andra maskin) och sedan fall ner bland kuddar och täcken i ett par timmar.

Det där med att vara nyttig och städa orkar jag inte med den här helgen, inte efter två långa och intensiva flyttdagar. Men det gör inte så mycket, det viktigaste är i alla fall rent och snyggt och de där dammråttorna under sängen och i hörnen kan jag låtsas att jag inte ser. Det är rätt så bra att ha selektiv blindhet ibland.