En liten, liten kaka

De senaste månaderna har jag gjort ett tappert försök att göra mig av med alla överflödiga kilon och det har väl gått relativt bra. Jag har inte gått ner så där jättemycket även om midjemåttet minskat med ungefär 10 centimeter och jag tycker själv att jag kan se en stor skillnad när jag står framför spegeln och spanar efter förändringar i min kropp.

De senaste veckorna har även andra börjat kommentera att det börjar synas. Min syster synade mig kritiskt en dag i förra veckan och förkunnade att nu börjar resultaten synas på magen och i ansiktet - också har brösten blivit mindre. Det där sista sa hon med ett flin för hon vet ju hur mycket jag inte vill att brösten försvinner trots viktnedgång.

Det bästa med min långsamma resa mot ett smalare liv är att jag inte går på någon läskig diet, jag har alltid varit mycket anti allt vad dieter heter och skulle antagligen bli galen om jag var tvungen att lägga om min kost totalt eller bara leva på Nutrilett eller vad fasiken det heter.  Istället äter jag som vanligt och har koll på intaget av sötsaker istället.

Detta inte sagt att sötsaker är helt ute ur mitt liv, jag kan unna mig en chokladbit emellanåt och är jag bjuden på fika så äter jag en bulle eller muffins. Som jag ser det är allting okej i måttliga mängder och det gäller även kakor och godis. Tyvärr betyder inte bristen på sötsaker i mitt liv att jag inte fortfarande kan bli vansinnigt sugen på en liten kaka.

Så är det just nu, jag vill verkligen ha en jäkla kaka, det är allting jag kan tänka på och hade jag haft några kakor hemma hade jag säkert tryckt i mig en. Eftersom jag inte har några försöker jag istället tänka bort suget men det går inget bra, tankarna har hamnat i en loop och jag börjar så smått känna mig som Kakmonstret. "Kaka! Kaka! Kaka!"