Första steget mot anarki

Som jag förstått har det under ett par dagar pågått en diskussion om en kvinna som plankade på en spårvagn i Göteborg och sedan blev fasttagen av kontrollanterna ett par hållplatser senare. Som jag förstått det var det först när kontrollanterna klev ombord som kvinnan drog sitt kort vid automaten men den riktiga kontroversen kom när kontrollanterna konfronterade och fysiskt höll fast kvinnan.

Av de forumdiskussioner och kommentarer på diverse artiklar som jag läst, så verkar många vara upprörda över att kvinnan just blev fasthållen. Jag har sett ett klipp från händelsen som spelades in av en medresenär med mobilkamera och förutom det faktum att alla talar extremt grov göteborgska som river i mitt öra, så tycker jag nog det verkar som att kontrollanterna är rätt så lätta på handen.

Att kvinnan viftar och gapar kan ju knappast ha gjort deras arbete lättare, inte heller när andra resenärer (som mannen med mobilkameran) lägger sig i hur de utför sitt arbete - och visst fan har kontrollanterna rätt i slutändan. Man gör rätt för sig, man drar sitt kort vid automaten, man betalar sin jävla resa redan när man kliver ombord och inte först när man inser att man riskerar att bli fasttagen.

Att denna händelse har lett till protester mot övervåld är ju bara löjlig, nästan lika löjlig som artikeln i GP om dessa protester där en av demonstranterna citeras säga; "Jag tror att vissa grupper drabbas hårdare än andra av kontrollanternas respektlösa beteende. Till exempel har jag svårt att se framför mig hur en proper person från övre medelklass blir nedtryckt mot ett säte som tjejen på filmen."

Jag kände faktiskt hur det började koka i mig när jag läste detta, varför ska det plötsligt bli en klassfråga? Vi lever visserligen i ett alltmer klassindelat samhälle men kontrollanterna på spårvagnen såg ju inte direkt ut ett passande offer ur arbetarklassen som de kunde trakassera utan anledning. De såg en fuskare resa sig från sin plats och dra sitt kort så snart hon såg dem komma ombord.

Menar demonstranten som fällde ovanstående kommentar alltså att kontrollanterna sett åt ett annat håll om det istället rört sig om en man i kostym med portfölj och slipsnål? Eller kanske en äldre kvinna med blåtonat hår och pärlörhängen? För om så är fallet passar de självklart inte för sitt jobb och borde bereda plats för någon som upprätthåller reglerna oavsett vilken samhällsklass fuskaren tillhör.

För i slutändan är det faktiskt det som detta handlar om, inte övervåld eller vilken samhällsklass kvinnan råkade tillhöra. Det handlar istället om hennes eget beteende, om hur hon inte betalade för resan förrän hon såg kontrollanterna, hur hon försökte lura till sig en gratis resa och sedan har mage att beklaga sig i en artikel i GT om hur rädd hon blev när hon själv betedde sig högljutt och aggressivt.

Att många i dag inte vill acceptera att deras handlingar har konsekvenser är något jag vetat länge men det gör mig fortfarande lika förbannad varje gång. Varför ska jag tycka synd om en fuskare bara för att hon råkar tillhöra samma samhällsklass som jag själv? Varför skulle jag inte anse att kontrollanterna har rätt? Någon jävla ordning får det väl ändå vara, annars kan vi lika väl utropa anarki nu.

Är detta det Sverige vi vill leva i? Där ordningsmakten, även om det i detta fallet "bara" rör sig om spårvagnskontrollanter, är bakbundna av folkets hysteriska behov av att sätta sig upp mot övermakten, där lagar och regler bara är tandlösa ord, ett; "Om det inte vore för mycket begärt, skulle du vilja sluta mörda den där människan nu?" Jag begär inte en polisstat, bara lite ordning och reda.