Så vacker jag är

I morse när jag åt frukost bet jag i något hårt och insåg rätt snabbt att en nyligen och tillfälligt lagade tand hade gått sönder så det var bara att ringa till tandläkaren och be om en tid. Tur som jag hade fick jag en tid redan idag på eftermiddagen så efter att ha ätit mellanmål med barnen och mina kollegor for jag iväg med bussen för vad som förhoppningsvis skulle vara ett rutinbesök.

Så blev dock inte fallet, långt från det. På vägen dit började det så klart ösregna och åska och på de få minuter det tog att gå från busshållsplatsen hann jag bli genomdränkt ända in på bara skinnet. Det är väl smällar man får ta tänkte jag medan jag satt i väntrummet och väntade. Och väntade. Och väntade lite till. Ungefär tjugo minuter efter utsatt tid fick jag komma in till tandläkaren.

Det krävdes tre sprutor bedövning och sedan gjorde det fortfarande ont emellanåt medan hon slipade och grejade för att jämna till tanden och bygga upp lite på insidan. Efteråt säger jag hur det känns lite konstigt i ansiktet, tandsköterskan tittar på mig och säger att jag bara blinkar på ett öga. Mycket riktigt, efter en snabb titt i spegeln inser jag att hela högersidan av ansiktet hänger.

Jag kan inte blunda eller blinka med högerögat, höger näsborre känns tät eftersom den slokar och mungipan hänger betydligt lägre än den vänstra. Kort och gott, jag ser ut som ett jäkla missfoster och jag måste dessutom peta mig på ögonlocken med jämna mellanrum för att ögat inte ska torka. Förhoppningsvis kommer bedövningen släppa om två, tre timmar och tandläkaren har lovat ringa i kväll för att kolla läget.