Melodifestivalen 2013

Efter mitt senaste långdragna inlägg om hur jag inte nyttjar SVTs tjänster kanske det här verkar lite märkligt, men jag har faktiskt sett på Melodifestivalen i år för första gången på jag vet inte hur länge. Hade jag brytt mig mer hade det säkert blivit mer av en nagelbitare för mig men lite spännande var det allt när de sista rösterna skulle räknas och jag hoppades in i det längsta att min favorit skulle vinna.

Eftersom jag som vanligt är full av åsikter och kan skriva i stort sett vad fan jag vill på den här bloggen, tänkte jag ge mig på inte bara en liten sammanfattning av samtliga bidrag utan även dela med mig av tankar som for genom mitt huvud medan jag tittade på tävlingen. Som till exempel att påannonsören lät slående lik den inspelade rösten på våra bussar och spårvagnar som meddelar vad nästa hållplats blir.

Bidrag 1 - Tell the World I'm Here, Ulrik Munther
När Ulrik dök upp i rutan som första bidraget för kvällen blev jag föga imponerad av den sockersöta lilla gossen med den lilla leendet som skrek; "Älska mig, jag är supergullig!" När han började sjunga tyckte jag mest att bildspelet bakom honom var störande och endast menat att avleda folk från det faktum att han gjorde en tråkig show. Men mot slutet av hans framträdande had jaf faktiskt börja gilla hans låt lite grann.

Bidrag 2 - Skyline, David Lindgren
Jag kan ärligt talat säga att jag två timmar efter hans framträdande varken kommer ihåg David eller hans låt. Efter en snabb koll på Youtube nu i efterhand så minns jag att jag gillade hans uppträdande, hans dansare gjorde en riktigt snygg show men låten lär jag ha glömt snart igen. Inte för att den var dålig och jag tycker inte illa om den på något sätt, men den var alldeles för intetsägande för att lägga på minnet.

Bidrag 3 - Falling, State of Drama
Jag såg den här gruppen för första gången häromdagen på Youtube och måste erkänna att någonstans mitt i låten blev jag lite kär i den. Början var långsam och tråkig och jag absolut hatar sångarens fula glasögon och förutsägbara hipster-stil, men låten hade sina ljusa stunder när den fick lite fart och fläkt och jag inte väntade på att den skulle bli gnällig och jobbigt - vilket jag gjorde under de långsammare partierna.

Bidrag 4 - Begging, Anton Ewald
Ännu ett bidrag jag såg för första gången för ett par dagar sedan och redan då tänkte; "Jag är sååå förvånad att den här killen gick vidare." Tråkigt och förutsägbart kan inte ens börja beskriva det här vansinnigt tråkiga bidraget som jag är helt och fullt övertygad om endast gick vidare för att Anton är en liten sötnos. Det var definitivt inte den skitdåliga låten och svaga framträdandet som gjorde att han gick till final.

Bidrag 5 - Only the Dead Fish Follow the Stream, Louise Hoffsten
När Louise, kvällens enda kvinna på scen förutom dansarna, började gå nerför catwalken kände jag ett sug i magen och allt jag kunde tänka var hur jävla rädd hon måste vara där hon försiktigt tassade fram. Jag är inte ett Hoffsten-fan och tänker inte bli hennes största supporter bara för att vi råkar ha samma sjukdom (som vissa andra!) men jag har absolut inget emot henne och kvällens låt var riktigt jävla bra!

Bidrag 6 - Bed on Fire, Ralf Gyllenhammar
Ralf är cool och en riktig hårdrockare men när han började sjunga skrev jag på Facebook; "Jag antar att om engelskan inte är så bra kan man alltid distrahera publiken med eldfontäner. Nej, Ralf, nej!" För ärligt talat så lät det inget vidare och ska man sjunga på engelska så ska man inte bryta så grovt på sitt modersmål. Precis av denna anledning avskydde jag även Tysklands Lena första året hon tävlade.

Bidrag 7 - En riktig jävla schlager, Ravaillacz
Fyra herrar i (över)mogen ålder tog scenen i väst och kavaj och jag skrattar fortfarande åt kommentaren om astma-kören som en av dem fällde i den korta introduktionsfilmen före deras framträdande. Den här låten var faktiskt en "riktig jävla schlager" och kändes som ett roligt inslag men jag är ändå glad att de inte vann. Det känns som att tiden för att skicka schlagerbidrag till Eurovision är förbi.

Bidrag 8 - Copacabanana, Sean Banan
Det enda som var roligt eller ens intressant med det här bidraget var att på catwalken stod inte Sean Banan utan en gammal man i vit pälskappa. Sedan började introduktionsfilmen rulla och jag skrev på Facebook; "Astmakören fick mig att skratta. Bananen ger mig dödsångest. Allvarligt talat, vem röstade fram den här dåren? Låter folk sina småungar rösta eller vad?" Jag undrar fortfarande hur äcklet och plagiatören gick till final.

Bidrag 9 - You, Robin Stjernberg
Det första jag tänkte när Robin gick upp på scenen var att han såg ut som en mindra valpig version av Anton Ewald; ungefär som Anton lär se ut om några år. Så kliver Anton version 2.0 upp på scenen och sjunger världens tråkigaste låt på världens tråkigaste sätt. När det gnistrande eldregnet börjar i bakgrunden är allt jag kan tänka att han gör en Ralf och distraherar publiken med lite sprakande.

Bidrag 10 - Heartbreak Hotel, Yohio
Det här har varit min favorit ända sedan jag hörde låten för några dagar sedan, innan jag ens hört alla bidrag som skulle vara med i finalen. Jag absolut älskar låten och Yohio är underbart söt även om han har den där gängliga tonårskroppen som han inte riktigt verkar kunna styra över. Men han sjunger underbart och var jävligt sexig när han mer eller mindre ögonknullade en av killarna i bandet mitt under framträdandet.

Som alla som såg Melodifestivalen 2013 redan vet så vann alltså Robin Stjernberg med supertrista låten You och som en av mina gamla högskolekamrater skrev på Facebook direkt efter tävlingen var avgjord; "Jaha, då får vi kvala till nästa års Eurovision... Kul!" Den här låten kommer aldrig gå vidare och det visste svenska folket som gav absolut flest telefonröster till Yohio, däribland min egen då jag röstat för första gången någonsin.

Tyvärr räckte det bara till en andraplats och nu kommer vi alltså skicka ett svagt bidrag av en svag artist till årets Eurovision och antagligen hamna någonstans sist av alla efter att röstningen är avgjord. För det är exakt den här pojk-poppiga stilen som slutade vinna för flera år sedan. Folket där ute i Europa är redo för något annorlunda. Borde inte de så kallade experterna ha fattat det efter att Loreen vann förra året?

Apropå Loreen så var mellanakten kvällens absolut bästa, ja, till och med snäppet bättre än Yohio som annars var det enda bidrag jag ärligt kan säga att jag gillade rakt igenom. Men Loreens redan magiska låt framförd av de mest änglalika barnaröster och vackert tecknad, det var tillräckligt för att ge till och med ge mig gåshud och det är inte något som händer särskilt ofta.