Sjuklingen är här för att stanna

I går kväll chattade jag med en väninna från Kanada, något vi gör i stort sett varje dag. Jag sa att jag mådde lite dåligt och hon sa; "Anne, du har mått dåligt väldigt ofta på sista tiden. Du kanske borde prata med en läkare." Fram tills hon sa det hade jag inte tänkt på det, men det stämmer faktiskt att jag mått riktigt kasst den sista tiden. Varje kväll har jag huvudvärk och mår hemskt illa i flera timmar.

Vad det beror på vet jag inte för på dagarna mår jag rätt så bra. Det är bara fram på kvällen som jag börjar bli illamående och drabbas av små febertoppar, samt den här hiskliga huvudvärken som gör mig orkeslös och sjuklig i kroppen. Det är likadant nu på kvällen och det verkar inte hjälpa hur många värktabletter jag tar, jag mår aldrig bättre förrän monst en timma efter att jag fått i mig lite middag.

Middagen är för tillfället i ugnen eftersom hela dagen blev förskjuten på grund av det här stambytet som jag skrev om i mtt förra inlägg. Enligt den preliminära tidsplanen som jag fått från hyresvärden kommer arbetet pågå i två veckor men jag hoppas att de snart kommer vara färdiga i min lägenhet så att jag kan återgå till normala rutiner och inte måste hålla mig vaken på eftermiddagarna utan kan sova som vanligt.

Imorgon kommer det förhoppningsvis inte bli lika påtagligt för min del eftersom jag jobbar eftermiddag och då brukar jag ändå inte sova när jag kommer hem. På onsdag har jag dessutom planerat att tillbringa eftermiddagen med syrran och Lilla Stjärnan så då kommer jag ändå inte vara hemma. Livet går alltså sin gilla gång trots stambyten. Om jag nu bara kunde komma på varför jag mår så dåligt så skulle allt vara underbart.