Uniformitet

Idag skulle jag ta en tur in till stan på förmiddagen och när vi kom till Resecentrum gick ett tjugotal ungdomar ombord på bussen, hälften killar och hälften tjejer. Medan jag satt där och såg dem trava förbi slogs jag av ens ak; samtliga tjejer såg exakt likadana ut. Likadana kläder och frisyrer och varenda en av dem utom två hade så mycket foundation och annat smink att deras ansikten såg torra och spruckna ut.

När jag själv var i ungefär den åldern, någon gång på gymnasiet, var det inte så mycket sådant just på min skola. Eller jo, på huvudskolan såg alla precis likadana ut med kläderna och håret och alltför mycket smink. Jag gick på en "filialskola" ute i en förort där tre av gymnasieprogrammen samsade; Bygg, Textil och Hotell- och Restaurang. Alltså vi som behövde stora tunga maskiner som lät mycket.

Ute hos oss var det väldigt många som valt en mer alternativ stil även om tjejerna fortfarande såg likadana ut; på Textil var de alla svartklädda med mycket kajal och håret färgat i alla möjliga och omöjliga färger. Hos oss på Hotell-och Restaurang var det istället ett mer rockabilly mode som gällde med jeans och skjortor och de korta luggarna. Vi som var mer mainstream var i vår egen lilla icke översminkade grupp.

Det här var sisådär 12 år sedan men jag antar att saker och ting inte förändras särskilt mycket. Killarna har fortfarande jeans och keps och samma smådumma uttryck som om de inte riktigt fattar vad som pågår omkrng dem. Och tjejerna ser ut som om de alla stöpts i samma form och sedan placerats på ett rullande band för att bli klädda och sminkade. Man kan ju undra om de aldrig tröttnar på att vara gymnasie-kloner.