Kvällens funderingar

Det har varit kvällsmöte igen, det tredje denna månaden trots att vi endast brukar ha det en gång i månaden. Idag diskuterade vi vad vi menar med ett interkulturellt förhållningssätt, hur vi omsätter det i praktiken samt hur vi gör barnen medvetna om att de tillhör olika men även samma kultur. Det blev en del väldigt intressanta diskussioner i min grupp, inte minst om hur vi gör för att ta tillvara på barnens kulturella bakgrunder.

Sedan så går det ju inte att komma ifrån att samtliga av våra barn är födda i Sverige, eller åtminstone har bott här såpass länge att de inte längre har några minnen av hemlandet. Dessutom så har många av våra föräldrar levt i Sverige i tio-femton år, vissa av dem är till och med födda här och de är därför (eller ska i alla fall) vara en del av det svenska samhället och den svenska kulturen, något man inte får glömma.

Jag tror vi alla kan skriva under på att den svenska kulturen är viktig, både för oss, våra föräldrar och våra barn, men den glöms ofta bort av diverse författare och forskare. Man hör exempel på förskolor och skolor där svenska högtider inte längre firas efter beslut från högre (politiskt korrekta) instanser. Detta samtidigt som vi som jobbar nära barn och föräldrar ser att de tycker detta är viktigt, för att inte tala om mycket roligt.

Det är ju ingen som säger att de ska bli svenskar eller glömma sin egen kulturella bakgrund, men många av dem vill själva bli en del av det svenska samhället. En annan viktig sak att minnas är så klart att det svenska samhället inte är (eller inte borde vara) svenskt, inte när vi lever i en globaliserad värld och inte när vi lever i ett mångkulturellt land. Det svenska samhället består av många olika tankar och kulturer.

Det är det som interkulturellt innebär (för den som undrar), ett samhälle där man lever tillsammans, där man accepterat, tar del av och är nyfikna på andra människors bakgrund, traditioner och vardag. Egentligen är det svenska samhället bara svenskt till namnet och den som tror något annat förstår inte värdet av en global värld, en värld där människor rör sig inte bara över statsgränser utan även över kulturella gränser.

Hur ska vi kunna skapa ett samhälle byggt för samförstånd och förståelse när det finns de som har en skev bild av vad det innebär att vara svensk och vad som är svenskt. För även om vi alla styrs av samma lagar, har samma skyldigheter och samma rättigheter, så kan man inte tvinga människor att bli något de inte är. Lika lite som jag kan bli arab eller alban, kan en invandrare någonsin bli helt svensk.

Vi är de vi är, med våra egna personliga upplevelser, tankar, familjeförhållanden, värderingar och traditioner. Det är ingen som kan frånta någon annan människa allt det och det ska vi inte heller göra. Vi borde istället ta tillvara på varandras livsvärld, se till människan som skapades av alla dessa olika komponenter och bejaka att vi är olika men även lika. Vi borde lära oss av varandra, inte strida om vem som har mest rätt.