Mega Hits var megabra

Jag ska erkänna att jag rullade ur sängen efter klockan tio idag, trots att jag var hemma och i säng redan före klockan halv ett. Var på Mega Hits of the World igår, krogshowen med Jonas Torrestad, Christian Dybeck, Peter Eriksson, Wictoria Nilsson och bandet Good News. Det var en jätterolig kväll med mycket musik (såklart!) och många skratt vid vår ända av bordet, ockuperad av mig själv och fem av mina underbara kollegor.

Några var lite lätt på kanelen, andra var lite mer på kanelen och Dunder-Karlsson skulle så klart vara värst som alltid så hon var väldigt mycket på kanelen - fast jag var tvungen att bryta upp innan hon kom riktigt i gasen. Om du läser det här J, så hoppas jag allt är bra med huvudknoppen idag och att ni hade en forsatt trevlig kväll även efter att jag blev tvungen att rusa iväg till bussen. Jag hann med den förresten.

Det var visserligen på håret att jag inte hann med sista bussen och istället skulle fått gå hem (inte en chans!) eller väntat till klockan ett så att jag kunde åkt med nattbussen. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Antingen gå på en mörk cykelväg i ett område som har föga imponerande rykte, eller vänta på bussen på ett ödsligt busstorg efter all kioskerna och gatuköken har stängt. Så det var tur att jag hann med min buss.

Var hemma vid halv tolv, hes som en skata efter att ha sjungit med på högsta volym i alla låtarna, med ett gällt ringande i öronen efter den enorma ljudnivån (Wictoria Nilsson säger jag bara) och med två små blåmärken i vänster handflata efter allt klappande i takt och applåderande. Det tänker jag ta som ett bevis på en lyckad kväll, när man klappar händerna så mycket och så ihärdigt att man ger sig själv blåmärken.