Arga miner - varför då?

När jag var på väg hem från jobbet idag så mötte jag ett äldre par på cykelvägen. Hon hade gångstavar och han gick bredvid, två i bredd också jag som skulle passera dem. Tror ni att de försökte ge lite plats? Nej, det var det väl ingen som gissade på antar jag. Det verkar tyvärr så att det är regel snarare än undantag att när unga och gamla möts, så förväntas den unga kliva åt sidan - i detta fall upp i en snödriva vid sidan om vägen.

Men jag vägrade idag, jag tänkte inte lägga mig i snön bara så att de skulle kunna få gå förbi utan att visa det minsta lilla hänsyn. För det fick jag en arg och sur blick av kvinnan, och en irriterad fnysning av mannen och det var nästan så jag förväntade mig en föreläsning om hur de varit med och byggt detta landet och nu förtjänade de lite respekt. Jag vet inte riktigt varför det används som argument eftersom det faller på sig själv.

Jag har läst detta påstående på många insändarsidor, oftast i samband med att någon (pensionär) beklagat sig över respektlösa ungdomar eller samhällets behandling av de äldre. Visst, det finns mycket att säga om unga som inte visar hänsyn för någon, och det finns säkerligen ännu mer att säga om hur kommun, landsting och stat tar hand om de äldre i detta land, men argumentet i sig är svagt och meningslöst.

Är inte jag med och bygger detta land, likväl som de en gång gjorde? Är inte jag som lärare dessutom en del av att fostra de samhällsmedborgare som en gång kommer fortsätta bygga Sverige? Eller räknas man bara som en fullvärdig människa, värd respekt och hänsyn, om man föddes före 1940? Och är man en sämre människa, en ohyra och ett drägg, om man föddes efter 1970? Allt däremellan känns som en gråzon.

Tyvärr verkar det som att många av dessa äldre människor har glömt det som de själva kräver, att visas respekt, hänsyn och omtanke. Som om deras grå hår, promenadkäppar och rullatorer på något sätt upphäver det faktum att även de bör bete sig som goda människor. Vet ni vad jag tycker om det? Jag tycker det är för jävligt och nu är jag trött på alla saggiga gamla kärringar och sura gubbar som förpestar min tillvaro!

Jag förväntar mig faktiskt att behandlas som att jag har ett människovärde, inte som någon det är okej att spotta och spy galla över bara för att jag råkar vara ung. Jag är en trevlig, glad människa som alltid säger tack och varsågod och som aldrig tränger mig före eller ser ner på folk, jag visar hänsyn och jag respekterar alla människor, gamla som unga. Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt att visa lite tillbaka.

Men jag kanske ska sluta vara trevlig, Jag kanske ska säga vad jag tycker och tänker. Som att jag skiter väl fullständigt i hur många år gamla Astrid jobbat i vården, eller hur slitna knän Bertil fick av att jobba i en skitig fabrik. Jag skiter väl fullständigt i er jävla Per Albin Hansson och Olof Palme. Jag skiter dyrt och heligt i ert jävla svaga argument, för jag håller på och bygger det här landet just nu. Vad fan gör ni?