Fortsätt simma

Den här veckan är det verkligen bara den ena foten framför den andra, ett steg till på väg mot en helg som är alltför kort. Rent fysiskt mår jag bra, inga domningar, ingen värk, inga konstiga symptom som får mig att raggla runt som ett gammalt fyllo, och med undantag av en lätt förkylning som hotar så känner jag mig helt frisk. Men tröttheten, den här förbannade utmattningen, den har verkligen fått ett uppsving sista tiden.

Jag jobbar, jag kommer hem, jag sover några timmar men det känns aldrig som att det är tillräckligt, jag ordnar något att äta och är vaken några timmar på kvällen innan det är dags att gå och lägga sig igen. En fot framför den andra, fortsätt simma, fortsätt simma, precis som den där lilla blå knaspottan Doris i Hitta Nemo. Inte mycket mer man kan göra annat än att hoppas att det är en tillfällig och snart övergående tillbakagång.