Otyglad optimism

Jag har väl mer eller mindre lovat att skriva det här inlägget så nu när jag varit hemma en stund, börjat varva ner inför helgen och dessutom hunnit sova i ett par timmar, så känner jag att det är dags att försöka plita ihop det här inlägget. Men först, lite bakgrundshistoria för jag tror den kan vara nödvändig - och allt börjar med en av mina kollegor och hennes verkligen otroligt positiva och vänliga sätt att se på sin omvärld.

Imorse när jag surfade runt en stund innan det var dags att bege sig till jobbet, var jag även inne på Facebook för att kolla läget lite. Min kollega hade skrivit i sin statusrad vilken otroligt bra och underbar dags det skulle bli och det fick mig att börja fundera på det här inlägget. För personligen så finner jag inget underbart med att gå upp före sju på morgonen, göra hela baletten med hår och kläder och sen släpa sig iväg till jobbet.

Jag är och har aldrig varit en morgonmänniska, men till skillnad från min syster som kan bli tvärsur, så blir jag bara ännu tröttare och segare i skallen. Så ni ser, kära läsare, det är inte alltid som Anne är förbannad och det är inte alltid hennes tröga hjärna beror på en mystisk sjukdom som äter hjärnor. Ibland när Anne stirrar tomt på dig är det för att lyset är på men ingen är hemma. Återkom någon gång efter klockan åtta.

Men nu kom jag ifrån ämnet. Optimism. I mängder. Som bara kommer sprudlande ur min kollega och andra jag känner också, de där som inte ens blir lite sura när något går snett utan bara reser sig upp, borstar av sig och skuttar vidare - ja, de skuttar! Jag är väl den siste att förespråka att man ska ge upp efter ett nederlag, men tro fasiken att jag kommer gnälla om det medan jag reser mig upp, borstar av mig och går vidare.

En annan kollega väckte en intressant frågeställning angående detta med hur vissa alltid kan vara så glada och positiva till allt. De måste ha något att dölja, det finns ingen annan anledning till varför någon skulle lyckas finna det positiva med allt; drömmar om pulkabacken i en snöstorm, hoppa i vattenpölar när det spöregnar, mena att man i alla fall fortfarande lever när man blir påkörd av en buss och bryter båda benen.

Okej, okej, jag överdriver, men det får man faktiskt göra. Jag tror frtfarande att optimisterna har ett bakomliggande motiv men jag har ännu inte kunnat lista ut vad det är, även om världsherravälde ligger rätt långt upp på listan över möjligheter. Nåja, det var mina förvirrade tankar för idag. Om någon vet varför positiva människor är så positiva hela tiden, snälla, berätta! Annars kommer de att bli mina kaniner...

Bunnies aren't just cute like everyone supposes.
They got them hoppy legs and twitchy little noses,
and what's with all the carrots!?
What do they need such good eyesight for anyway!?
Bunnies, bunnies, it must be bunnies!!!
Or maybe midgets?