Skämt och dubbelmoral

VARNING: Om ni är lättstötta ska ni antagligen inte läsa det här.

Kan man skämta om allt? Frågan dök upp efter att ha läst en annan blogg, om en man som talar i sömnen och hans fru postar hans kommentarer. Det är alltid lika roligt att läsa de ibland skojiga, ibland oförskämda, ibland rent brutala kommentarer han säger medan han sover. Han säger ofta saker som "du är för ful för att leva" och "vegetarianer borde dö" och folk tycker det är roligt, till och med vegetarianerna.

Alla förstår ju att det är något han säger i sämnen, inget som han faktiskt menar, precis som han inte menar att han är en piratkapten på ett skepp eller att grävlingar är ute efter honom. Därför blev jag lite förvånad över gårdagens inlägg, eller snarare fotnoten som hans fru lagt till i slutet av sitt inlägg, där hon förklarade att hennes man bara föllt en kommentar under natten och hon visste oínte om hin skulle posta den.

Kommentaren det handlade om involverade att våldta en katt och hon var inte säker på om hon skulle posta eftersom någon kunde ta illa upp av att våldtäkt nämndes. Nu förstår jag ju att ett våldtäktsoffer kanske är lite känsligare än en vegetarian, men det fick mig ändå att börja fundera på vad man kan och inte kan skämta om. Personligen anser jag att man kan skämta om allt så länge man inte skämtar om någon specifik.

Humor är något som är olika för alla, det en tycker är jätteroligt tycker en annan är stötande och tvärtom. Om vi skulle ta hänsyn till alla människor i hela världen och deras sinne för humor och vad som är roligt, då skulle det inte finnas något kvar att skämta om. Folk tar åt sig av skämta om tjocka, smala, blonda, brunetter, nördar, hundar, hästar, datorer, länder, städer, hudfärg, husgeråd och alla möjliga andra saker.

Jag tror inte, som en av kommentatorerna till inlägget, att ett våldtäktsoffer skulle drabbas av posttraumatisk stress av att någon nämnde att våldta en katt, särskilt inte om personen i fråga talade i sömnen när han sa det. Jag tror inte ens att offret skulle drabbas av PTS även om personen var vaken när han nämnde det. Däremot tror jag att han eller hon kanske skulle bli sårade eller ledsna.

Men, som sagt, om vi skulle sluta skämta om saker spm sårar andra, skulle vi aldrig igen få höra ett skämt om George Bush, blondiner eller kattmänniskor. Hur många som läser detta kan ärligt säga att ni någonsin brytt er om George Bush känslor när folk kallar honom kliniskt efterbliven? Jag gissar på ingen. Så ni som tänker "stackars våldtäktsoffer, så får man inte säga, dumma Anne", ni kan dra nått gammalt över er.

Människor med dubbelmoral ger jag inte mycket för. Ska ni bli förnärmade över ett skämt då får ni bli förnärmade över alla skämt som kan tänkas förolämpa eller såra någon. Men jag kanske ska sluta här, innan jag säger något elakt, som att det äcklar mig att vissa personer eller händelser ska få diktera vad någon annan säger. Yttrandefrihet verkar vara något vi bara tror på så länge det handlar om gulliga små kaniner.

Tror folk på största allvar att om vi inte låtsas om det dåliga så kommer ingen någonsin må dåligt? Jag säger inte att vi ska gå fram till någon som blivit våldtagen eller upplevt ett krig, och skämta om hans eller hennes personliga upplevelse, men om människan sitter i publiken på en ståuppkomikers show, eller läser en blogg, så finns det vissa saker jag anser att man får tåla, Ingen tvingar en att lyssna eller läsa.