Dagen efter

Så här dagen efter mitt inlägg om röstning, hittar jag två kommentarer från människor som med all säkerhet aldrig tidigare läst min blogg och aldrig kommer göra det igen. Den ene verkar vara en partimedlem, den andre är anonym så jag vet inte vem han eller hon är. Båda anser i alla fall att ja, man får rösta på vad som helst. Fast det var inte så mycket det jag fann intressant för den biten hade jag redan räknat ut.

Nej, det som verkligen intresserade mig var att två vilt främmande människor utan minsta anknytning till mig eller någon jag känner (om man nu inte tror på teorin att alla människor känner varandra i sjätte led), ändå på något sätt fann min blogg, läste mitt inlägg och beslöt sig för att kommentera det. Redan när jag skrev det undrade jag faktiskt om något sådant skulle hända, särskilt eftersom jag använde partiets namn.

Det skulle alls inte förvåna mig om i alla fall herren som jag antar är partimedlem, faktiskt söker på partinamnet för att se vad som händer i bloggvärlden. Annars känns det väl som ett rätt stort sammansträffande att han skulle hitta inlägget bara några timmar efter att det postades. Man kan ju fråga sig varför. Är det bara för att ta tempen på vad svenska folket har för åsikter? Eller fick jag en ovanligt beskedlig kommentar.

Jag kan inte påstå att jag någonsin känt mig manad till att lära känna människor som har främlingsfientliga åsikter, deras människosyn är tillräckligt olik min för att det känns som att ett sådant möte är omöjligt. Vad mina redan existerande vänner och familjemedlemmar anser är inget vi diskuterar eftersom jag vill inte ta den idiotiska dialogen med dem. I det fallet är det nog bättre att bara hålla tyst.

Min erfarenhet av nationalister, rasister och liknande, är begränsad till klasskamrater, bekanta och folk man läser om i intervjuer och artiklar. Nazister har alltid för mig verkat vara rätt skränig och bråkiga, den klassiska skinnskallen som rusar runt och viftar med armarna. Främlingsfientliga är svårast av alla att känna igen för de ser ut som vem som helst och yttrar sina åsikter när ingen kan höra dem.

Rasister, eller nationalister (vilket nu verkar blivit synonym med rasist), är också svåra att känna igen. De är inte riktigt lika stökiga som sina rakade kusiner. Däremot ser flesta av dem väldigt självgoda ut, som att de riktigt gottar sig i eländet. Många av dem verkar vara välmående rikemansungar, eller gillar i alla fall att presentera sig så, vilket bara får mig att tro än mer på att de inte vet ett smack om invandrare.

För en invandrare är ju ingen siffra i statistiken, han eller hon är en människa, en individ som har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Kriminella, soffliggare och annat drägg är inte mer överrepresenterade bland invandrare än vad de är bland helsvenskar. Jag har mött ett fåtal invandrare som inte velat lära sig svenska och som varit helt nöjda med att leva på bidrag resten av sina liv.

Men de allra flesta går i skolan, lär sig svenska, skriver in sig på Arbetsförmedlingen, skaffar praktikplatser och söker jobb. De försöker vara en del av det svenska samhället utan att ge upp sin kultur och sitt ursprung, något jag tycker de ska ha beröm för, inte utsättas för ogrundade påståenden om att de försöker förvandla Sverige till en muslimsk stat. Tyvärr verkar detta löjliga påstående blivit någon slags sanning.

Påståendet att man inte får sjunga svenska nationalsången på skolavslutningen är patetisk och osann, likaså att avslutningar i kyrkan beror på muslimerna. Staten och kyrkan har separerat om någon missade det, och skolväsendet tillhör staten inte kyrkan. Det är mer troligt därför som många skolor väljer att finna andra lokaler för sina avslutningar. För att inte tala om alla löjliga missförstånd hela tiden.

Som att muslimer (och människor med andra religioner) skulle vara emot att vi firar svenska högtider. Det finns inget föräldrarna på min arbetsplats tycker är roligare, än när vi firar midsommar, lucia och har julpysselkvällar. Det finns heller inget jag tycker är intressantare än att lyssna på dem berätta om deras kultur och högtider. Men föräldrarna vet att vi bara firar svenska högtider, eftersom vi är en svensk förskola.

Jag tror om något att invandrare är bättre på än oss svenskar är att blanda sina egna traditioner med våra. De firar bajram och ramadan och jul och midsommar. Jag förstår verkligen inte de här löjliga påstpendena om att de, som grupp, skulle vilja ändra på oss när det i min erfarenhet är precis tvärtom. Men som med allt annat så antar jag att hatfulla människor bara bryr sig om vad en liten handfull människor tycker och gör.