Känningar

Just nu känns det som att den där obehagliga känslan av att inte ha kontroll över min kropp och istället bara vara en passagerare i mitt eget huvud, den känslan ligger på lur och bara väntar på att slå klorna i mig. Det var skönt att sluta tidigt idag för jag tror inte jag hade fixat mycket längre. Särskilt som det började redan vid niotiden när jag satt och pratade med två av mina kollegor och inser att jag är på väg att bli en zombie.

Sedan dess har det gått upp och ner som en jo-jo, på väg in i zombieträsket ena minuten bara för att kämpa mig upp till ytan igen i nästa stund. Det är inte lika illa som det var för några veckor sedan men det verkar som att symptomen sitter i fortfarande. Jag ska se hur det går imorgon också, går det bra är det fantastiskt, börjar jag känna mig så här konstig så får jag försöka att snabbt få tag på min läkare så vi kan prata alternativ.