Dagens lektion i ett modernt samhälle

Jag lovade en recension av den bok jag nyligen läst, men det får bli ett senare inlägg eftersom jag istället vill skriva om en insändare jag läste i min morgontidning. Titeln på insändaren är "IT-samhället är negativt för oss" och en rad punkter listas för att bevisa detta, bland annat hur man inte kan slappna av när man är ständigt uppkopplad och hur språkutvecklingen hämmas av så kallade snabbmeddelanden.

Jag kan definitivt hålla med om att barn och ungdomars skriftspråk försämrats radikalt sedan jag själv gick i skolan, och även om det känns som en evighet sedan så var det ju inte så farligt länge sen. En förklaring till varför fick jag när jag läste till lärare och en av mina medstudenter som skulle undervisa de äldre barnen, påpekade att hon inte ville rätta grammatiska fel så länge hon förstod sammanhanget.

Om inte ens lärarna är redo att ta fram rödpennan, hur ska då eleverna kunna lära sig att inte särskriva, använda syftningsfel eller grammatik som skulle kunna få en att börja gråta? Som förskollärare har jag min egen rödpenna redo, även om den är verbal och jag säger inte till barnen att "Nu sa du fel" innan jag rättar dem. Däremot benämner jag saker vid deras rätt namn genom att upprepa vad barnen sagt.

Den insändare jag läste, gick vidare med att säga att på grund av att vi alltid är online, har vi inte tid att läsa en bok, vilket leder till "minskad psykisk, social och språklig utveckling", vilket också är något jag kan hålla med om, i alla fall delen om att läsning är viktig för den språkliga utvecklingen. Jag är dock osäker på hur en god bok gör oss mer socialt kompetenta eftersom läsning är något man (oftast) gör ensam.

Efter denna något förvirrande koppling mellan IT-samhället, den minskade läsningen av böcker och den sociala utvecklingen, hoppade skribenten över till att beklaga sig över skolan där katederundervisningen minskat och eleverna istället förväntas söka information själva. Denna person har tydligen aldrig hört talas om det utforskande barnet eller hur viktigt det är att inte enbart ha faktakunskap.

"[Att söka information själva] påverkar också språk- och minnesutvecklingen negativt, då barnen nästan enbart relaterar till vad de lärt sig hemmavid och lärarens språk och ordförråd inte tas till vara." [Ulf Jansson, TTELA 2011-03-19]

För någon som mig, som ägnat tre och ett halvt år på högskolan att lära om just det utforskande barnet och hur viktigt det är att barn själva får söka information och komma fram till lösningar (under lärarens överinseenede så klart) känns det ovanstående citatet väldigt märkligt. Det är ju inte bara information eleverna söker, de ges även möjligheten att lära sig finna den istället för att matas med den av läraren.

Som ett barn av katederundervisning vet jag så klart att det fungerar, jag lärde mig historia och fysik och geografi just genom att läraren stod framme vid katedern. Vad jag inte lärde mig var att själv hitta informationen, att bli källkritisk eller att känna att jag åstadkommit något och växa som person genom att själv finna lösningar på frågeställningar och problem. Faktan fick jag men allt det andra då?

"Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsätter och samspelar med varandra. Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barnen söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera." [Läroplan för förskolan, Lpfö 98]

I både läropnanen för förskolan (Lpfö 98) och skolan (Lpo 94) talas det om de fyra F:n; fakta - att kunna begrepp, siffror osv; förståelse - att kunna se meningoch sammanhang mellan olika fakta; färdighet - att kunna använda faktakunskaper, och förtrogenhet - att kunna använda kunskaperna i olika sammanhang, att se likheter och skillnader osv. Kort och gott, lärande handlar om mer än (fakta-)korvstoppning

"Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ [...] Eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och ansvar. De skall ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna skall tillägna sig kunskaper." [Läroplan för skolan, Lpo 94]

Vad skribenten till dagens insändare än tycker om det indskefulla IT-samhället och all skada det gör, så är det ändå en viktig del av vår samhällsutveckling i övrigt, vi lever inte bara här och nu, vi har även tillgång till en hel värld av kunskap, av idéer och tankar. Visst, en lärare skulle kunna ta reda på allt detta och förmedla till sina elever, men jag tror ändå att det är viktigast med utforskande barn.

Tänk på det en stund, tänk på vad som hade gett er själva mest, inte bara i form av faktakunskap, utan för hela er utveckling som individer. För egen del så kan jag säga att jag lärde mig mer när jag fick söka informationen själv, jag kände att jag gjort något bra och att jag kunde mer än att upprepa vad läraren sagt. Som lärare reagerade jag på mycket i insändaren, som IT-beroende var det slutklämmen som berörde mig mest.

"Sammantaget har IT-samhället fört med sig att möjligheterna minskar till att finna medarbetare till vår industri och även till vår forskning och utveckling. Det har också fört med sig ökad sjukdomsbenägenhet i de psykiska sjukdomarna, vilket har ökat bland yngre och även gått ner i åldrarna." [Ulf Jansson, TTELA 2011-03-19]

Ja, ni läste rätt, inte bara leder dagens användande av datorer och IT till försämrad språkutveckling och minskad auktoritet för lärare i skolan. Det orsakar även att folk blir så fördummade att de inte kan arbeta inom industrin och att man drabbas av psykisk ohälsa. Det första tror jag inte på, det har alltid funnits och kommer alltid finnas de som vill och kan arbeta inom industrin. Det andra är en förenkling.

Jag kan erkänna att vi lever i ett samhälle där vi snabbt får reda på vad som händer runtom i världen, istället för att nyheter sprids inom en vecka, så sker det nu nästan omedelbart. Barn, unga och vuxna bombarderas konstant med nyheter om krig, svält och naturkatastrofer. Det är även min tro att vi lever i ett hårdare samhälle idag än vad vi gjorde för 20-30 år sedan, ett samhälle med mer våld mellan människor.

Lägg dessutom till att bara här i Sverige lever vi idag i ett land där fattiga och sjuka behandlas mycket illa, där den bild som förmedlas är att det är okej att sparka på den som redan ligger ner, att det viktigaste av allt inte är att hjälpa en medmänniska utan att trampa på så många som möjligt på ens egen klättring till toppen. Om regeringen gör det så måste det ju vara okej för alla andra att göra detsamma.

Jag undrar om skribenten av insändaren inser att i mångt och mycket beror barn och ungas psykiska ohälsa inte på att de inte läser en bok, att de chattar med kompisar och kan läsa om världsnyheter i realtid. Snarare handlar det om att deras föräldrars ekonomi försämras, att arbetslösheten ökar och att framtiden alltmer ter sig som en mycket mörk och osäker plats för den som redan nu måste hålla hårt i slantarna.

Så vart vill jag då komma med detta långa inlägg? Ja, jag antar att jag vill säga att IT använt på rätt sätt är bra, fler människor borde läsa en bok då och då för att förbättra sitt ordförråd, alla lärare som tycker grammatiska fel är okej så länge man förstår sammanhanget borde skjutas på fläcken, och att psykisk ohälsa knappast beror på att elever själva för söka information när de skriver uppsatser i skolan.