Kärlek eller pedagogik

Läs titeln på inlägget igen är ni snälla. Märker ni att det står eller, istället för och mellan de där två orden? Tydligen är det så att jag som förskollärare är inkapabel till att visa kärlek och omsorg för de barn jag arbetar med. Men för allt i världen, ta det inte från mig, ta det istället från den man som kläckte detta uttalande i en intervju med vår lokaltidning TTELA; Lennart Andersson, Kommunals ordförande i sektion 8.

"Det krävs mycket kärlek och det är våra barnskötare jättebra på. Förskollärarna är mer för den pedagogiska delen."

Jag var tvungen att läsa det tre gånger innan jag fattade att det var precis så illa som jag trott. Jag hoppas innerligt att Lennart Andersson blev felciterad, eller åtminstone att han också satte morgonkaffet i halsen när han idag läste artikeln och insåg hur väldigt fel det blev. Det är en grov förolämpning, inte bara mot förskollärare utan även mot barnskötarna vars hela kompetens verkar ligga i att de kan visa kärlek.

Inte för att det är något fel på att vara en omtänksam och omhändertagande person, men jag tror inte någon av mina kollegor som är barnskötare, vill bli definierade enbart utifrån detta. Lika lite som jag som förskollärare vill bli definierad som en person som sköter den pedagogiska biten, mer intresserad av att vara en av dessa superpedagoger som seglar fram och anser sig vara lite förmer för att de är högskoleutbildade.

Men det är en annan historia, det här inlägget skulle istället handla om det klumpiga ordvalet. För vad man än tycker om att barnen ska få en allsidig vistelse i förskolan, så känns det lite väl fyrkantigt att säga att barnskötarna tar hand on kärleken så tar förskollärarna hand om lärandet, och aldrig mötas de två. Betyder det här att vi nu fått svart på vitt att det från Kommunals sida är okej att bara barnskötarna torkar bord?